Nefertiti i Göteborg (Hwitfeltstplatsen)
3/12 2021
Det finns en förhistoria. Axel Olsson har jag lärt känna genom dennes anställning som artistvärd på anrika Nef (som ju existerar i ny regi), en entusiastisk och kunnig sådan. Hade fram tills 2017 ingen aning om att skivor släppts tillsammans med brodern Adam (också träffat som artistvärd i samma lokal) under artistnamnet Jaded Jane. För fem år sedan bjöds jag in till en smått magisk konsert med dem, vars månghövdade publik gav en sällsamt kärleksfull respons. Skrev om min upplevelse i sociala medier. Nu blev jag inbjuden till 10-års jubiléet, som tyvärr inte hörsammats av lika många i konkurrens med andra evenemang. Rådande pressade ekonomiska läge och praktiserad sparsamhet inför stundande högtid tillkommer som orsaker.
Duon som i början kallade sig One Of A Kind har varit mycket produktiva, gjort sex skivor. Deras mentor ,tillika ljudtekniker och producent, är ingen mindre än Åke Linton. Han är i musikkretsar en närmast legendarisk ljuddesigner känd från samarbeten med bland andra E.S:T och Anders Hagberg. Axel skriver deras gränsöverskridande musik och står mestadels för sånginsatserna. På jubileumskonserten sitter han vid flygeln eller rör sig trakterandes portabel mini-synth medan Adam lirar elbas och bidrar med stämsång. De är förstås talangfulla musiker, i annat fall hade inte Åke Linton investerat i duon. På trummor kompletterar en exklusiv gäst i form av Erik Bodin (Little Dragon), vars musicerande jag hörde senast med Dan Helgesen. I och med Bodins electronica-bakgrund införlivas element av drum & bass hos Jaded Jane, vars artistnamn valts för att markera androgyn framtoning. Ljudtekniker Daniel presenteras som gruppens fjärde medlem.
Åtminstone Axel har i både hemstaden Göteborg och framför allt Skottland varit gatumusikant. I Glasgow där hans flickvän bor har han också figurerat som barpianist. Bröderna är uppväxta i musikermiljö då pappa var medlem i Plums som Doris (invald i SMHOF och gjort skiva som i efterhand fått ikonisk status) sjöng med tidigt i karriären. Framkommer i intervju att låtskrivare Axel tagit intryck av Bowie, Stevie Wonder, Amy Winehouse, Motownsamlingar och Michael Jackson. Deras mentor vill att de ska testa på att bli än mer minimalistiska á la Nils Frahm. Att det i högtalarna före och efter konserten spelas Curtis Mayfield är knappast någon slump.
Eftersom jag tidigare under dagen var på kyrkokonsert i Lerum behövdes mat. Det blev laxmiddag på Avalon och sedan vidtog promenad till mysigt upplysta Nef. Livemusiken börjar i princip på utsatt tid med support act, vilket är liktydigt med Anna Violet. Denne singer-songwriter ackompanjerar sig själv ledigt på akustisk gitarr i tre låtar. Blir naket och nyanserat med bärkraftiga låtar som känns angelägna insvepta i ett slags vädjande uttryck. Avslutande originellt nog genom att framföra översättning på dikt av italienske 1300-tals poeten Petrarca.
Jaded Jane inleder med en av sina äldsta låtar. Första reflektionen är att man är rotad i en soulig singer songwriter-tradition, som ger dem utlopp för spröda melodier. I andra vågskålen är det groove som alstras och då dominerar elbas och gästtrummisens kreativitet. Att Axel sjunger bra, gärna med smäktande anstrykning, är förstås en styrka , något som bidrar till att man vill lyssna. Rösten tenderar att likna hur det kunde låta i U.K på 80- och 90-talet. Hans lillebror gör bakgrunder och en hel del fin stämsång/ duetter. Hos låtskrivaren finns ett utvecklat sinne för attraktiva harmonier och skeendet styrs briljant från hans instrument.. Vi får reda på vilka låtar vi kommer få höra, låtar jag pinsamt nog inte kan identifiera i motsats till vissa andra på plats. Ska sägas at definitiv repertoar avgörs i stunden, finns utrymme för spontanitet och hänsyn tas till tidsåtgång.
Redan i andra låten som har en smäktande inriktning, bjuds på underhållande utflykt av Bodin som precis hann till soundcheck från Trollhättan. Inför en alldeles färsk låt betitlad Superwoman som på ett oförklarligt sätt bara uppenbarade sig, aviseras att den garnerats med en del breaks. Förmågan att skapa stämningar och specifika behagliga sound är för mig Jaded Jane´s främsta tillgång. Kan röra sig om baktakts-pop på svenska döpt till Sol i regn eller angenämt gungande duett eller Kingdom som enligt upphovsmannen börjar lugnt- groovar till sig – hittar tillbaka till avspända tongångar.
Två gäster har kallats in till den vänliga jubileumstillställningen. Först att göra brödraduon sällskap är Jerry Sillah på gitarr. Tillsammans med Axel har han skrivit ömsinta Mitt Göteborg, en singel och video producerad med tanke på stadens 400-års jubileum. När den mjuka refrängen tonat ut slår det mig hur duktiga man är på att bygga upp en gångbar struktur, framgångsrikt knåda fram medryckande melodilager. Nästa gäst heter Su Andersson (se bild ovan). Axel spelar nämligen piano och ingår i kören på en av hennes låtar från senaste alstret Brave. Kuriöst nog recenserade jag cd:n i höstas och jag gav mig till känna för den begåvade trubaduren efteråt. Låten som framförs av dem med berättigat självförtroende heter Tuquoise And Rust. . En bra låt helt enkelt!
Flera intron levereras på Axels minisynth, vilket sprider en skön atmosfär. Och ett par gånger är det klangen från att knäppa på pianots strängar han vill åt. Efterhand noteras att lyriska sekvenser vävs in och att Jaded Jane har en påtaglig förkärlek för melankoliska stråk. En annan iakttagelse är att de gillar att förlänga refränger vilket är njutbart att lyssna på. Har antecknat att exempelvis Take A Stand, No Country och Golden Scars spelas. I Trapped är det basist Adam som främst står för det vokala. Givetvis passar en trumslagare av Erik Bodins dignitet (turnerat globalt) på att visa sin skills i några sekvenser, vilket ger en avsevärd bonuseffekt. Blev som väntat till ett givande, stämningsfullt och sympatiskt event. Att närvarokänslan mattas på sluttampen påverkar inte den vibe som helheten genererar.