Timbro har tydligen börjat uppmärksamma bloggar i samband med sina utspel, enligt vad Peter Andersson berättar.
Men de vågar inte ta in inlägg som är kritiska. De har valt ut ett gäng bloggar vars inlägg får synas. Ingen av dessa bloggar är särskilt kritisk till Timbros utspel.
I anslutning till just Timbrorapporten har det bloggats rejält. Timbro, som är en modern tankesmedja, har förstås länkar till bloggar som gjort inlägg i debatten. Inte som tidningarna, en koppling till Twingly. Nej, i stället verkar tankesmedjan ha ett visst urval av de bloggar man ser som läsvärda.
Nyligen hade ju Timbro-tänkaren Idergard ett ganska huvudlöst utspel på DN där han menade att kommuner inte borde satsa på kultur och fritid.
Kulturbloggen anser förstås att Idergards inställning är väldigt bakåtsträvande eftersom Sverige har framgångar inom dessa områden, vilket skapar jobb.
Här är mitt Idergardkritiska inlägg.
Här några fler inlägg som inte Timbro vill höra:
Peter Andersson get: Ett stilla höstregn av rapporter mot Sveriges kommuner
Peter Andersson get: Timbro och blomsterprakten i Karlstad
– Johan Westerholm: ”om den underbara helheten”.
– Sjölander: ”Det är inte varje dag, men idag håller jag med en moderat”
– Meeri Wasberg: ”Kommunala aktiviteter”
Jag håller verkligen med Peter Andersson:
Man kanske kan få önska sig en lite bättre funktion hos Timbro. En tankesmedja mår bra av ett inflöde av tankar också vid sidan om de egna tankebanorna
Läs även andra bloggares åsikter om högerpolitik, debatt, Timbro, Idergard
Rosemari
Tänk nu på att det är vårt kära Timbro som du talar om.
När Timbro bildades 1978 så fanns fortfarande Sovjetunionen och här på hemmaplan så ansåg vårt största parti att Meidners löntagarfonder skulle genomföras. Dessa skulle när dom genomförts ha inneburit att LO förutom Sveriges att vara Sveriges största fackliga organisation även skulle ha blivit Sveriges största arbetsgivarorganisation och Sveriges största kapitalägare. Och jämfört med det så föreföll helt plötsligt inte Sovjetunionen så centralistiskt längre.
På kultursidorna så hyllades diverse bisarra saker tex så försvarades Pol Pots folkmord på Expressens kultursidor bara några år innan Timbro bildades.
I detta skymningsland så bildas alltså Timbro. Timbro har därefter gjort stora insatser vilka också gett resultat. Liberalism, en ideologi med individens frihet som grundläggande värde är långt mer spridd nu än då. Och idag skulle det (inte ens bland kulturskribenterna) anses vara försvarligt att försvara Pol Pots folkmord.
Tack Timbro!
Bedrövligt att påstå att Timbro skulle vara liberalt.
Att kalla Timbro nyliberalt är ett understatement.
Kan inte ni Timbro-megafoner komma med annat än gammal skåpmat, det är år 2009 nu.
Historien om Timbro är egentligen äldre än vad Lars J vill avslöja… 😉
På ett djupare plan måste man gå tillbaka till presidentvalet 1964, då LBJ skåpade ut republiken Barry Goldwater. Goldwater, som är mest känd för sina atombombs-citat, var en av de stora förespråkarna för ett totalt fritt och av staten icke-kontrollerat näringsliv. Gänget runt Goldwater ansåg efter det fatala valet att man måste arbeta på sikt med opinionsbildning. Detta skulle ske på ett till synes icke-politiskt plan, gärna i form av ”fakta”, noga utvald statistik. Utformningen av detta skedde i vår första sk ”Think-Tank” – som översattes till tankesmedja.
Här i Sverige var det Sture Eskilsson, informationsdirektör i SAF, som tog till sig idéerna. Han riktade speciellt in sig på den rådande vänstervinden inom media – det handlar alltså om åren 1968-70. Eskilsson menade att SAF skulle använda samma typer av informationsflöde som vänstern, och han var av och till imponerad av vänsterns slagkraft och ansåg att näringslivet borde ha ett större genomslag.
