Misbehaviour
Betyg 3
Svensk biopremiär 16 oktober 2020
Regi Philippa Lowthorpe
Miss World-tävlingen är för många en symbol för hur kvinnor degraderas till att vara enbart ett kuttersmycke. 1970 attackerades den tv-sända Miss World-tävlingen av kvinnorörelsen Women’s Liberation Movement. Misbehaviour är en underbar film om kvinnorna som låg bakom denna protest och vi får också följa några av de kvinnor som tävlade.

Keira Knightley spelar huvudrollen som Sally Alexander som är en ambitiös medelklasstjej som lyckats komma in på universitetsstudier som vuxen. Hon har ett barn, är skild men har en sambo som hjälper till och tar hand om flickan så Sally kan satsa på studier. Hon är ambitiös men märker hur universitetet på många sätt är männens värld, patriarkatet styr och det är svårt för en kvinna att göra karriär inom den akademiska världen. Hon träffar Jo (spelas så bra av Jessie Buckley) en mycket mer rebellisk ung kvinna. Jo och Sally blir en stark kombination som får fart på demonstrationen.
Kvinnogruppens demonstration och attack hade stor betydelse för kvinnorörelsen under 1970-talet så det var roligt och intressant att se filmen. Bland annat får vi se Greg Kinnear som spelar Bob Hope, showens programvärd som jagades från scen av aktivisterna med mjölbomber och slagord.
Det är ingen nyhet att både män och kvinnor kunde försvar männens rättigheter och menade att det är självklart att män hade rätt att bedöma kvinnor som om de vore boskap och ange deras mått med mera. Vi har sett detta skildras på många sätt i både film, tv-serier och i litteratur. Och troligen kommer det att behöva skildras många gånger till. Miss World-tävlingen existerar ju fortfarande även om den kanske i inte sänds under samma stora rabalder i västvärlden som den sändes då.
Filmens karaktärer är mer skildrade som typer än några djupgående personporträtt, men det fungerar bra för den här typen av film. En fundering filmen sätter igång är hur världen hade sett ut om inte så många kvinnor kämpat för kvinnors rättigheter. Det är inte lika illa idag som då men det finns mycket kvar att förändra.
Skrämmande är hur programledaren blixtsnabbt kunde får fram en mörkhyad tävlande för Sydafrika då han konfronterades av journalister som ifrågasatte att Sydafrikas tävlande var en vit och det landet hade apartheid. Journalister pressade honom också om att det alltid var en vit kvinna som vann tävlingen. Programledaren såg direkt till att Sydafrika hade två tävlande, en färgad och en vit. Den färgade unga kvinnan blev dessutom nummer två i tävlingen. Vann gjorde, otippat, Miss Grenada, Jennifer Hosten, som blev tävlingens första mörkhyade vinnare vilket väckte uppmärksamhet. Hon spelas av Gugu Mbatha-Raw. Förhandstippad som vinnare var den svenska kvinnan, Clara Rosager som spelas Marjorie Christel Johansson.
Det är en lång rad av duktiga, kända skådespelare i filmen utöver de redan nämnda, exempelvis
Phyllis Logan från Downton Abbey som Sallys mamma, Lesley Manville som Bob Hopes fru Dolores och Rhys Ifans från Notting Hill som Eric Morley, mannen bakom Miss World-konceptet.