Artist: Fish
Plats: Pustervik, Göteborg den 8 oktober 2018
Betyg: 4
Turnén som tagit Fish till Göteborg är tudelad. Marillions album Clutching at Straws från 1987 utgör stommen. Sångarens nya album Weltschmertz som kommer under våren 2019 men som redan nu fått en försmak genom en 55 minuter lång Ep med namnet A Parley with Angels, är låtarna som bildar en suggestiv väv kring oss i publiken. På ett sätt som verkligen tilltalar mig, varvar han låtar från dessa båda inspelningar. Mörkret som kommer fram i de nya låtarna, ger ett nytt allvar till de äldre låtarna. Fish har alltid briljerat som låtskrivare med texter som berör och går på djupet och i det här formatet blir det ännu mer djup och mening. Som Fish själv säger om Clutching at Straws, så är den fortfarande relevant och Fish, som fyllde 60 år tidigare i år, är fortfarande relevant i världen. Han har något viktigt att berätta och som han gör det.
Visst är det så att de allra flesta som kommit till den sköna konsertanläggningen Pustervik, har kommit för att höra de äldre låtarna. Efter ett sjok med de nyare låtarna hör jag någon som ropar att han ska spela något äldre.
Men lyssna nu. Det äldre är svinbra men det nya materialet är också extremt bra. Vi får höra relevanta berättelser om smärtan i världen och vi får höra det på ett sätt som berör mig på djupet. Jag upplever det som ett problem inom alla genrer av musik, när publiken sitter fast i det förgångna. Det påverkar hur ny musik tas emot och jag tror att massor av allt nytt underbart som produceras, passerar förbi utan att få den uppmärksamhet den förtjänar. Min uppmaning till dig som läser är att lägga de gamla vinylerna åt sidan en stund och plugga in lite ny musik. Börja gärna med A Parley of Angels och fortsätt sedan med kvällens förband Moon Safari från Skellefteå. Ny relevant musik.
Vi får två timmar fantastiskt skickligt framförd progressiv rockmusik av Fish och hans synnerligen kompetenta band. Det är underhållande och påträngande. Det svänger och allsången stiger stark i de äldre låtarna. Jag har svårt att tro att någon gick från den här konserten med en känsla av besvikelse. Själv fick jag en energikick som satt i flera dagar. Eftersom Fish har annonserat att han kommer pensionera sig år 2020 så kan det här mycket väl ha varit sista gången jag hade förmånen att se honom live, men om tillfället dyker upp igen kommer jag absolut ta det.
Några ord om förbandet Moon Safari också. De fick bara cirka 35 minuter speltid men det var speltid som gav mersmak. Stämsången var inspirerande och härlig att höra och jag hoppas verkligen jag får chansen att se dem live i en fullskalig konsert snart igen. De spelar en modern prog rock som har en uppenbar plats i musikvärlden idag.