I USA förde tankesmedjorna framför allt fram de mest radikala inom den ekonomiska Österrrikeskolan, och omdefinierade begreppet ”liberalism” på ca ett decennium. I Europa var det framför allt Thatcher som surfade på den nyliberala vågen.
Ernfrid Browaldh, VD för SHB, grundade bokförlaget Timbro efter barnens initialer under första halvan av 1970-talet, men det blev under Nicolin och Eskilsson som förlaget ombildades till tankesmedja 1978. I början låg opinionsbildningen framför allt som en motvikt mot löntagarfonderna, men genom åren har arbetet riktats mot att öka privatiseringarna.
En rad företag, tankesmedjor och stiftelser finns som avknoppningar av Timbro; Näringlivets fond, Stiftelsen fritt näringsliv, Neo, Captus, Ratio, Föreningen för upplysning om kommunismen och Stureakademin m fl.
Bland författare och medarbetare i Timbro märks Johan Norberg, Johnny Munkhammar, Roland Poirier Martinsson, Thomas Idergard, Maria Rankka, Erik Zsiga, Gunnar Hökmark, Cecilia Stegö Chilò, Mats Johansson, Pj Anders Linder, Mats Svegfors och Carl Rudbeck.
Nog om Timbro; tillbaka till pudelns kärna. Tankefelet hos Idergard är att han uppfattar universum enbart ur sin synvinkel och tror att denna är allmängiltig. För att en kulturproduktion ska kunna ske behövs ett kulturellt kunnande. Men det kulturella kunnandet är även en förutsättning för en kulturell konsumtion. Att utbilda ett barn till kulturproducent kanske – men troligtvis icke – kan vara lönsamt ur en privat synvinkel. Att privat utbilda ett barn till kulturkonsument kan aldrig vara lönsamt.
När en kommun lägger pengar på en musik- eller kulturskola, lägger kommunala medel i en teater eller ett bibliotek subventionerar man inte bara veksamheten. Man subventionerar även möjligheten till kommersialism inom kultur och turism. Eller tydligare; man utbildar till arbetstillfällen. Detta ska inte vara näringslivets uppgift. Tyvärr förstår inte Idergard sambandet mellan fria bibliotek och besökande på Wasamuséet eller kommunal musikskola och Dalhalla som turistfälla.
”Timbro har därefter gjort stora insatser vilka också gett resultat. Liberalism, en ideologi med individens frihet som grundläggande värde är långt mer spridd nu än då.”
Ha ha ha, tillåt mig skratta! Till och med Anders Borg har gjort avbön. De enda liberalerna som finns kvar är folk som skulle ha stämplats som sinnessjuka om de inte vore kändisar som Alexander Bard samt allmänna tomtar som Tomas Idergaard och Johan Ingerö. Resten har insett världsliberalismens misslyckande för länge sedan.
August Palm
”det är år 2009 nu”
”Arbetet med löntagarfonder ska återupptas” (beslut på SSU kongress)
Tala gärna om att det är 2009 nu för vännerna i Socialdemkraternas Ungdomdsförbund som på senaste stämman beslutade sig för att gräva upp löntagarfondsliket ur den grav där det borde ha fått vila i frid för alltid. Tala om otidenligt
Vad gäller gammal skåpmat så är väl DN:s Expressens och Aftonbladets kultursidor stället där sådan helst serveras. När man läser vad kulturvänstern framför så inser man att där har inget hänt sem sjuttiotalet.
re: Nicklas Eriksson
Du skrev
”Resten har insett världsliberalismens misslyckande för länge sedan.”
Men det är just det den inte har.
Marknadsliberalismen har haft problem och tom gått ned för räkning men reser sig innan tio.
Trots fordonsindustrins kris så har de socialistiska partierna i riksdagen INTE krävt att staten går in som ägare. Mona Sahlin fick frågan om staten inte borde gå in som ägare i fordonsindustrin på det svarade hon nej.
Hade det varit sjuttiotal så hade Svensk Fordonstillverkning AB med staten som ägare till samliga aktier redan varit registrerat hos Patentverket (oavsett vilken regering vi hade haft).
Men idag levertron på gemensamt ägande av produktionsmedlen bara kvar hos människor som vårdas för grava problem med alkohol eller annat.
