Danskt band med samma skivbolag som Efterklang. Det startades 2001 och första albumet kom 2004. Albumet kom mot slutet av förra året, är deras tredje och har producerats av den populäre danske producenten Fridolin. Bandet går vidare i en lätt och luftig experimentalistisk stil, ibland rätt mycket likt Brian Eno, fast med popiga slingor och manskörsång. De kan gå över gränsen till det pompösa, som i avslutningen av ”Hunting”, men varför inte? – de stannar inte så länge där. Annars är det lite småskramlig brittisk indie, fantasirik instrumentering med blåsinstrument och kul slagverk. Den som gillar Múm och Sigur Rós (och Efterklang) skulle nog gilla det här albumet trots popingredienserna.
Kanske mer intressant än engagerande men mycket väl värd att lyssna på.
Text: Lena Andersson
Läs även andra bloggares åsikter om Danmark, indie, skivnytt, Slaraffenland