Lars Beihbom´s Orchestra Six
The Boys And I
3
Inspelad i Sunnanå Studios Arlöv 2023
Producent: Lars Beijbom
Bez Music
54:38
Releasedatum: 15/8 2023
Trumslagaren och kompositören Lars Beijboms namn klingar bekant i mina öron, framför allt från dansk-svenska storbandet Beijbom Kroner Big Band. Trumslagaren vars breda karriär sträcker sig cirka fyrtiofem år tillbaka har studerat vid prestigefyllda Berklee, deltagit i Melodifestivalen, samarbetat med Maritza Horn och bildade fusion-bandet White Orange tillsammans med bland andra Tim Hagans och Hector Bingert. Vidare kan framhållas ett imponerande förflutet i såväl Radiojazzgruppen som Red Mitchells Communication.
Under elva år har Lundabon varit ledare för Orchestra Six vilka nu släpper sin andra utgåva. Osäker på om gruppens sättning varit intakt hela tiden. Spelskickliga ”grabbarna” frontas av tre blåsare meriterade från exempelvis Tolvan och Monday Night Big Band. Syftar på trombonisten Ola Åkerman, saxmannen Inge Petersson Lindbäck och den extraordinäre Fredrik Davidsson på trumpet respektive flygelhorn. Övrigt manskap utgörs av Robert Tjäderkvist ( Anders Bergcrantz, Sofi Hellborg, Chico Lindvall, Malene Mortensen, egen kvartett) på keyboards, Göran Schelin på elbas samt bandledaren bakom sitt trumset. Samtliga nio kompositioner är skrivna av Beijbom i ett fett sound ämnat för en betydligt större ensemble, därav förmodligen namnet. Pressreleasen betonar samtidigt musikens intima och spontana läggning i vilken en vibrerande energi ska omsluta lyssnaren.
Genreöverskridande sound får mig att associera till Beat Funktion och i viss mån Blacknuss-kollektivet, fast gitarrslingor och vokala inslag saknas. I brist på bättre term kan vad de ägnar sig åt betecknas fusion light. Vad som stundom måste ses som en nackdel är att man genomgående tycker sig ha hört väldigt snarlika teman och utvikningar tidigare. Hade önskat att fler sekvenser stuckit ut, ruskat om på ett upplyftande sätt. Baserat på hur cd:n låter ligger det nära till hands att anta att till exempel Brecker Brothers, Headhunters, Horace Silver och Word of Mouth (Jaco Pastorious). fungerat som förebilder. Att inte nöja sig med vitalitalitet och virtuosa drag, utan att också begära ett större mått av originalitet är till att ha högt ställda (orimliga?) krav, vilket jag är medveten om.
Albumet kickar igång med breda, positivt hållna penseldrag. Riffas friskt i So Many Ways, en medryckande melodi som påminner om ledmotiv till spänningsdriven tv-serie. Noterar i högsta grad tillgängligt beat, stundtals snyggt utsmyckat i sinnrikt utarbetade omloppsbanor. Det är funkigt och jazzigt om vartannat med överlag upphetsande puls, oftast rakt framåtskridande.
Vet inte om Uptown Grind är singelsläpp, Låten har dock med rätta lanserats som ett fullödigt smakprov. Fredrik Davidsson med sitt instrument troligen kopplat till wa-wa pedal gör ett strålande avtryck, förnämligt uppbackad av ett härligt släpigt komp. Side View Perspective tillhör de melodier vilka bryter mönstret en aning, tar sig fram i skönt tillbakalutad stil Tilltalas av flärdfullt, prickfritt ensemblespel och flådiga solon.
Somliga sekvenser verkar som sagt kraftigt påverkade av förlagor, inte minst sju minuter långa Ask vars tongångar generellt kan härledes till Gil Evans Big Band, och än mer specifikt till The Chicken (J. Pastorious). Att särskilt Schelin och Davidsson här kastar loss i extatiska virvlar exalterar. Man lämnar lyssnaren i påtagligt upprymt tillstånd genom en veritabel stänkare. Att betyget stannar vid 3+ beror på att låtarna sammantaget saknar den där extra lystern. Föreställer mig att det kan låta omvälvande fräckt om Lars Beijbom´s Orchestra Six Live. Aningen anonyma kompositioner är ett aber, engagerar förmodligen mer i liveformat när sextetten tar ut svängarna.
Fäster mig på ett ställe vid groovy polyrytmik från Beijbom som i egenskap av dynamo präglar sina låtar, förser dem med aptitliga grunder i ypperlig samverkan med duktige basisten. Inge Petersson Lindbäck, van att sträcka ut på tenor- och sopransaxofon, färgar galant med sina fraser. Tvingas jag värdera blir det insatserna från klaviaturspelande Robert Tjäderkvist och den smått fenomenale trumpetaren Fredrik Davidsson som hamnar allra överst.