Kjell Eriksson, författare med fötterna väl förankrade i jorden

Kjell Eriksson, deckarförfattare från Uppsala är aktuell med en ny kriminalroman: ”Svarta lögner, rött blod”.

Den kommer i bokhandlarna 7 oktober och det är återigen uppsalapolisen Ann Lindell som är med i berättelsen.

Här är en intervju jag gjorde med Kjell Eriksson för lite drygt ett år sedan:

Möt Kjell Eriksson, författare med fötterna väl förankrade i jorden

En man som brinner för växter och som har gedigna kunskaper om växter och blommor och också är en författare som översatts till åtta språk – Kjell Eriksson är en arbetarförfattare som har båda fötterna på jorden i flera bemärkelser.
Ställ en fråga till honom om hur du får ordning på dina rosor eller vilken häck du ska välja och du får ett lika engagerat svar som om du börjar prata om arbetarklassen och kultur. Hans engagemang lyser genom ögonen och hans ivriga gester när han talar.

– I sommar ska jag börja med trädgårdsföreläsningar i min trädgård, berättar han. Det kommer alltid en massa människor förbi som är nyfikna och försöker kika in. Nu ska jag visa runt dem ordentligt. Jag håller på att bygga en damm och bäck bland annat.

Kjell Eriksson sticker ut som författare på flera sätt, bland annat debuterade han som författare först efter att ha fyllt 40 och han hade aldrig planerat eller drömt om att bli författare.

– Jag började jobba som anläggningsarbetare på olika företag och sedan skaffade jag lite jord och några plantor. Det växte och plötsligt hade jag en egen plantskola.

Aktiv facklig kämpe
Sida vid sida med hans kärlek till det som växer har han alltid varit en aktiv kämpe för facket och haft olika uppdrag inom Lantarbetarförbundet, som för några år sedan gick in i Kommunal.

Det var i det fackliga engagemanget han började skriva.

– Jag jobbade på Forsmarks kärnkraftsanläggning som trädgårdsanläggare. Lantarbetarens redaktör sade till mig att jag skulle skriva en novell, om jag vill utrycka något.

Kjell Eriksson gjorde som redaktören föreslog, skrev en novell och den publicerades.

– Sedan hamnade jag som trädgårdsanläggare på Pharmacia och då skrev jag en novell till som publicerades, den handlade om en rosplantering.

Så fortsatte det. Kjell Eriksson tyckte det var roligt att berätta om de personer han träffade och skrivandet var en naturlig del i hans fackliga jobb. Det blev mycket och olika slags texter, både från möten med människor i Sverige och runt om i olika delar av världen.

Möte med Ivar Lo-Johansson
1993, då han var 40 år, gav han ut första boken, en roman. Två år senare kom två böcker: en roman och en dokumentär om lantarbetare 50 år efter att statarsystemet försvann. Idag är hans böcker utgivna på åtta språk. I våras gavs två av hans kriminalromaner ut i USA.

När han började skriva hade han inga bekanta från kulturvärlden alls. Men den första författaren han träffade var en av de största, eller rentav den störste, inom svensk arbetarlitteratur, nämligen Ivar Lo-Johansson.

– Ivar LO hade sett att jag skrev noveller i Lantarbetaren och han bjöd in mig till Stockholm, berättar Kjell Eriksson.

De kom att umgås och Ivar Lo-Johansson hälsade på Kjell Eriksson flera gånger i Uppsala och de tog en kopp kaffe tillsammans för att växter och böcker.

– För mig var det fascinerande att möta den här giganten inom svensk arbetarlitteratur.

Och när vi då kommit in på det området finns det en obligatorisk fråga:
Vad är arbetarlitteratur?

– Litteratur som erkänner arbetarnas roll i samhället, de författare som ser att arbetarna finns inga bara som objekt utan som människor med drömmar, säger Kjell Eriksson. Det påverkar ju mitt sätt att skriva. Om jag går förbi en byggarbetsplats är det arbetskamrater jag ser.

Den naturliga känslan av att tillhöra arbetarklassen har han med sig från barnsben.

– Min mamma sade till mig: släng aldrig något, inte ens en tändsticka i trappan. Det är alltid någon som ska städa upp efter dig.

Ingen kulturnisse på tv
Denna tillhörighet bär han med sig då han träffar ungdomar. Han är ofta ute i skolor och elever, speciellt ungdomar på yrkesprogrammen i gymnasiet.

– Jag pratar med dem om en verklighet de känner igen. Mötet med mig visar att en författare inte behöver vara som en kulturnisse på tv utan kan ha samma bakgrund som deras pappa.

Just nu har Kjell Eriksson ett uppehåll från att skriva och sysslar mest med uppdrag som trädgårdsmästare där han har massor olika projekt på gång. Men så sent som i höstas höll han på med att skriva en ny deckare.

– Ja, då började jag med en deckare om kommunalpolitik – så jag har en halvklar roman om kommunalrådet som försvann. Men det blev så tråkigt och jag körde fast.

Han trivs bra med att vara sysselsatt med trädgårdsarbete. Men är samtidigt medveten om att han inte får hålla upp för långe med att skriva.

– Nej jag får inte såsa för långe. Jag har ju visserligen tryggheten med att jag kan jobba med trädgårdsarbete. Men det sliter ju en del på kroppen. Som trädgårdsarbetare har jag satt mycket sten och det känner jag av, kroppen orkar ju inte hur mycket som helst.

Kanske kommunalrådet kommer tillbaka
Han berättar också att alla åren i trädgårdar satt sina spår i sämre hörsel.

– Ja jag hör dåligt. Det beror på alla maskiner vi trädgårdsarbetare hör under dagarna, borrmaskiner med mera och jag har väl slarvat lite med hörselskydd ibland.

Att Kjell Eriksson förr eller senare kommer att sätta sig vid skrivarbordet igen kan vi nog räkna med. Det är inte omöjligt att kommunalrådet i den halvklara deckaren kommer tillbaka.

– Det måste han ju göra, en person som försvinner i en bok måste hittas.

Fast om nästa bok blir en kriminalroman eller en annan roman, det vet han inte än. Men förr eller senare blir det nog en deckare till skriven.

– Några romaner till om Uppsalapolisen Ann Lindell skriver jag nog.

Andra bloggar om: deckare, Uppsala, Kjell Eriksson, Ann Lindell, intervju, böcker, litteratur