Just nu är jag här
Författare: Isabelle Ståhl
Utgiven: 2017-05
ISBN: 9789127152427
Förlag: Natur Kultur
Just nu är jag här, Isabelle Ståhls debutroman har hyllats på många håll och nominerats till Augustpriset i den skönlitterära kategorin. Isabelle Ståhl är ingen nybörjare på att skriva, i och för sig – hon är kulturskribent och doktorand i idéhistoria, men att få ihop en sådan stark roman är lovande. Vad kan vi vänta oss av denna redan nu hyllade författare?
Jag vet att det är ett uttryck som börjar bli klichée-artat och används lite för ofta: men det här är en roman som kryper under huden på mig. Det går inte att värja sig. Huvudkaraktären Elise kommer så nära och jag blir både arg och ledsen över hennes agerande.
Elise är en ung kvinna som närmar sig trettio, hon pluggar konsthistoria på universitet och dejtar via Tinder. Ständigt kollar hon mobilen, kollar om det finns någon på Tinder att träffa för att ha sex den natten, kollar hur många likes hennes bilder och inlägg får på facebook och instagram. Hon längtar efter att ha en fast relation. Hon kämpar ständigt med att hon tycker allt är meningslöst och hennes självbild är på botten: hon tror alltid att alla andra har så mycket bättre liv än hon har.
Hon mår dåligt, rejält dåligt och klarar sig igenom dagarna genom mängder av olika piller, både lugnande och sömntabletter (en halv Stilnoct tillsammans med alkohol ger en mycket behaglig dåsig känsla av att allt är lugnt och hon duger) och alkohol och droger som amfetamin.
Så upptäcker hon Viktor, som går på samma kurs som hon. Hon blir intresserad och börjar kolla upp honom på facebook och instagram. Honom vill hon vara tillsammans med. Om de två skulle bli ett par skulle hennes liv förändras. Är hon kär, förälskad? Jag vet inte. Fixerad, i alla fall. Eller är förälskelse alltid att vi tror att den vi är förälskad i ska lösa vårt livsproblem?
Viktor verkar inte alls vara intresserad i början. Först när han upptäcker att hon arbetar extra i en bokhandel vaknar hans intresse. Det är som att då skulle hon duga, i hans värld.
Jag är så imponerad av romanen. Den har flyt i språket och fångar så mycket av vår tid så på kornet. Elise och Viktor är så mänskliga, så trovärdiga karaktärer och det är väldigt sorglig också, att det är så svårt för människor att mötas och vara ärliga tillsammans.
Att leva tillsammans är inte lätt. Var och en har sin uppväxt och sina förväntningar och bilder på ett förhållande. Elise ser Viktor som perfekt i början och hon kan inte se att han är en människa med känslor av ensamhet också.
Jag tror var och en som läser romanen kan se den och karaktärerna på sitt sätt. I mina ögon är Elise väldigt inkrökt i sig själv, hon kan inte se Viktors behov. Viktor är mer mån om henne, men han förstår inte hur sjuk Elise är, hur skadad hon är. De angriper världen, livet och förhållandet på så helt olika sätt. Viktor vill planera, han vill veta vad de ska göra till jul, till sommaren. Om man inte planerar för morgondagen kan man inte leva i nuet, säger han. Elise klarar inte att planera, hon blir panikslagen då. Hon kan inte svara på om de ska fira jul hos hans föräldrar eller inte. Jag ser att till exempel Expressens recensent tycker det är pedantiskt att vilja planera vad man ska tillbringa julen. Så hur vi upplever berättelsen beror väldigt mycket på vem vi är. Det är en fantastisk styrka i romanen.
Romanen skildrar inte bara ett förhållande och svårigheterna att leva tillsammans, den ger också en skarp skildring av 2010-talets Stockholm, med rasism och ekonomiska klyftor, där unga människor som Elise bygger sina liv på råd från livsstilscoacher och hellre har flyktiga träffar i natten än varaktiga under dagen. Men det finns ett men: det finns kanske en kärlek ändå, någon som Elise egentligen verkligen älskar men inte ens riktigt vill erkänna för sig själv. Det finns hopp för Elise också.
Det är en stark roman och en av de nominerade böcker som jag tror har mycket stor chans att vinna priset. Den har så mycket i sig, utöver skildringen av Elise, skildringen av ett förhållande, Stockholmsskildringen har den så stark beskrivning av nutidsmänniskan med alla beskrivningar av hur karaktrer i tv-serier kan bli mer verkliga för oss och engagera oss mer än de i vår närhet.
Författaren Isabelle Ståhl har en blogg: Isabelle Ståhl – istället för sömn. Du hittar den här.