AINA En sjöluffares äventyr
Manus & regi: Gunilla Johansson Gyllenspetz
Musik & text: Lotta Sjölin Cederblom och Henrik Cederblom
Scenoografi & kostym: Jens Langert
Ljus: Thomas Heyman
Produktion: Possibilitas
Urpremiär 20/11 2011
Spelas till och med 25/11 i Gröna huset vid Konstepidemin i Göteborg
Musikteater för alla från 6 år
Med stöd av Göteborgs stad, VGR, Kulturrådet och Folkuniversitet
Känner mig uppfylld efteråt, tillfreds av att ha fått vara med om inbjudande scenkonst. En musikteaterföreställning på drygt femtio minuter av det intima slaget, anpassad för väldigt ung publik. Ska genast fastslås att vuxna har lika stor behållning. Uppsättningen ger inblick i vad en ung kvinna för omkring hundra år sedan, utsatte sig för med egenplanerade resor till havs. Aina Cederbloms osannolika livsberättelse har varit ämne för ett avsnitt i SVT:s Här har du ditt liv. Publiken tas tillbaka till Henrik Cederbloms barndomsminnen av en högst speciell gammelfaster, sugen på att lira bordtennis med tävlande två generationer yngre. En minst sagt händelserik tillvaro har utforskats genom böcker, brev, gamla kassettinspelningar och minnesbilder från släktingar.
Ansvariga för Aina – en sjöluffares äventyr utgör en mycket kvalificerad skara. Gunilla Johansson Gyllenspetz sågs senast som vokalist i Backa Musikernas 40-årsjubileum. Som skådespelare och regissör har hon tillhört Backa Teaterns ensemble sedan 90-talet. Har också synts på filmduken och i teverutan. Jens Langert har en brokig karriär vilket inkluderar erfarenhet av seglatser som sjöman. Förutom att ha varit konstnär och konstruktör (ritade rigg till ostindiefaren Götheborg och arbetat med liknande segelfartygsprojekt), arbetar han idag som framgångsrik scenograf.
Följdriktigt är paret på scen lika meriterat. Lotta Sjölin Cederblom spelar musikteater i Big Wind, varit med i kören Amanda, världsmusikgruppen Simbi och i Markatta Musikteater. Driver dessutom duo med japansk musiker. Henrik Cederblom tillhör landets mest intressanta musiker och producenter, ett namn att ha koll på sedan drygt ett kvarts sekel, då jag lade märke till honom i Den fule. Debuten i eget namn härförleden fick högsta betyg i Kulturbloggen. Har utfört många lyckade uppdrag som teatermusiker, tillika som ensam ackompanjatör till Freddie Wadling.
Med emfas trumfas in att allt som händer i föreställningen, hur overkligt det än verkar, är helt sant. När Aina påstår att hon med sin lilla bår Rospiggen ska ta sig till Vinga, korrigerar dock våra ciceroner henne, varvid hon medger att destinationen låg avsevärt längre bort. Regissören har snillrikt organiserat berättandet genom att mixa utifrån- och inifrånperspektiv. Henriks repliker har som avsändare personer Aina kommer i kontakt med. Och Gyllenspetz Johansson drar sig inte för att införliva en skopa magisk realism. Vill påminna oss om värdet av att hålla minnen av människor levande. Tror hennes förhoppning om att lågstadieelever ska kunna spegla sig i denna okuvliga frihetsapostel kommer infrias.
Animerad gestaltning av främst Lotta Sjölin Cederblom jämte ett knippe utsökta sånger, föranleder innehållsmässigt två slutsatser. Klicken individer utrustade med överskottsenergi och extra adrenalinpåslag kan inte nöja sig med ombonad vardagslunk. Farofyllda kickar måste uppsökas för att må bra. Många av dessa praktiskt lagda, extrema naturer – ständigt i färd med att utmana ödet – tycks ha nio liv. När hon uppmanas skaffa sig kompass, replikerar sjöfararen att hon vet vart hon ska. Att gammelfaster inte går under utan klarar sig ur varje knipa, måste betecknas som ett mirakel.
Genom vår föreställningsförmåga, dramatiskt återgivna anekdoter och fiffig scenografi färdas vi runt om i världen med Ainas blick. Vi hör om när hon deltar i byggandet av sjukhus i Brasilien, hur illa däran hon är när motorn pajar på Norra Ishavet och bevittnar flykten från fängelsevistelse i Tibet. Möjligen lite pirrigt och läskigt för de allra minsta. Vuxna skrattar hjärtligt åt hur flera episoder gestaltas, över Ainas bekymmerslösa inställning. Ändå uppenbart att huvudpersonen kan liknas vid en hjältinna, alls inte bara inriktad på självförverkligande.
Pendlas hastigt mellan känslolägen, vilket understryks av sångerna. Henrik spelar mest på dobro (om jag rätt identifierar instrumentet), medan Lotta trakterar basklarinett. Behöver det påpekas att de är duktiga, väldigt duktiga och kolossalt samspelta? Deras rikt fylliga sound omspänner ett stort register. Från glatt förhoppningsfull till bluesig ton, präglad av järnhård vilja och vådan av att förlora sin bästa vän.
Har inte tidigare sett paret tillsammans på scen, vilka tydligen gjort åtskilliga uppsättningar riktade till barn. Självklart uppstår en kemi dem emellan när de berättar sant om en legendar ur släkten. Med god assistans från regissören, vet duon precis vad och hur som ska förtäljas. Rätt Ingredienser samverkar till en förträfflig produktion. Tänker på rytmen, musiken, sången, välavvägda repliker, kroppsspråk inklusive lustig dans, kläder som anspelar på upptäcktsresanden, rekvisitan, uppspända segelduken( lösgörs och får fler användningsområden) samt självfallet den otroliga historien.
Lokalen är inte stor och saknar naturlig scen, vilket å andra sidan ger en omslutande karaktär, skapar närhet. Moment av publikmedverkan förekommer förstås ett par gånger. Aina – en sjöluffares äventyr förtjänar att komma ut på turné.