Jeanette Köhn/ Lennart Simonsson/ Jonas Knutsson
The First Wave Of Silence
4
Inspelad i Västerlövsta kyrka i Heby september 2022
Producenter: Köhn/ Simonsson/ Knutsson
Ladybird (Naxos)
Releasedatum: 10/11 2023
Försöker på lediga stunder beta av recensionshögarna av cd:s. Märkte nyligen att denna produktion glömts bort, vilket nu åtgärdas. Fick nämligen en förfrågan från skivbolaget efter att ha skrivit uppskattande om Vaggvisor i oredans tid där två ur denna trio medverkar. Sopranen Jeanette Köhn har jag hört live i Nils Landgrens i Tyskland oerhört populära Christmas With My Friends-projekt. Hon har sjungit barockopera på Drottningholmsteatern, gjort stora roller i opera och operett, musikal, varit solist i Radiokören och i uruppförande i samband med kronprinsessans Victorias bröllop, framfört oratorium med mera. Ett 30-tal skivinspelningar finns på hennes cv.
På The First Wave of Silence ackompanjeras hon av två andra 60-talister – Lennart Simonsson på piano jämte Jonas Knutsson på sopran- och troligen barytonsax. Därutöver framförs somliga stycken mer eller mindre instrumentalt. Pianisten och kompositören Simonsson känner jag främst till, genom att ha lyssnat på och recenserat Trio X of Sweden. Vidare har han ett förflutet som kyrkoorganist och en palett av framgångsrika samarbeten inom olika genrer och omgivning med skiftande storlek. Jonas Knutsson är en central kraftkälla i svenskt musikliv. En person som växlat emellan jazz (ofta i nordisk tappning), visa, fusion, kammarmusik och inte minst världsmusik. Har lyssnat till honom med stor behållning live och på skiva i en mängd konstellationer under flera decennier. Om jag skulle tvingas framhålla endast ett strålande samarbete från senare, år faller valet på det med Lena Willemark och Mats Öberg. Den prisade musikern leder också egen grupp och är konstnärlig ledare för Umeå Jazzfestival.
Albumet som har en speltid på hela 65 minuter består av tolv stycken vilka trion verkar ha skrivit gemensamt. Genomgående genomsyras kompositionerna av minimalistisk musicerande som huvudsakligen ackompanjerar svävande skönsång, vars ordlösa röst stundtals får mig att associera till hur Köhns kollega Christine Nonbo Andersen låter, i episkt framträdande med The Danish National Symphony Orchestra som tolkar Ennio Morricone -soundtrack från klassiska Spagetti-westerns. Nämnda Lena Willemark passar också som en referens på några ställen.
Snävt utforskande som genererar monokromt sound eller meditativ fulländning genom subtila variationer. Man kan landa i helt skilda slutsatser, finna argument för bägge uppfattningar. Efter att ha lyssnat under nattlig vandring plus nattetid i hörlurar kopplade till stereon förespråkar jag sist nämnda bedömning. Kan i och för sig ha sympati med lyssnare som anser att det sammantaget blir enformigt. Längden hade kunnat kortas. Man behöver vara avslappnad, fokuserad och gärna ensam för att bäst avnjuta dessa stärkande toner. Då finns goda chanser att lyssnaren försätts i ett rogivande tillstånd.
Vi får veta att musiken växt fram i mötet med vidderna kring Nordingrå vid Höga Kusten. Med tystnaden, ljuset, färgerna, havet, skogarna och vattendragen som bakgrund har trion velat skapa en fristad utan stress och bekymmer. Man har absolut lyckats i sitt uppsåt. Ett trankilt tillstånd framställs, ger välbehövlig energi och nödvändigt avbrott från skrämmande nyhetsrapportering. Att titlar med bön, vals och fred i sig lämpar sig att lyssna till efter mörkrets inbrott kan inte nog betonas.
Cd:n tar vid efter nämnd föregångare, fast gitarren bytts ut mot flygel och sången innehållsmässigt blivit oartikulerad. Finns en avsevärd rymd i deras sound vilket kan förklaras av att inspelningen, som Jonas Knutsson ombesörjde (även mixning), skedde i en kyrka i Uppland. Öppningsspåret Bönhamn måste betecknas som ett mästerverk. D.a.g präglas av stillsam skönhet, en fulländad melodi att sjukna in i. I At Ease stävar sopranens lika vackra som uttrycksfulla stämma lugnt iväg, i perfekt harmoni med melodimakarna. Samma koncept som på föregångaren i så måtto att Köhns fantastiska röst inte ackompanjeras av något rytminstrument.
Trion har en fabulös kontroll över sina arbetsredskap sinnrikt avpassade efter den stämning som ska förmedlas. Ett synnerligen rogivande stycke döpt till Höga Kusten tillhör de melodier vilka ter sig till lika delar spröda och stillastående. Inbjuder till kontemplation! Andaktsfullt hållna, ytterligt försiktigt framskridande, Frost doftar av fjordjazz, ECM, Garbarek och seren romanssång. Ytterligare ett fulländat stycke! Vill påstå att det låter himmelskt betagande när albumet i vokalt hänseende kulminerar.
Flera tassande, lagom högstämda kompositioner påminner om koraler. Musiken kretsar kontinuerligt kring vilsamt utdragna linjer. Lennart Simonssons förunderligt känsliga anslag är en förutsättning för projektet, liksom dennes interaktion med Knutssons improvisationer(?). I några gyllene avdelningar färgar hans saxofon atmosfären på egen hand i taktila solon. Vid enstaka tillfällen ändras strukturen något. Milt expressiva tendenser tillförs då i övrigt inåtvänd attityd. Trion tar farväl genom ett ödesmättat, ljuvligt avskalat tema som får mig att rysa av vällust. Ett konstant tillstånd av fridfull skönhet uppnås.