Många miljoner människor är på flykt i dagens värld. Att alla, oavsett kön, ras, tro ska ha rätt till ett liv idag och att kunna söka fristad från krig och förföljelse är den viktigaste frågan för mänskligheten idag. Det sade filmikonen Vanessa Redgrave när hon på fredagen 10 november träffade journalister och fotografer.
Vanessa Redgrave som hunnit fylla 80 år har nyligen debuterat som filmregissör med filmen Sea Sorrow, efter ett långt liv i filmens tjänst som skådespelare där hon bland annat fått en Oscar för sin roll i filmen Julia 1977.
Hon är i Stockholm International Filmfestival 2017 för att ta emot bronshästen, Stockholm Lifetime Achievement Award, en av filmvärldens bokstavligen tyngsta utmärkelsen och för att visa sin film Sea Sorrow. Sea Sorrow är en filmessä i dokumentärformat som handlar om flyktingkrisen och dess bakgrund. I filmen blandar Redgrave dåtid och nutid, Shakespeare och samtidsobservationer för att visa vikten av mänskliga rättigheter.
Hon berättade att det som gjorde att hon bestämde sig för att göra filmen Sea Sorrow startade med den tvåårige kurdiske pojke som drunknade då han och hans föräldrar på flykt försökte ta sig över Medelhavet. Bilderna på den döda pojken spreds över världen och fick många att vakna upp.
– EU är ansvarigt för hans död – och för alla andra som dött under den resan, sade Vanessa Redgrave.
Flyktingkrisen är mänsklighetens viktigaste fråga i dagens värld, menade hon och hon drog paralleller till 1940-talet.
– Vi vet alla vad som hände under andra världskriget, vi vet att miljoner människor dödades i koncentrationslägren och vi vet att länder som mitt hemland, Storbritannien, vägrade ge de flyende judarna asyl. Det görs fortfarande filmer om det som hände då, vi har muséer över det som hände. Hur kunde vårt land vägra att ge dem asyl? sade Vanessa Redgrave och fortsatte:
– De som flydde undan nazismen var läkare, psykologer, sköterskor, ingenjörer, handelsmän, kulturarbetare, människor som alla andra – det är precis som idag. De som flyr från Syrien är människor som har yrken, hade bostäder, levde moderna liv. Andra flyr från områden som är utfattiga för att våra rika länder sugit ut dem.
Men filmen Sea Sorrow handlar inte om att peka ut vem som är skyldig till att så många människor tvingats fly, betonade hon.
– Jag säger ”God Bless” för varenda civil person som engagerar sig och hjälper flyktingar och varenda frivillig organisation som kämpar. I filmen försöker vi peka på något av det som är positivt. Filmen är en slags meditation men också ett skrik: Något måste göras NU.
Det är starkt att få möta en sådan personlighet. Hon kom in i lokalen för presskonferensen med sin milda utstrålning, en enkel svart tröja och svarta Converse på fötterna, lätt framåtböjd. Hon utstrålar enkelhet och ödmjukhet men när hon svarar på frågor hon uppskattar då lyser det av hennes evenemang. Det märks också att hon står stadigt med fötterna på marken, hon vet var hon står i världen och livet. På Kulturbloggens frågor om mänskliga rättigheter, flyktingars situation och politik hade hon mycket att säga men när Dagens Nyheter (det är så lustigt eller rent av ironiskt att en borgerlig tidning som Dagens Nyheter alltid försöker navigera bort från de samhällspolitiska frågorna) ställde frågan om hennes inställning till #metoo-kampanjen svarade hon tydligt och kort och gott: ”Jag har ingen kommentar kring det”.
Jag förstår henne verkligen. Det är så många redan som engagerar sig i #metoo – och givetvis är det viktigt att människor inte blir utsatta för kränkningar – men det får inte skymma blicken och engagemanget för andra oerhört viktiga frågor. Min tolkning av varför Vanessa Redgrave inte ville kommentera #metoo skulle jag gissar beror på att så många redan gör det och att frågan faktiskt har många bottnar och det är svårt i ett format som en 40 minuters presskonferens svara något vettigt som inte bara blir en slogan.
Vanessa Redgrave har också alltid varit mycket tydlig med sitt starka politiska engagemang. I hemlandet England är hon som aktiv medlem i trotskistiska Worker’s Revolutionary Party och hon är tydlig med sitt stöd för Palestina och hon har kampanjat fr ett frisläppande av fångarna på Guantanamo-basen. Hon skapade stor uppståndelse och upprördhet i USA då hon vid Oscarsgalan 1977 starkt kritiserade Israel under sitt tacktal.
När jag frågade henne om vilken fråga hon anser vara dagens viktigaste politiska fråga svarade hon att det skulle ta många timmar om hon skulle börja prata om det, men sade hon:
– Vi lever i en farlig tid. Demokratin balanserar på en liten skör tråd.
