The Painter and the Thief
Betyg 4
Svensk biopremiär 21 augusti 2020
Regissör Benjamin Ree
Medverkande: Karl-Bertil Nordland, Barbora Kysilkova
När verkligheten överträffar dikten. Filmen är en dokumentär, en sann berättelse om en konstnär som söker upp den yrkeskriminella man som deltagit i stölden av hennes två mest värdefulla målningar – och mellan dessa två växer det fram en djup vänskap.
Barbora Kysilkova är en tjeckisk konstnär som flyttat till Oslo till sin pojkvän Öysten som är norrman. Hon har en utställning och natten efteråt blir två av hennes målningar stulna. Hennes två mest värdefulla målningar. Eftersom galleriet med utställningen hade övervakningskameror kunde de två tjuvarna som stal var sin mål identifieras.
De två tjuvarna ställs inför rätta och under rättegången känner Barbora Kysilkova en konstig dragning till den ena av tjuvarna, Karl-Bertil Nordland, som juridiska bedömare menar är den som är huvudman vid stölden. Kysilkova tar kontakt med Nordland. De träffar över en fika och det växer fram mer och mer kontakt och hon målar ett porträtt av honom.
Porträttet blir en stark upplevelse för Nordland när han få se det. Bilden strålar ut mycket mer än den kriminella drogmissbrukare som han är van vid att alla ser honom som. Scenen då han brister i gråt vid porträttet berättar så mycket om oss människor och om deras relation. Kysilkova ser honom inte som ett misslyckad narkoman utan hon ser hans värde som människa, hon ser hans potential.
Det är också väldigt lustigt för i filmen blir det klart att Karl-Bertil har stor förmåga att se och förstå konst och han är en duktig skribent. Han blev troligen trasig då hans föräldrar skilde sig när han var åtta år. Hans mamma lämnade honom och hans pappa. Mamman tog med sig hans två yngre syskon och tog ingen kontakt med honom under uppväxten. Pappan var arbetsnarkoman, skulle man kunna säga, och jobbade mest hela tiden och Karl-Bertil var mycket ensam.
Vad som gör att människor blir trasiga och fastnar i missbruk och kriminalitet finns nog lika många skäl till som människor. Karl-Bertil berättar att när han var i 18-åldern var han med i ett stort gäng tonåringar. Endast två eller tre av dem var fortfarande kvar i livet, övriga hade antingen dött i överdos, självmord eller mord.
Hur kan dokumentärfilmaren komma dem så nära och få dem att öppna sig så inför kameran och därigenom hela världen? Jag är inte så intresserad av dokumentärer. De ska vara riktigt bra för att jag ska fastna för dem. Jag kan också reagera på om det känns som att filmaren utnyttjar människor. Hur blir det för människor att leva med att mycket av deras innersta visas upp för världen? När det gäller The Painter and the Thief känner jag att filmaren behandlar Barbora Kysilkova och Karl-Bertil Nordland med respekt trots att vi får nå långt in i deras tankar och känslor.
En av filmens stora behållningar är hur ögonen för betraktaren öppnas och den som ser filmen förstår att bakom en yrkeskriminell missbrukare finns en människa med möjligheter att bli något annat än kriminell. Karl-Bertil Nordland är en människa med intelligens och potential. Droger förändrar människor och förstör det fina i människor men det finns en möjlighet att komma ur det även om det inte är en lätt väg.
Filmbolaget skriver om filmen:
Denna intima skildring visar hur två människor på det mest osannolika sätt skapar ett band som kommer att hålla för livet. The Painter and the Thief ger en glimt av en värld som blir möjlig om medmänsklighet och förlåtelse får råda.
Det skriver jag under på. Jag har hört surr om nominering till Oscarspriset. Högst möjligt.