Eric Palmqwist har släppt singeln 1994.
Ett pressmail berättar:
Med två hyllade soloskivor i bagaget, ”En halv gris kan inte gå” och ”Hej då”, har Eric Palmqwist etablerat sig såväl som låtskrivare och artist på det svenska språket, efter många år med det engelska som huvudämne. Den 7 Januari släpps singeln ”1994”, den tredje hämtad från ett kommande studioalbum som, likt singeln, är producerat av en av Sveriges mer prominenta producenter – Andreas Mattsson (Popsicle, med flera).
Det omsusade året 1994. Vi hade tagit oss igenom en finanskris, tagit VM-brons och upptäckt en massa ny gitarrpop från England. Hur var ditt 1994?
Jag minns speciellt den sommaren som en av de bästa i mitt liv.
Det var väldigt varmt och jag och mina vänner hängde runt i Visbynatten.
Vi lyssnade på Parklife med Blur och Supersonic med Oasis.
En natt stal vi en trampbåt från ett vattenland som vi försökte använda som färdmedel men den kapsejsade halvvägs.
När jag tänker på det året så känns det som att Sverige andades framtidstro och att allt kändes nytt och möjligt.
Samtidigt blev det allt mer tydligt att något var väldigt fel med mig, ett ogripbart mörker som gjorde mig rädd som fan.
Vad handlar 1994 om?
Låten är en tillbakablick på livet och att det går jävligt fort fastän man ej tror det när man är typ 20.
Det är en låt om popstjärnedrömmar, psykisk ohälsa, att missa sin tid och vilja ta igen den.
Hur och vart skrevs den?
Den är skriven på Gotland i mitt sommarhus dit jag ofta åker när jag ska skriva låtar till mig själv.
Jag gör nästan alltid musik på gitarr men på den här och hela nya skivan ”Värmen” har jag skrivit på piano istället. Lite som en dogm, när man inte behärskar ett instrument så bra kan man lura sin fantasi.
På demon jag spelade in finns bara ett piano, sång och ljudet av elden från en braskamin
men på Andreas Mattssons slutgiltiga produktion har 1994 fått en mycket fin popkostym.
”1994” är den tredje singeln från Eric Palmqwists tredje soloskiva ”Värmen” som utkommer 24/2.