Big fish
Manus: John August
Regi: Ronny Danielsson
Musik och sångtexter: Andrew Lippa.
Översättning: Adde Malmberg.
Scenografi: Martin Chocholousek.
Kostym: Sylva Hanáková.
Musikalisk ledning: Kristofer Nergårdh.
I rollerna: Gustav Levin, Åsa Forsblad Morisse, Daniel Engman, Tytte Johnsson, Sofia Ljung, Lucas Krüger, Linda Kulle, Aksel Morisse, Annika Herlitz, Jakob Fahlstedt m fl
Scen: Uppsala stadsteater
Längd: 2 tim, 30 min
p>Var din egen sagas hjälte. Gå din egen väg. Släpp ut barnet i dig. Och så vidare. Big Fish i Uppsala stadsteaters regi är ett fyrverkeri av klyschor och fantasieggande rekvisita.
Han är som yrvädret. Oförutsägbar och omöjlig att läsa. Som ett litet barn vars tankar svävar fritt och okontrollerat. Edward Bloom är pappan vars fantastiska historier kommer till liv via berättandets kraft. Men kan man lita på Edwards ord? Har han träffat häxan som siat i hans död? Har han hjälpt jätten Carl att sträcka på sina axlar och våga ta steget ut ur lägenheten, ut i offentligheten? Sonen Will har svårt att relatera till sin gubbstrutt till farsa. De fantastiska historier som Edward målar upp fungerar som fasad. En mur byggs upp runt Will. En mur som stänger honom ute från sanningen. Vad är sanning och vad är lögn i Edwards brokiga leverne?
Big fish tematiserar gubbighet, frånvarande fädrar och komplicerade son-och-far-relationer. Men Tim Burton skrapar bara på ytan. Big Fish är en kavalkad i klyschor med ett förenklat budskap om att våga tro på livet. Att Uppsala stadsteater valt den dammiga ouppdaterade pjäsen som utan skam hyllar den romantiserande kärleken med stort Stalker-varnings tecken blinkade över sig förblir för mig en gåta. I dessa metoo-tider är berättelsen om den egocentriska mannen som inte lyssnar till sin son tröttsam. Men Uppsalapubliken verkar gilla det. På premiärkvällen finns inga lediga platser. Entusiastiska teaterbesökare i alla åldrar har sökt sig till stora salen på stadsteatern för lite lördagsunderhållning. Kanske blir det Uppsala stadsteaters stora publiksucce. Uppenbarligen uppskattar de den livsbejakande och förljugna bild av Livet och Kärleken som Burton förmedlar. Fatta mig rätt. Hantverket är habilt. Regissör och scenograf är musikgurrun Ronny Danielsson och scenograf Martin Chocholousek. Kostym sköter Sylva Hanãkavã medans Per Magnus Andersson står för koreografin.
Tillsammans levandegör de Tim Burtons tankevärld. Det är vackra sjöjungfrur, mustach-pryda cirkusdirektkörer och gigantiska jättar. Med maffiga dansnummer, steppande alabama-swing som får fiskar att falla från himlen, når de fram. Tim Burtons Big Fish passar som musikal. Musiken och texterna är välskrivna, scenografin gedigen och karaktärerna färgstarka.
Min skeptism bygger på valet av pjäs. Det är helgerån att som manusförfattaren inte ta tillfälle i akt att uppdatera och anpassa historien till vår samtid. Att ta Burtons berättelse bokstavligt utan omskrivelser är för mig en lustig sak. Här finns intressanta teman om frånvarande fädrar, egoism och förnekelse men det svart-och-vit-färgade förklaringsmodellen gör att allt intresse hos mig sinnar. Det glättiga sätt att diskutera manlighet och faderns roll, intressanta teman som lätt kopplas till den moderna diskussionen om Kulturmannen, stänger ute all form av intellektualism.
Musikalen Big fish är en kavalkad av fantastiska historier och nötta klichéer. Historien likt Edwards hemvist Ashtone drunkar i sina egna klyschor och dessvärre hittar den aldrig upp till ytan igen.
Text: Petter Stjernstedt
Foto: Micke Sandström