Liberalismen har segrat
Tack Timbro
Kulturen, idrotten och kommunerna – en sammanfattande kommentar av kritiken mot rapporten ”Långt ifrån lagom”
re: ELON MELON
””På ett djupare plan måste man gå tillbaka till presidentvalet 1964, då LBJ skåpade ut republiken Barry Goldwater…….Gänget runt Goldwater ansåg efter det fatala valet att man måste arbeta på sikt med opinionsbildning.”
Tråkigt att dom inte insåg det innan valet för LBJ satte ju igång med att släppa fler bomber än under hela andra världskriget. Många republikaner, som tex Eisenhower som var president innan Kennedy-Johnson, var ju emot ett amerikansk engagemang i Vietnam. Eisenhower ansåg kriget ifråga vara ett onödigt krig och Eisenhower var ju även kritisk till det ”militärindustriella komplexet”.
Exemplet visar på att tankesmedjor behövs
Men tankesmedjan hade behövts mer om den vågade länka till bloggare som är kritiska till deras utspel också.
”Men det är just det den inte har.
Marknadsliberalismen har haft problem och tom gått ned för räkning men reser sig innan tio.
Trots fordonsindustrins kris så har de socialistiska partierna i riksdagen INTE krävt att staten går in som ägare.”
Jaha? Finns det socialistiska partier i riksdagen? Vilka refererar du till då? I riksdagen min vän, finns bara partier av varierande grad av socialliberalism. Dessa partier innehåller en del socialister, men politiken är inte socialistisk på någon punkt. Reformism är inte det ser du. Socialliberalism i en röd säck brukar jag säga.
Statligt ägande och dito ledd ekonomi till varje pris är en statssocialistisk såväl som korporativistisk och stalinistisk avart som jag med kraft avvisar. En marknadsekonomi är absolut nödvändig, men på arbetarnas villkor, inte på fåtalet ”ägares”.
”Mona Sahlin fick frågan om staten inte borde gå in som ägare i fordonsindustrin på det svarade hon nej.”
Vad bryr jag mig om vad den tokmajanhålls med? Hon planerar väl någon invit till Folkpartiet.
”Hade det varit sjuttiotal så hade Svensk Fordonstillverkning AB med staten som ägare till samliga aktier redan varit registrerat hos Patentverket (oavsett vilken regering vi hade haft).”
I god stalinistisk anda, fy fan!
”Men idag levertron på gemensamt ägande av produktionsmedlen bara kvar hos människor som vårdas för grava problem med alkohol eller annat.
Liberalismen har segrat
Tack Timbro”
Det där sista lär misstänkt likt det den kaxiga grabben i sandlådan pep ur sig medan tårarna vällde upp i ögonen på honom innan han löpte hem grinandes efter att man förnedrat honom: T-t-tack Ti-t-timbr-o-o-ho-ho-ho-hooo!”
Nicklas Eriksson
Frihetlig trotte.
Tack Nicklas Eriksson
Du ställer nämnligen den rätta frågan när du skriver:
”Jaha? Finns det socialistiska partier i riksdagen? Vilka refererar du till då? I riksdagen min vän, finns bara partier av varierande grad av socialliberalism. Dessa partier innehåller en del socialister, men politiken är inte socialistisk på någon punkt”
Med ”de socialistiska partierna” men jag de partier som ingick i ”det socialistiska blocket” dvs V och S.
Även Socialdemokraterna var en gång socialistiskt. Meidners fonder var i sin urspungliga form ett socialiseringsprojekt. Feldts fonder som riksdagen antog 1983 var ju en så urvattnad variant att dom inte kan kallas socialistiska (vilket förstås var avsikten).
Håller med dig att S av i dag är ett socialliberalt parti, ungefär som Fp under Westerberg.
Men det finns ju en orsak till detta och det är socialismens nederlag mot liberalismen.
Och det är här som Timbro kommer in för dom spelade en viktig roll här i Sverige i det ideologiskifte som (precis som du säger) lett fram till att det i riksdagen ”finns bara partier av varierande grad av socialliberalism”.
Och de som förnedrats är ju socialisterna. Hur många gånger har tex inte Lars Ohly (mot sig egen övertygelse) fått gå ut och säga att han inte är kommunist trots att han sagt sig vara det och gjort karriär i ett kommunistiskt parti.
Under 1980 talet så gick liberalismen från klarhet till klarhet. Efter nyårnatten årsskiftet 1990/91 då hammaren och skäran halades på Kremlborgen så fick Socialisterna springa ut bakom scenen och byta om. Och helt plötsligt var man inte socialister utan ”globaliseringsmotståndare”, ”feminister”, ”trädkramare” och allt mellan himmel och jord utom just socialister.
