Mjölkkriget
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 juli 2020
Originaltitel: The County/Héraðið
Regi och manus: Grímur Hákonarson
I rollerna: Arndís Hrönn Egilsdóttir, Hinrik Ólafsson, Sigurður Sigurjónsson, Hannes Óli Ágústsson, Ragnhildur Gísladóttir, Sveinn Ólafur Gunnarsson, Jens Albinus
Jag fullkomligt älskar den här filmen och dess karaktärer och i synnerhet huvudpersonen, den viljestarka, upproriska mjölkbonden Inga (Arndís Hrönn Egilsdóttir). Inga är en medelålders kvinna, inte tvålfager och inte smal och som en älva och långt ifrån skör som en porslinsfigur. Hon är rakt på, ärlig och vad som kan en del kan vilja använda det rätt konstiga ordet manhaftig. Varför måste det just vara förknippat med ordet man att våga stå upp för sin rätt?
Överhuvudtaget är karaktärerna som klippta ur verkligheten och berättelsen skulle kunna utspela sig i vardagslivet för många. Berättelsen skildrar kampen mellan det kooperativa som bestämmer över alla och den enskilde individens frihet och rätt. Det är ingen enkel fråga, egentligen, även om kooperativet i filmen till stor del skildras som en maktfullkomlig maffia med hybris.
Filmen utspelas på isländsk landsbygd där de flesta livnär sig på att vara bönder eller genom arbetsuppgifter med anknytning till jordbruket. Bönderna är knutna till ett kooperativ som ska vara till stöd för dem. Men kooperativet har också stor makt. Varenda bonde måste köpa allt sitt material och annat, som gödsel, via kooperativet. Ingas man död plötsligt i en bilolycka och kanske var det till och med självmord. När Inga pratar med en av hans vänner får hon reda på att hennes man tvingas vara en slags skvallertacka/spion åt kooperativet som styr bygden.
Inga upptäcker hur kooperativet styr allt och tvingar dem att köpa exempelvis gödsel för mycket dyrare pris än de kan få om de köper på annat håll. Hon tar upp kampen mot kooperativet, men det är givetvis ingen lätt uppgift. Hennes man har dött och gården är skuldsatt och mjölkpriserna pressade.
Det är en fantastiskt berättelse och jag känner det som att jag är med där i kampen. 
Regissörens Grímur Hákonarson berättar:
– Mjölkkriget har verklighetsbakgrund – jag känner lite folk från samhället Skagafjörður och fick höra berättelser om deras korruptionsproblem. Inga är baserad på en kvinna jag känner – hon startade en liten revolution på isländska landsbygden, som är rätt mansdominerad.
Grímur Hákonarson långfilmsdebuterade 2010 med Summerland/Sumarlandið som gav honom en Edda-nominering för bästa manus. Hans nästa film blev succén Bland män och får, historien om två excentriska bröder, som vann priset Un Certain Regard i Cannes.
Mjölkkriget har visats på filmfestivalerna i Toronto, Hamburg och Chicago samt inom tävlan på festivalen i Göteborg. Arndís Hrönn Egilsdóttir, som spelar Inga, har nominerats till det isländska filmpriset Edda för bästa kvinnliga biroll två gånger för tidigare filminsatser.
Mjölkkriget – en fantastisk berättelse om den lilla människan kamp för frihet mot kooperativet. Det är en berättelse som berör oss alla på olika sätt och den är högaktuell i denna pandemi-tid då den svenska strategin har handlat just om den stora massan före de enskilda. Myndigheter som lagt strategin i Sverige har ju medvetet tagit beslut att tusentals ska få dö medan en del länder satsat stenhårt på att så få som möjligt ska dö. Om detta kan mycket säga och debatteras, vilket det också görs och kommer att göra. Filmens huvudfråga är dock något som är aktuellt i människors liv och samhällen om och om igen. Kooperativa sammanslutningar kan ge den enskilda styrka tillsammans med de övriga men de kan också bli förtryckande maktcentrum.