Tony Sheridan
4
Foto Trix von der Wroge
Producent och arrangemang: Roger Ekman
Inspelad i studio i Järna
Opus 3
48:39
Release mars 2018
Ibland dimper försändelser ner på hallgolvet via brevinkastet, försändelser med ej beställda recensionsex. Antagligen har de förhoppningsfulla avsändarna fått nys om mig. Någon gång emellanåt lönar sig sådana utskick. Detta är ett sådant tillfälle. Opus 3 med säte i Järna, producerar superaudio cd i olika genrer. Tekniknördar kan googla fram vilken utrustning som använts på föreliggande färska album. Deras hybrid-cd utgivning är en väsentlig del av varumärket. Jan -Eric Persson som grundade det oberoende skivbolaget 1976, har varit ansvarig för inspelningarna, medan andra har skött mixning och mastring.
Bortsett från ett småsvängigt solo på telecaster av Peter Melin, kan musiken absolut inte inordnas i ens den bredaste rock and roll fåran. Så gott som samtliga , mer eller mindre stillsamma låtar, skulle istället ha passat utmärkt i P4 i något av Kalle Oldbys program. Tony Sheridan ( 1940-2013) förknippas förstås i första hand, med sitt samröre med The Beatles (innan de formerades och hade sitt gigantiska genombrott), i Hamburg tidigt 60-tal. Sheridan måste ha varit en brådmogen yngling, eftersom han redan medverkat på åtskilliga inspelningar. Han som både kunde vara skifflekung och smörsångare, blev något av en läromästare för de oskolade vilda grabbarna från Liverpool. Men av outgrundliga anledningar blev Sheridan inte någon stjärna, trots en lovordad rhythm & blues platta i 25-års åldern.
För drygt tio år sedan träffade representanter för Opus 3 Sheridan i hans hem i Hamburg. Planer på att göra en skiva tog form, särskilt efter att man upptäckt vilken outgiven låtskatt Sheridan ruvade på. Inspelningar gjordes på plats med honom och Roger Ekman. Har jag fattat processen rätt, har dessa sedermera använts som bakgrunder. Den erfarne låtskrivaren for till Sverige, där Tell Me If You Can och Indochina spelades in. Sedan strandade tydligen projektet. Men nu, flera år efter Sheridans död, finns hans sånger för evigt bevarade. Många olika röster jämte åtta instrumentalister, togs i anspråk för att föra projektet i hamn. Två av dem – klaviaturspelaren Filip Ekestubbe och saxofonisten Björn Jansson – känner jag till från jazziga sammanhang.
Det är på vippen att materialet kantrar, på gränsen till att det låter utslätat. Dock, jag tilltalas mycket av att det har lika delar eftertänksam tyngd och rogivande sprödhet i sig. Albumet består av en sammanhållen struktur, vars ömsinthet kan bero på att låtskrivaren, utvecklades till en religiös sökare (buddist med mera). Sällan man hör så här snyggt gjorda skivor med högklassiga låtar, som konsekvent håller sig inom samma stilideal. Öppningsspåret Tell Me If You Can skrevs tillsammans med ingen mindre än Paul Mc Cartney och Skinny Minnie -featuring Bottleneck John på sång och slide – var en tidig hit med bland andra Bill Haley som upphovsman. I övrigt original av en man från Norwich, vars tid i rampljuset blev märkligt kort.
Notabelt att sångerna inte har mer manligt fokus. än att de med fördel kan framföras av kvinnliga vokalister. Uppskattar Monica Z-stipendiaten Maria Winther, Yamina och Terese Mercedes Myrheds tolkningar. Fraseringen sitter perfekt. Melodier som nästan hela tiden smeker medhårs, innehåller härlig harmonik och diskret understödjande rytmer . Slarvas verkligen inte med ackordföljder , tvärtom oavbrutet elegant och underhållande. Och Sheridan själv låter ödmjuk, närmast bevekande. Arrangemangen av Roger Ekman, med benägen assistans av Bert Östlund, har betydelse för att skapa en lyckad helhet. Några korta soloinsatser från Peter Melin, Bottleneck John, Björn Jansson, och Anna Wallgren på cello, ger välbehövlig kontur.
Musiken, vars spännvidd utgörs av motpolerna The Music Must Go On / Skinny Minnie och däremellan instoppade balladen Serene Is All, bjuder på behaglig melankoli Tolv fina låtar (texterna förvisso inte anmärkningsvärda), ljuvligt arrade, framförs genomgående i tillbakalutad stil. Snällt och slipat utan att tippa över till att bli menlöst, vilket skrivs efter att ha spelat plattan fyra gånger bara idag. Lyssnar ytterst sällan på liknande musik, vilket gör betygsättningen vansklig. Hade inte Tony Sheridan and Opus 3 Artists, varit så välproducerad hade jag hamnat en nivå lägre.
Medverkande: Tony Sheridan: sång och gitarr, Peter Melin: akustisk och elektrisk gitarr, Bert Östlund: akustisk och elektrisk gitarr, orgel, wurlitzer, och piano, Björn Jansson: tenor och sopransax, Filip Ekestubbe: piano och tramporgel(?), Anna Wallgren: cello, Bottleneck John: Dobro gitarr och sång, Roger Ekman: elektrisk och akustisk bas, Robert Carlsson: trummor, Håkan Tingshagen: trummor, Nick Malmeström: sång, Therese Mercedes Myrhed: sång, Yamina: sång, Maria Winther: sång samt Rebecca Sjögren: kör
Fotocollage Jan-Eric Persson