Tja då är gåtan löst. Vad jag förstår har frågan om vem som döljer sig bakom pseudonymen Lars Kepler varit sommarens stora utmaning för journalisterna. Det har grävts och spekulerats. Aftonbladets reportrar var uppenbarligen mest envisa och grävde fram uppgifter. I tio punkter förklarade AB varför paret Ahndoril måste vara författarna bakom den omtalade deckaren ”Hypnotisören”.
Aftonbladet följde helt enkelt pengarna.
1. Den 28 april, kring samma tid som Kepler presenterades och det rekordstora förskottet betalades ut, bildade paret Ahndoril företaget Green Eyes Fiction AB.
2. Namnförslagen som paret skickade in till Bolagsverket – exempelvis ”Green Eyes Crime Fiction AB” och ”Crime Fiction AB” – avslöjar att det nya bolaget ska syssla med just deckare. Till slut valdes dock namnet Green Eyes Fiction AB.
Paret har också bekräftat uppgifterna:
– Utgångspunkten för ”Hypnotisören” var att vi båda älskar spänningslitteratur och film. Pseudonymen Lars Kepler uppstod i samma stund som vi bestämde oss för att försöka skriva tillsammans, berättar de i ett pressmeddelade.
Anledningen till att de valde att skriva under pseudonym var att de ville separera författarskapet från sina egna författarskap.
Tja, frågan är: var det bara ett smart marknadsföringsknep? Nu blev ju Lars Kepler hur omskriven som helst. För om de ville hålla det hemligt, hade de kunnat det då? Bo Balderson är fortfarande hemlig. Eller är det helt enkelt så mycket svårare att hålla något hemligt idag?
Själv tycker jag ”Hypnotisören” är OK, men inte något mästerverk, så jag förstås inte hur den kunde sälja internationellt redan innan den kom ut i Sverige.
Åsa Linderberg på AB Kultur är kritisk till det här med pseudonymer:
I början av sommaren frågade Bonniers om vi ville intervjua Lars Kepler via mejl. Vi tackade givetvis nej med den obehagliga insikten att ett förlag så ogenerat försökte talla också på kritikens integritet. Den produktplacering som tidigare krävde ett ljusskyggt, privat nätverk är i dag en gemensam läsarjakt som sätter alla regelverk ur spel. Vinnare är förlag och mediehus – som ofta sorterar under samma ägare. Förlorare är kulturjournalistiken, som prisgiven åt ägarens krav att skriva om ”snackisar” försöker värka fram något intellektuellt kring böcker som vägrar bjuda till. Störst förlorare i denna upplagedans är givetvis den litteratur som ingen tror går att sälja från stapelpallar.
Andra som bloggat om avslöjandet: Ipse Cogita! och Bokstavligt talat.
Relaterade artiklar:
Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet.
Vilken cirkus. Men de uppnådde ju sitt syfte. Media hakade på. Case closed. Känns att marknadsföringsknepen blir allt mer desperata. Vad blir det nästa gång? Kan knappt bärga mig…..suck