Lördag den 7 oktober kommer en stor filmscen att spelas in i Norrköping till Maj Wechselmanns dokudrama Moa Martinson, landsmodern. 200 statister tågar genom Norrköping under den inspelningen.
Ett pressmail berättar:
Förberedelserna inför filmscenen där väverskor tågar till arbetet på Norrköpings fabriker har gått över all förväntan.
– Den positiva publiciteten kring filmen har resulterat i att 200 statister har anmält sig. Det är jätteroligt! säger filmaren Maj Wechselmann.
Bland de många samarbetspartnerna finns Östgötateatern, Kulturskolan och Damkören i Norrköping, Den akademiska damkören Linnea, Örebro länsteater, Teater Leo i Linköping, Friluftsmuseet Gamla Linköping och Vårdnässpelen.
– Filmens kostymör Agneta Skarp har gjort ett fenomenalt och idogt arbete. Det enda som fattas är mormorskängor. Har man sådana får man gärna höra av sig till mig på maj.prod@telia.com, säger Maj Wechselmann.
På lördag kommer de många statisterna och filmarbetarna att samlas i Kvarteret Hallarna kl. 09.00. Där ska Agneta Skarp tillsammans med assistenter och fyra sminkörer, med Robin Karlsson i spetsen, förvandla de medverkande till arbetarkvinnor i den tidiga industristaden Norrköping.
– Det är förbluffande att få en sådan logistik – Hallarna ligger bara några meter från Östgötateaterns kostymförråd, varifrån vi får hälften av alla kläder, säger Maj Wechselmann.
Kl. 12.00 går sedan alla i samlad trupp till Moastatyn på Grytstorget. Frivilliga inspelningsassistenter kommer att finnas på plats under filminspelningen och Arbetets museum blir en samlingsplats för värme och fika.
– Vi ser fram emot en intressant och upplyftande dag i fotspåren av Moas mamma, den ogifta fabriksarbeterskan Kristina Schwarz, avslutar Maj Wechselmann.
Dokudramat Moa Martinson, landsmodern stöds av Film i Öst och Norrköpings Filmfond. Filmen är i första hand tänkt att visas i SVT:s K special, men det finns även planer på en längre biografversion.
OM SCENEN
Scenen som ska spelas in är baserad på följande texter:
”Min mor var ylleväverska och stod på fabrik sammanlagt i 12 år. Lönen var usel. Hon blev sjuk av oljelukten, bullret gjorde henne döv och gav henne en fruktansvärd huvudvärk. (…) Väverskorna kom strömmande i skaror bleka, med oljeglans i huden genom Norrköpings gator, hem till hybblen fulla av vägglöss.”
”Klockan var strax före 6 på morgonen, fabriksvisslorna ”Bullparaden” drog genom sta´n: de kom gående i tusentals. ”Bullan” kommer från ordet ”surbulle”, och ”surbullar”, var beteckningen på textilarbetarna. Den syftade inte på deras humör utan på den speciella lukt, en frän syrlig doft av textilfibrer, olja och kemikalier, som bet sig in i kläder, hud och hår. De utgjorde en mycket stor del av textilens arbetskraft, och de var ofta både bleka och magra; man åt sig inte riktigt mätt på en bomullsspinnerskas lön. Där fanns de som ännu var nästan barn, 12-13-åriga hjälparbetare som just slutat skolan, flyflickor, lapparpojkar, skiftarungar; för 125 kronor om året gjorde de ofta fulla dagsverken på uppemot 11 timmar, ibland mer.”
OM MAJ WECHSELMANN
Maj Wechselmann är en av Sveriges mest produktiva och politiska filmare. Hon har hittills gjort närmare 50 filmer, i huvudsak dokumentärfilmer. Hennes filmer utgår ofta från kvinnors perspektiv, som Flickor på Marabou (1971) om unga kvinnors lågavlönade arbete vid löpande band, Tala med mig systrar! (1999) om kampen mot apartheid i Sydafrika och De tatuerade mammorna (2003) om unga mammor i El Salvador som kämpar för att ta sig ur ett kriminellt ungdomsgäng. Orättvisor, miljöförstöring och krig är andra återkommande teman i Wechselmanns filmer. Hon är även verksam som författare och är en flitig debattör.