Aftersun
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 februari 2023
Manus och regi Charlotte Wells
Uppväxt under 1990-talet är det lätt att minnas tillbaka till vad som kändes som de oändligt långa sommarloven, semesterresorna till bland annat Grekland och Turkiet och den VHS-kamera vi använde för att dokumentera våra upptåg med. Det är förstås ett romantiskt och nostalgiskt skimrande filter över de minnena men så blir det oftast med tidens gång. Vi minns det vackra och roliga. Precis ur det perspektivet har Charlotte Wells skrivit och regisserat sin hyllade debutfilm.
Hela filmen är nämligen en tillbakablick av Sophie, vars debut av barnskådespelaren Frankie Corio är mäkta imponerande och nyanserad men ändå nedtonad, på resa med pappan Calum – spelad av ”Normal People”-skådespelaren Paul Mascal som även sken i The Lost Daughter av regidebutanten Maggie Gyllanhaal – som brutit upp med hennes mamma och nu tar chansen att få umgås med sin dotter under denna resan.
Han är ung pappa och är kanske inte alltid helnöjd med hur livet utvecklade sig för honom, men är ändå återhållsam och beskyller aldrig sina problem eller sin livssituation på Sophie utan är väldigt tålmodig och fin gentemot henne. Förutom när hon under ett kareokeuppträdande istället för pepp och engagemang möts av pinsamhet och skam. Istället för att skratta och applådera uppmuntrande åt henne vill han mest sjunka under jorden och försvinna från situationen. Vilket känns väldigt tråkigt och synd för henne som antagligen bara vill ha sin faders acceptans.
Som barn är det oftast väldigt lätt att göra nya vänskaper och bekantskaper, oftast räcker det med att gå fram och säga hej. Vilket Sophie också gör och träffar en kille i ungefär samma ålder som hon börjar leka med. De träffas vid ett motorcykelarkadspel som de båda gillar. Det blir en grogrund för någonting eget, någonting utanför det brustna familjen och den tomhet som ekar.
Trots att en del skaver ända in i vuxenlivet, är det ändå mycket av det fina och roliga som lever kvar. I filmens karaktärer och oss som människor. Det gör denna nostalgitrippen väldigt allmänmänsklig och inte bara vacker för romantiska nostalgins skull. Det väcker också empati för såväl Sophie som Calum som båda vill hålla fast i det förgångna, det som varit och hade kunnat bli. Vilket gör detta till ett cineastiskt semestervykort till de allra flesta att hänga upp på kylskåpet.