Jeff Larson
It´ll Never Happen Again
4
Inspelad i Sydney och Kalifornien
Produktion, arrangemang och mixning: Gerry Beckley
Melody Place (LLC (svensk distribution: Hemifrån)
Releasedatum: 17/3 2023
Har tyvärr drabbats av skrivkramp. Väldigt frustrerande! Tipsandet av en delikat .tribut-ep skulle annars ha publicerats betydligt tidigare. Kan inte skylla på tidsbrist. Lyssnaren möter på sex låtar en veteran med svenska rötter från Kalifornien. Denne doldis inom singer songwriter-traditionen har gjort ett tiotal album och dessutom på senare år engagerats sig som ljudtekniker i arkivprojekt (Beach Boys, Buddy Holly, America etc). Han har samarbetat med bland andra Jack Tempchin i Eagles stab, Robert Lamm från Chicago och medlemmar ur America. Gerry Beckley, initiativtagaren till att Larson tog sig an titelmelodin som ett första steg, har sitt ursprung i just America.
Jeff Larson må vara ett obskyrt namn, men att jag fick upp öronen för honom berodde på att samtliga låtar är skrivna av Tim Hardin. Gör man anspråk på att vara kännare av amerikanska singer songwriter-scenen då klingar Tim Hardins (1941-1980) namn bekant. Som flera kollegor led han av missbruk och dog av en överdos. Sent 60-tal stod han dock högt i kurs, utmålades jämte Leonard Cohen som en låtskrivare jämbördig med Bob Dylan inom folk rock. Hade knappt börjat högstadiet när jag blev ägare till hans främsta hit i eget namn – Simple Song of Freedom (B. Darin) upptäckt via Tio i Topp i P3.. Och i närtid införskaffades fullängdaren Hardin 4, ett album som anses vara långt ifrån fulländat.
Tim Hardins vackert rena sånger kan placeras in i det sound och tonfall som karaktäriserade Townes van Zandt, Elliot Smith och How Can We Hang On to a Dream vars genuina framtoning etsar sig fast i skallen, doftar Nick Drake. Ett knippe av Hardins melodier har också rönt stora framgångar med andra, artister med stjärnstatus.
Larson röst kompletteras på ett ställe av hårt engagerade producenten och på ytterligare en låt körar Brian Eichenberger. Larson spelar akustisk gitarr på Don´t Make Promises och innerliga balladen Can We Hang On to a Dream. Frapperande hur många instrument som förekommer med tanke på att vi rör oss inom singer songwriter flagg.. Gerry Beckley fördelar flertalet sysslor till sig själv: Piano, orgel, dragspel, elgitarr och akustisk dito, bas, trummor, percussion, flöjt och stråkar (även stråkarrangemang). Epitetet multiinstrumentalist bara förnamnet. Sannerligen imponerande omsorg om sound på detaljnivå. Som om uppräkningen inte vore nog tillkommer en handfull musiker vilka sparsmakat kuggar in med sina färdigheter.
Klassikern Reason To Believe inleder, en komposition som både Carpenters och Rod Stewart gjort. Stewart´s cover låg på samma singel som listettan Maggie May. I svenskättade veteranens tappning blir det på gränsen till för sött. Dragspelet färgar snyggt och refrängen leder min associationsbana till George Jones. Titellåten träder fram intelligent skrudad toppad med soft trumpetslinga från Rick Braun. Jonathan Zwartz lirar bas. Strålande sång inkluderar tonartshöjning. Lätt igenkännbara ljuvligheterna If I Were A Carpenter kläs i praktfull ny kostym. Folkinfluerade sången som spelats in av Bobby Darin, Four Tops och Johnny Cash blev ju mest känd i den först nämndes version. Här skrudas melodin elegant garnerad med mbira och fiol. Joachim Cooder spelar elektrisk mbira, trummor och percussion medan Matt Combs ansvarar för fiolstämma och trakterandet av mandola.
Som framgår låter det befriande nog aldrig svulstigt. Det fylliga soundet framhäver förmånligt styrkan hos melodierna, melodier som biter sig fast, pockar på uppmärksamhet. Musiken får attraktivt genomslag med tajt rytmsektion, gitarriff, stråkar, bakgrundssång plus några specifika solon på diverse instrument. Misty Roses genomsyras av skönt släpande sound. Rytmikens förmåga att fånga in förtjänar att understrykas.. Avslutande How Can We Hang On To A Dream är en fulländad pärla, strålar i sin inramning av stråkar och flöjt. Sårbart avskalade melankolin får mig att referera till James Taylor, Dan Fogelberg, Tim Buckley och som nämnts engelske mästaren Nick Drake. I denna hållbara tradition verkade han. Nu har Jeff Larson, hans producent och övriga medmusiker genom sitt utsökt genomförda projekt skapat en revival för en plågad själs storartade musikaliska arv, vilket vi tackar för genom att utdela 4+