4
11/8 2022 – Linné
Mitt första år som recensent på WOW fick Mapei ett dundergenombrott. Hade turen att vara med och gav exalterad högsta betyg. Följde upp med recension av aktuella albumet. Kuriöst nog avhandlades dessa händelser med artisten i fråga flera år senare efter spelning på Liseberg. Otvivelaktigt kan samma etikett plockas fram i fallet med forna körsångerskan Daniela Rathana. Hon som sjungit bakom celebriteter som Seinabo Sey, Zara Larsson och Oskar Linnaros. (Den först nämnde håller jag högt.) En gospel-influerad ep och ett album (hennes debut) har släppts under pandemiperioden. Och två Grammisnomineringar och mega-hitten med covern på Veronica Maggios Satan i gatan, bevisar att hon sannerligen inte var något oskrivet blad för ungdomarna i det knökfulla tältet. Daniela Maria Therese Sörensson som hon heter civilt, var dessutom med i Fredrik Lindströms SVT-serie Helt Lyriskt.
Responsen var fullkomligt hysterisk, utom kontroll, osannolika doser diskant från ljusa röster. Tänk bifallet när de populäraste idolerna framträder i Allsång på Skansen, fast dubbla ljudnivån. Har nog aldrig varit med om något liknande. Ligger nära till hands att dra parallellen till Beatle-mania. Eventuell decibelmätare skulle ha lyst illrött. Inte utan att man är nyfiken på hur kvinnan som smart blandar r & b, groovig klubbmusik och pop med rap-sekvenser fixar att stå med fötterna på jorden efter detta sanslösa mottagande.
90-talisten från Akalla backas upp av musiker på keyboard, trummor, bas och gitarr. Ingen aning om vilka de är, mer än att gitarristen Gabriel tog chansen att dra iväg ett flertal solon, vilket är tämligen sällsynt för genren. När bandet kickar igång märks att de vet vad för slags sound som går hem. Huvudpersonen sjunger väldigt bra, rytmiserat och är duktig på att texta. Skönjer inget uttalat budskap. Livsglädjen, erotiskt begär och lusten att roa går inte att ta miste på.
Det är svettigt i det knökfulla tältet. De beats i olika tempo som skickas ut från scen attraherar. Spelningen blir till en happening, ett hejdlöst party efter tre års uppehåll på WOW. Fröjdas åt fräcka slingor och taktfast komp när exempelvis Kyss och rusiga Full av mig själv framförs. När Satan i gatan (med på samlingsplatta) kommer, vars kaxiga statement lanseras som ny nationalsång, är stämningen långt över kokpunkten.
Scenshowen består av röda nonfigurativa mönster på backdrop samt stroboskopljus. Mitt i konserten får kompetenta musiker fram appellerande laid-back-groove. Känns som om de är inne i en andra andning, medan energin är lika hög avseende det vokala uttrycket. Än högre blir trycket när gäster intar scen. Absolut toppnotering beträffande galet ljusa skrik från tonårstjejer, uppstår då en viss Oskar Linnros (om jag är rätt underrättad) uppenbarar sig. I ballad sjunger publiken med på högsta volym. Också kul att klassisk refräng av Destiny´s Child inlemmas på ett ställe. Det är överhuvudtaget en oväntat omväxlande och intelligent disposition av sound från gemensam stam..
Stilbrott inträffar när vi får oss till livs en berättelse i högtalarna, varefter en sista slagkraftig avdelning tar vid. En orre och en baskagge har nyckelroller ett tag. Skiftar till rockösigt stuk på slutet med innovativ övergång till syntbaserat beat. Publiken klappar ihärdigt i takt. Och som finalnummer levereras romantiskt alster, långsamt och svepande, ovanpå höga toner från en fullfjädrad sångerska. Till alla positiva inslag ska tillfogas ytterst tillfredsställande ljud, vilket uppskattas. För att vara specifik är insatsen att beteckna som 4+. Efter en trekvart är en orgie i de stora känslornas lyckorus över. Oförglömlig kommunikation emellan Daniela och hennes fans.