Svenska Dagbladet har en ledarskribent som heter Johan Wennström.
Han skriver att tonen i debatt och diskussioner blivit hårdare och otrevligare och det menar han beror på webben.
Hmm …
Jag vet ju inte alls vilken ålder denne Johan Wennström befinner sig i. Jag vet inte hur han lever och om han träffar tonåringar någonsin.
Jag skulle verkligen vilja att han gjorde ett besök i verkligheten. Han kan få låna tonåringar jag känner eller få göra ett studiebesök i en gymnasieklass någon dag eller två.
Nej, jag tycker inte Wennström har helt fel. Som i fallet han beskriver säger kanske något.
Senast härom kvällen, när Barack Obama höll ett anförande om sin kontroversiella sjukvårdsreform i den amerikanska kongressen, visade sig detta tyvärr med all önskvärd tydlighet. En republikansk ledamot, Joe Wilson från South Carolina, häcklade Obama och kallade honom lögnare.
Wilsons utbrott är inte bara generande för honom själv. Det är också symboliskt för hur den politiska kulturen har utvecklats i USA på senare tid, inom och i kretsarna omkring såväl det republikanska som det demokratiska partiet. Båda rörelserna har gått ned sig i ett muggigt träsk. Glåporden, de avsiktliga missförstånden, förlöjligandet och det nakna hatet blir beklagligt nog allt vanligare.
Visst är det så att den som tar till glåpord svärtar ner sig själv ännu mer och gör sig själv löjlig.
Men idealbilden att människor ska vara svala, coola, kalla och så jätteförståndiga är en slags överklassens svala överlägsenhet. Att inte bli berörd kan bero på att man sitter tryggt i orubbat bo och att debatterna, diskussionerna inte handlar om något som berör på riktigt.
För den som aldrig varit illa ute kanske det är svårt att känna ilska mot neddragningar för de redan fattiga, till exempel.
Den som inte har medkänsla, kanske inte kan känna riktig ilska heller.
Fast: visst: var och en mår väl bra av att rannsaka sig själv också: vilket språk använder du för att diskutera. Bemöt andra som du själv vill bli bemött.
Fast, när den ena sidan är mäktigare och sitter med triumf är det lätt att bli frustrerad och ilsken.
Det finns många sidor av det där språk-myntet.
Läs även andra bloggares åsikter om debatt, diskussion, tonåringar, överklassen, Svenska dagbladet, Wennström
Det är en myt att debatt angreppen skulle ha varit mindre hårda förr, likaså att tidningar och journalister skulle ha varit så mycket seriösare och inte skulle ha hållit på med ungefär samma nonsens om i dag.
Om det står mycket på spel och det är viktigt så blir naturligtvis folk upphetsade. Anglosaxisk politisk och akademisk diskurs har nog alltid kunnat vara synnerligen elak mot meningsmotståndare. Är man direkt dum och plump så slår det tillbaks ppå en själv.
Som den gamle politiske räven Winston Churchill sa:
Med tanke på de återkommande angreppen på folkets språkförbistring i och med det allt flitigare ordväxlandet på internet såg jag detta på ett lingvistikforum:
”en undersökning från 1930-talet av värnpliktigas skrivförmåga (”Beväringsstavningen” av Carl Cederblad) där hälften av de undersökta, och 65 procent av de som bara hade folkskola, inte kunde stava till ordet ”cykel”. I ljuset av detta kan vi kanske ta med ett visst jämnmod att ungefär två procent av alla förekomster av ”cykel” på Internet är felstavade.”