Timbro insats har jag redan framhållit.
Men det fanns en annan svensk som gjorde en insats som gav eko ute i världen men som idag helt glömts bort.
Och då tänker jag på Socialdemokraten Assar Lindbeck som 1976 (samma år som LO tog belut om Meidners fonder) tilldelade Milton Friedman nobelpriset. (jag vet att det inte är ett riktigt Nobelpris men det uppfattas som ett).
1976 så var fortfarande tom USA:s republikaner Keynesinanister.
Men Assar Lindbeck fångade en stjärna på uppgång och Friedman har själv berättat om hur många dörrar som helt plötsligt öppnades och hur lätt det var att nå ut när han blev Nobelpristagaren Milton Friedman. Assar Lindbeck var en av dom som la grunden till 80-talets segertåg. Och han är också en av dom som vi ska tacka för att det i riksdagen min vän, bara finns partier av varierande grad av socialliberalism och inga socialistiska partier
Rosemari
Du skrev
”Men tankesmedjan hade behövts mer om den vågade länka till bloggare som är kritiska till deras utspel också.”
Det ligger givetvis nåt i det du säger. Jag tycker bara att vi har Timbro att tacka för så mycket så vi kan väl bjuda på den.
”Men det finns ju en orsak till detta och det är socialismens nederlag mot liberalismen.”
Du menar fortfarande reformismens nederlag. Socialism kan nämligen inte fås, den måste tas. Och det tror inte reformisterna behövs. De tror att det räcker med att vinna medelklassen i Stockholms innerstad.
”Även Socialdemokraterna var en gång socialistiskt. Meidners fonder var i sin urspungliga form ett socialiseringsprojekt”
Bah. Socialisering enbart är inget du kan luta dig på för att stödja en tes om socialism. USA socialiserade banker som tusan i vintras, och nog för att en del dårhushjon som halkar runt i anti-Obamademonstrationer tycker att USA är på väg mot socialism, men det är inte så. Socialism kan bara åstadkommas genom att folkflertalet reser sig och slår tillbaka fåmannaägandet och ridandet på andras ryggar.
”Och de som förnedrats är ju socialisterna. Hur många gånger har tex inte Lars Ohly (mot sig egen övertygelse) fått gå ut och säga att han inte är kommunist trots att han sagt sig vara det och gjort karriär i ett kommunistiskt parti.”
Det har han inte. Han har gjort karriär i ett reformistiskt parti som inte har varit revolutionärt sedan strejken på varvet Arendal. Men jag håller med om att han har låtit sig förnedras. Jag hade hellre gett ett fett finger och stannat kvar eller avgått med stoltheten i behåll.
”Under 1980 talet så gick liberalismen från klarhet till klarhet. Efter nyårnatten årsskiftet 1990/91 då hammaren och skäran halades på Kremlborgen så fick Socialisterna springa ut bakom scenen och byta om. Och helt plötsligt var man inte socialister utan ”globaliseringsmotståndare”, ”feminister”, ”trädkramare” och allt mellan himmel och jord utom just socialister.”
Vad vill du säga med det? Att stalinisterna i Sovjetunionen och Warszawapakten (utom Jugoslavien, jag gillade dem) försvann var väl en välsignelse. Tror du att jag sörjer över det? Tror du att någon, utom möjligtvis Frank Baude sörjer över det?
Just nu kallar sig fascisterna ”nationalister”, ”patrioter”, ”monokulturister” ja allt utom just fascister. En del, som Dick Erixon, Per Gudmundson och han med tänderna på bloggen Pophöger kallar sig till och med liberaler. Inget nytt. Vad ville du säga med det? Tider förändras, är det det du menar?
Socialismen har inte lidit nederlag, för någon socialism har inte prövats överhuvudtaget. Det enda som prövats är misslyckade försök där man inte haft tillräckligt folkligt stöd för en äkta revolution och sedan struntat i för socialismen essentiella inslag såsom avskaffandet av alienationen och ett äkta fördelande av ägandet samt produktionsmedlen. Kapitalism är kapitalism oavsett om privatägandet tillfaller en stat, ett oligopol eller ett fåtal individer.