Hamlet på 24 minuter
En virtuell version av William Shakespeares klassiker Hamlet
Digital premiär 12 juni 2020 kl.19.00 på Kulturhuset Stadsteaterns hemsida
Idé, bearbetning och regi Andreas Kundler
Alla som någon gång läst en tragedi av William Shakespeare (1564-1616) vet att texterna är poetiskt utmanande och att skådespelen satsar på invecklade intriger med skilda bottnar. En vanlig föreställning på The Globe i London kan vara upp till 6 timmar ståendes. Man fördjupar sig således inte i dramatikerns dubbeltydigheter i ett nafs. Därför är ju titeln till kvällens föreställning på nätet mycket utmanande, järv och befriande. Shakespeare hade själv kunnat inbjuda till duell på grund av detta. Det finns mycket här i livet som man skulle vilja klara av på 24 minuter som annars tar nästan 6 timmar. Däremot är inte njutning något man vill dra ned på.
Jag gillar idén att göra Hamlet mer folkkär idag som då genom att tänka om kring dåtidens koncept och leverera därefter. Det är en rolig och spännande tanke att ha spelat in den virtuella föreställningen på liknade sätt som alla stora konserter, körgrupper och framträdanden gjorts den senaste tiden p.g.a pandemin. Man har fått spela skilda scener och sedan klippt ihop det. För oss i publiken ser det dock ut som att några saker sker samtidigt och det krävs duktiga skådespelare som både kan agera sin roll och ge sken av att de befinner sig i samma fiktiva sanning samtidigt.
Om man läst Hamlet i någon version, sett någon av filmerna eller förberett sig på historien genom att ha googlat runt på nätet, så förstår man handlingen och de nya valen som uppsättningen gjort. Då killar den här versionen dig i magen för att du jämför, skrattar och funderar över hur fyndigt det var att ersätta det ena med det andra. Inspelningen inbjuder till lite som då, något som nu och mycket tänk om och kring vår framtid. Men om du inte kan något om Hamlet, kommer du tyvärr att tappa många perspektiv och det är inte säkert att du förstår de grundläggande frågeställningarna i spelet. Om jag var en med tankar kring föreställningen efteråt, skulle jag leta efter en bra tolkning av Hamlet eller läsa manuset själv. Människor vill leva, folk vill dö och kärleken är en drivkraft i Williams Hamlet. Någonstans hinner man inte med djuphet och äkthet i det påfallande 24 minuterna.
Det mest utmanande i föreställningen är att skådespelarna måste betona användningen av enbart sina röster och sina kroppsspråk som instrument. Det finns inga påfallande kostymer eller rekvisita att tala om. Däremot ser man skådespelarna i deras hemmiljöer. Därför blir ibland intresset för omgivningen mer påtaglig för mina ögon och en känsla av förbjudet smygtittande gör sig gällande med skam. Kanske hade det blivit mer styrka i uppsättningen och agerandet om varje hem enbart hade haft vita eller svarta kulisser bakom sig? Just nu känner jag mig lite för mycket som en fluktare.
Däremot ska det tilläggas att skådespelarinsatserna var mycket trollbindande och övertygande med många skrattretande, sarkastisk och ironisk undertoner. Det gav mig många leenden på mina läppar. Man lyckades också ge vår nutida galenskap och situation nyansskillnader genom att låta saker få bero i andan av ”att vara eller inte vara”. Då- och nutiden kräver moral och att man vågar låta ”hedern säga nej!”. Men det är också sant att ”vi vet vilka vi är…men inte vad vi blir” men framförallt, ”ur led är tiden”.
I rollerna: Hamlet (Carlos Romero Cruz), Ofelia (Matilda Ragnerstam), Claudius (Fredrik Lycke), Gertrud (Cilla Thorell) , Polonius (Lars Göran Persson), Laertes (Bahador Foladi), Anden (Peter Gardiner), Mördare/präst (Andreas Kundler)