MIK som motståndskraft för alla.
Medverkande: Carl Heath, Anne Stigell, Carina Milde, Annette Novak, Per Jagemark, Rebecka Pentrell.
Panelen talar om demokrati och MIK-kompetenser som vapen mot ökad polarisering. Bristande medie- och informationskompetens handlar om att inte ha möjlighet eller kunskap att kunna delta i det demokratiska samtalet. Samverkan och en gemensam idé om vartåt vi vill nå – offentliga verksamheter emellan – kan vara en viktig lösning. Att vi hjälps åt och lär ut kring de kunskaper som finns som motverkar konspirationsteorier, fejknews, blufftidningar och vinklade budskap. Läs mer om MIK.
Läs om UNESCOS konferens om MIK.
Äldres (65 år och uppåt) förmåga att motstå desinformation är bristande. Därmed bör extra satsningar riktas mot de grupperna. Barn och unga, skolan och bibliotek är de grupper och verksamheter som det på nationellt håll satsas på kring MIK. Men på grund av en bristande samsyn och gemensam strategi finns en tendens att arbetsverksamma gör samma sak, så att säga uppfinner hjulet i onödan.
En uthållig struktur är vad forskningen säger är rätt väg att gå för att öka kunskaperna och kunna arbeta långsiktigt med MIK. Hjälp och utbilda varandra, skapa en dela-med-dig-kultur på arbetsplatsen så vi stödjer varandra i MIK-relaterade frågor.
HBTQ-rättigheter och nationella identiteter
Tid: 13:00 – 13:45
Medverkande: Anna-Maria Sörberg, Annika Hamrud, Caroline Källner, Emil Edenborg, Petra Mölstad, Saga Becker
Psykisk ohälsa och transidentitet är nära sammanbundna. Det är många som definierar sig som trans som bär på erfarenhet av att må dåligt. Transpersoner får kämpa för sina rättigheter i hela världen, men verkligheten för den gruppen ser olika ut beroende på bland annat plats och land. Saga Becker har skrivit en bok om hennes erfarenhet som ungdom i Sverige. Annika Hamrud är journalist som nyligen utkommit med boken Fundamentalisterna om HBTQ i Uganda, ett enligt henne både homofobiskt och transfobiskt land. Det finns ett ständigt närvarande hot om våld och i de uganska kyrkorna predikas om homofobi. Här är verkligheten en annan än i Sverige.
Emil Edenborg, forskare, talar om Putin och Ryssland. Den auktoritära ledaren säger att den moraliska idén har blivit obsolet. Europeer vill att deras barn ska kunna ha minst fem olika kön. Radikala idéer om kön hotar vår demokrati och nationella identitet. Bolsonaros Brasilien klär pojkar i blått och flickor i rosa. HBTQ pekas ut som ett hot mot de traditionella konservativa värdena och den heterosexuella familjen. Detta kallas för heteronationalism där Väst får epitetet Gay-Europa. Motsatsen är homonatinalismen. Men egentligen är det bara en annan strategi för nationalistiska grupper att använda HBTQ som verktyg i sin kamp mot oliktänkande.
Anna Maria Östberg pratar om hur nationalistiska grupper omfamnar HBTQ och lyfter begreppet homonationalism. En berättelse målas upp om ett demokratiskt land, ta Ungern, Turkiet, Uganda som exempel. Här är HBTQ-personer fria att leva som de vill. Eller så målas det upp. Det handlar om att stöta ut andra grupper, flyktingar, invandrare, som enligt många nationalistiska ledare inte tillhör den homovänliga nationen. Mari LePen flörtade som ny ledare tydligt med homosexuella och många lockades till hennes team där flyktingarna var fienden. Men närgranskar man homosexuellas rättigheter i det här länderna ser vi en annan bild där HBTQ är långt ifrån jämställda med övriga samhällsgrupper. I Sverige propagerar Sverigedemokraterna för att dra tillbaka biståndet från homofientliga nationer som ett sätt att framstå som mer gayvänliga än de egentligen är.
Det är viktigt med att se nyanserna i debatten. Olika HBTQ-grupper har på olika platser inom ett land har olika stort utrymme. HBTQ har de bättre i St Petersburg än i södra Ryssland. Vi får inte gå i den fälla som nationella grupper vill att vi ska gå i där vi enbart pekar mot Öst när det kommer till homofobiska tendenser.
I och med att auktoritära krafter försöker ta plats växer nya motståndsgrupper fram.
Det här skapar hopp hos paneldeltagarna, att olika grupper med olika mål och samhällsvision kan sluta upp i kampen mot nationalism och likriktighet.
Ungas nyhetsanvändning under lupp
Medverkande: Yvonne Andersson, Johan Lindell, Maria McShane.
Klass har betydelse för konsumtionen av kvalitetspress.. Forskningen talar om ett kunskapsglapp, där grupper i samhället kan mindre än andra.
Yvonne Andersson på medierådet pratar om medieförtroendet hos barn och ungdomar. Hon har gjort en kvantitativ studie och frågat ut barn om deras medievanor. På senare tid har viss polarisering hos barn identifierats vad det gäller politisk åskådning. Barn som sympatiserar med nationalistiska partier har lägre tilltro till etermedia. Handlar polarisering mer om politik än klasstillhörighet? Det frågar Yvonne sig. Lägst förtroende har man för Facebook och Twitter. Högst förtroende hittar vi när det gäller medier som Dagens Nyheter, Tv4 och SR. Men hos familjer ur en lägre socioekonomisk klass ökar förtroendet för nyhetsmedier med låg status som de sociala forumen och Flashback. Nyanlända litar i mindre utsträckning på etermedia som public service. Resultaten tyder på att klass och ursprung är variabler som påverkar barns mediekonsumtionsmönster.
MIK – så enkelt är det
Medverkande: Carl Heath, Emma Frans, Jack Werner, Josef Sahlin, Karin Linder.
Jack Werner slänger ut frågan till paneldeltagarna – Vad är det med MIK som inte gör att ni vill lägga oss ner och dö? Sluta oroa er, vi har lösningarna och det är bara att sätta igång, säger en av deltagarna. Bästa motgift mot desinformation är bildning och det är något som lärare suktar efter, säger en annan. Vi måste få barn att förstå hur makten att kunna veta och behärska saker är något bra. Sist ut är Carl Heath. Han menar på att informations- och mediekunskap handlar om att värna om vår demokrati och det är så mycket bra grejer som händer ute i landet kring digitalisering, MIK-aktörer, faktakoll-projekt, myndigheter som satsar på området.
Digitaliseringen sätter maktbalansen på spel. Influenser får hög status. De säger bra saker och barnen lyssnar men på grund av bristande expertis sprider de ibland felaktigheter och rykten. Hur ser vi till att tackla det?
Det finns en tendens att vi blandar ihop räckvidd – om hur långt man når ut – med kvalitet och förtroendekapital, säger Emma Frans. Alltså att det skulle tyda på större tillförlitlighet för att personen följes av många på nätet. Auktoriteter som lärare är något barn söker upp för att testa nya idéer, saker man läst på nätet. Däri ligger ett stort ansvar hos samhällsaktörer som journalister, folkbildare och lärare att agera som goda förebilder.
Det är viktigt att lära ut verktygen som ett försvar mot myter för egenmakt att själv se igenom lögnerna.
Sammanfattningsvis lyftes många viktiga frågor att tänka kring, om samhällsaktörers makt, om påverkan och betydelsen av att ge fler redskap att själv kunna ta källkritiska beslut.
Det var allt för idag. Ses imorgon.
