• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension: Leaving Neverland – Den kanske viktigaste dokumentären som gjorts

18 mars, 2019 by Redaktionen

Filmrecension: Leaving Neverland

Betyg: 5

Den 25e juni 2009 var jag på Peace & Love-festivalen i Borlänge och såg det amerikanska electronika-bandet Ratatat. Från scenen berättade de att Michael Jackson just hade dött och att spelningen var en hyllning till honom. Det är få händelser där man minns exakt vad man gjorde medan de inträffade. Jag är tillräckligt gammal för att minnas attacken mot World Trade Center och kommer aldrig glömma tv-bilderna jag såg direkt när jag kom hem från skolan. De som är äldre än jag minns vad de gjorde när de nåddes av beskedet om Olof Palmes död. Att jag fortfarande minns Michael Jacksons död är ett tecken på hur stor han var. Speciellt med tanke på att jag aldrig har varit ett fan av honom eller hans musik. Jag har aldrig ens brytt mig om honom.

Leaving Neverland är en fyra timmar lång dokumentär där två familjer berättar om sina liv med Michael Jackson. I centrum står pojkarna Wade och Jimmy, som nu är vuxna män. Jag skriver “sina liv” medvetet, därför att hela deras liv cirkulerade kring Michael Jackson. En av familjerna flyttade till och med från Australien till USA för att vara närmare honom. Familjerna berättar lugnt och sansat om hur de först lärde känna Michael (han blev “Michael” väldigt snabbt för dem, och inte längre storstjärnan Michael Jackson), hur de bjöds med på turnéer och till Neverland, hur de sakta men säkert manipulerades av honom. Och det värsta av allt: hur pojkarna detaljerat beskriver övergreppen de blev utsatta för. De beskriver hela sina liv, med depressioner i vuxen ålder och hur det är att berätta om övergreppen. Det här är inte en film enbart om Michael Jackson, utan om sexuella övergrepp, om en kultur som hyllar vissa personer på ett bisarrt sätt, och om skuldkänslor. Mammorna som medverkar har fått stor uppmärksamhet. Hur kan man egentligen låta sitt barn sova tillsammans med en vuxen man? Hur kan man lämna sitt barn en vecka ensam med en främling? Det är rimliga frågor. En av de intressantaste aspekterna av filmen är hur den blivit mottagen.

Jag gick in på olika Michael Jackson-sidor på Facebook. Här diskuterades filmen och om sanningen. Eller “diskuterades” är nog fel ord. Man konstaterade rakt av att Michael (även här är han “Michael”) är oskyldig. “Dokumentären”, med ironiska citationstecken, är endast ett försök att svartmåla en död person, att försöka få ut pengar av Michael Jacksons “estate”, ett sätt att rädda sin kraschade ekonomi och misslyckade karriär. Fansen har blivit källkritiska journalister som sitter inne på sanningen. Han har ju blivit friad! Pojkarna har tidigare sagt att Michael aldrig gjort dem illa. Varför sa de inget när han levde? Varför gick de på hans begravning? Att de själva är en del av problemet går dem helt förbi. Att Michael Jackson-kulten har gjort att pojkarna omöjligen kunde gå ut med detta tidigare verkar omöjligt att ta in. Vilket barn (eller vuxen som fått sitt liv förstört) har modet att gå ut med att man blivit utsatt för övergrepp av världens mest älskade person? Hur många är det som går i graven med liknande historier? Men de förblindande fansen har ett uppdrag: att till varje pris försvara sin hjälte. Jag tror inte några bevis i världen hade fått dem att ändra sig. En del skyller på mammorna, men glömmer bort att de också var lika förblindande av Michaels stjärnstatus och person. Visst gjorde mammorna fel, men likväl är förövaren alltid den skyldige.

De självpåtagna försvararna har i sin iver gjort en del komiska missar. Under parollen “Facts don’t lie, people do” har de försvarat honom, men glömt att Michael Jackson också är en människa, och det är helt sant att även han ljuger. Efterdebatten har även bjudit på bojkott av SVTs visning av filmen och argument som “filmen är redigerad”. Jag förstår att det är svårt att förstå, att ni lagt ner stor del av era liv i den här mannen, men angreppen och misstänkliggörandet mot Wade och Jimmy, och i förlängningen alla som blivit utsatta för liknande övergrepp, är obegripligt och ovärdigt. Facts som en del fans borde kunna ta in är till exempel hur offer reagerar efter åratal av övergrepp. Man kan också försöka förstå att filmen handlar om så mycket mer än om Michael Jackson.

Det har gått en vecka sedan jag såg dokumentären och jag har aldrig tidigare tänkt så mycket i efterhand på en film. Allt i filmen är rakt igenom sorgligt. Hur föräldrarna låter sig luras, hela vår kulturs kändisfascination, hur folk väljer att lita på människor de inte borde, och hur man väljer att inte tro på de som berättar. Min omedelbara reaktion efter filmen var tomhet. Jag hade kunnat stirra in i en vägg resten av natten. Filmens meditativa tempo tillsammans med de lugna och sakliga beskrivningarna gör att tittaren verkligen hamnar mitt i deras helvete på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt, och det är också därför det tagit mig en vecka att formulera den här texten.

Nu lär vi aldrig få veta exakt vad som har hänt, eftersom det är så verkligheten fungerar. För mig framstår alla medverkande i dokumentären som helt trovärdiga. Andra tittare får säkert andra intryck. Men att helt ignorera alla de som genom åren anklagat honom, tillsammans med hans (det måste väl alla erkänna?) märkliga beteenden kring barn, är bara dumt.

Betyg? Den kanske viktigaste dokumentären som gjorts.     

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Toppnytt

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in