All the Beauty and the Bloodshed
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 januari 2023
Regi Laura Poitras
En fascinerande, inspirerande skildring av konstnären, fotografen och aktivisten Nan Golden, skapad av den Oscarsbelönade regissören Laura Poitras. En dokumentär som är fantastiskt snyggt berättad, uppdelad i olika avsnitt och med många underbara foton som var och en för sig är så enastående. Bitvis bygger dokumentären på att betraktaren har en del förkunskap om Nan Goldin och framför allt om opiod-krisen.
Konstnären och fotografen Nan Goldin driver en stark internationell kampanj mot familjen Sackler och dess företag Purdue Pharma som tjänat miljarder på opiod-krisen i USA (som mycket starkt skildrats i tv-serien Dopesick). Familjen Sackler har byggt sig ett respekterat namn genom att sponsra kulturvärlden runt om i världen och skänkt konst och annat för enorma summor till konstmuseer med mera. Nan Goldin kämpar tillsammans med en grupp aktivister för att få konstvärlden att sluta ta emot vad hon kallar ”blodspengar”.
För mig känns det som att vi får möta en mycket ärlig och öppen skildring av Nan Goldin. Hon berättar att hon själv i samband med en operation fick opioider och blev beroende direkt. Hon har konkret egen upplevelse om hur farliga dessa piller är. Gruppen hon kämpar tillsammans med har alla på något sätt egna upplevelser av dessa oerhört farliga piller: en del har anhöriga som är fast i beroende eller som dött av överdos.
Denna dokumentär skildrar inte bara denna viktiga kamp mot familjen Sackler, vi får också veta mycket om Nan Goldins uppväxt och liv som barn och ungdom. Hon växte upp i en familj där föräldrarna inte kunde visa ömhet utan bara visade upp en falsk yta. Hennes storasyster dog i självmord efter att hon lämnats bort till psykiatrin för att hon var lesbisk.
Vi får också följa hur Nan Goldin redan som tonåring lämnade sitt barndomshem för att hitta vänner som hon kände mer ärlig samhörighet med. Jag känner att denna dokumentär på det sättet också kan ge styrka åt andra som känt liknande, som också upplevt att de inte fått vara sig själva i sin familj utan sökt gemenskap med vänner istället.
Filmen vann Guldlejonet på Venedigs filmfestival. Till viss del har Nan Goldins kamp mot familjen Sackler gjort att deras kulturella gloria slutat skina. Men egentligen är problemen mycket större än familjen Sackler. Det finns många andra som upprätthåller en bild, ett sken, av att vara framstående men som byggt sitt sken på olika former av blodspengar. Det finns många som dör av både vapenindustrin och andra narkotiska medel. Men det kan skildras i andra filmer. För mig är denna dokumentär mycket sevärd, stark och berörande och känns oerhört ärlig.