Sonic Skin
Gavia
3
Inspelad i Atlantis Studios Stockholm
Producent: Sven Berggren
Prophone
Releasedatum: 15/3 2024
Skivan lanseras som ett gemensamt projekt, även om det initierats av två personer anställda på KMH vilka vid sidan om är professionella musiker. Praktiserar yrket på motsvarande sätt som Joakim Milder, fast sannolikt inte med lika många uppdrag. Jag pratar om trombonisten och pedagogen Sven Berggren (träffade honom härom året efter gig med renommerat storband) tillsammans med gitarristen Håkan Goodhe, en doldis för mig. Jazzveteranerna har bildat en kvartett vars unga rytmsektion består av batteristen Henrik Jäderberg som jag upptäckte i och med färska albumet med Horncraft ( 5/5 i i Kulturbloggen) och Johannes Bäckström på kontrabas. Ungdomarna har studerat på KMH. Jäderberg examinerades härom året medan Bäckström med meriter från både folkmusik och jazz går sista året.
På tre spår gästar Alberto Pinton på antingen barytonsaxofon eller basklarinett. Han har släppt hela sexton plattor med originalmusik förutom att spela med flera av landets ledande storband. Pinsamt nog missar skivbolaget att nämna hans fasta anställning i Bohuslän Big Band. På skivans två inledande spå medverkar Adam Forkelid, känd från exempelvis Lekverk, trion som leds av Svante Söderqvist, egna projektet 1st Movement (recenserade det i JAZZ/ OJ), samarbete med Georg Riedel och engagemang hos Norrbotten Big Band. Studierektor Goodhes cv innefattar såväl egna album som att vara sideman i orkestrar samt samarbeten med bland andra Palle Danielsson, Daniel Karlsson och Fredrik Ljungkvist. Berggren å sin sida var medlem i Radiojazzgruppen, Wail och ledare för experimentella Alea. Också skivor i eget namn har getts ut. Man kan utan att överdriva påstå att han tillhört landets mest framstående trombonister i cirka fyrtio år.
Debuten Gavia består av sju originallåtar skrivna av jazzveteranerna var för sig. Vill inte dissa dem på något sätt, men hade gärna sett att några standards införlivats. Ett blad instoppat i cd-omslaget informerar om kompositörernas tankegångar kring varje låt. Trevlig bonusinfo! Noterar prydligt hantverk utan edge med trombonen i framkant på inledande Slowhand, vars titel hämtats från Eric Claptons memoarer. Följs av desto mer lyckad komposition skriven av Håkan Goohde. Hör fräscht solo från honom och fina features från bland andra Forkelid och Jäderberg. Fly Away Attacus Butterfly är något av en instrumental hit med sin minimalistiska skärpa och pådrivande rytmik. Rytmsektionen utstrålar en förunderlig trygghet i sina aktioner. Adam Forkelid förtjänar lovord för sitt flödande spel på flygeln.
En obestridlig plusfaktor är den extremt luftiga akustiken. Niklas Lindström ska harangeras för hur han finfördelat ljudet och separerat soundet superbt från varje instrument. Titellåten är en knepig komposition, drar iväg i olika riktningar. Som om Berggren inte kunnat ta beslut om vägval i komposition som sägs skildra en lite läskig övernattning i naturen. Gillar första fasen centrerad kring Pintons basklarinett. En låt som är desto enklare att omfamna är den stillsamma balladen Breathing, vars soft hovrande trombonton sprider välbehag. Producent Berggrens fraser får överhuvudtaget mest utrymme. På gränsen till att hans lysande musicerande blir dominant emellanåt. Man tar med besked ut svängarna i Unsaved, lanserad som punkattityd. Refererar till krängande komposition av mästaren Mingus. Alberto Pinton kompletterar genom att uppfriskande böka runt. I finalen som går i moll experimenteras med tassande ljudbild och slingrande klanger Här finns en påtaglig doft av reflekterande ECM-estetik. Ens humör avgör om man betraktar elegin som spännande sound eller introvert sökande.
Att veteranerna i så pass stor utsträckning exponerar sina böjelser för spräck och avantgardistiska inslag ställer krav på lyssnarna, överraskar mig som inte haft tillräckligt koll. Melodier som stryker medhårs kontrasteras mot stundtals atonala passager. Med ett sådant splittrat upplägg riskerar man hamna i ”ingenmansland” , att varken ingå i kategorin mainstream eller fri form. Somliga avancerade lyssnare tilltalas förstås av töjbara improvisationer och flexibelt vidhängande komp. Inte ofta jag är lika kluven av en komplex produktion.