Att dela med sig av musik kan man göra även om man inte spelar själv. Då delar man med sig av det man själv gillar att lyssna på. En kanal för att göra det är i den mycket löst sammanhållna gruppen TSOMD (The Soundtrack Of My Day). Delar av den Facebookgruppen träffades för andra året i rad på det mest lämpliga stället i hela Sverige, Hultsfred, under namnet Pop Up Festival 2017. Den lilla staden med den digra musikhistorien.
I några dagar blandades en stor mängd musiker och delar av de som startade och drev Hultsfredsfestivalen i många år. Samt, inte minst, ”Sveriges bästa publik”, som flera av artisterna hävdade med jämna mellanrum under detta veckoslut.
Det blir ingen recension av alla artister här på Kulturbloggen. Men jag valt några artister att skriva lite om.
Nästa framträdande på Hotell Hulingen som, i mitt tycke, stack ut lite extra var Jetbone. Ett gäng musiker som i sin linda skapades av några ungdomar på en sommarrocksskola. Bandet, Degeneration, genomgick sedan en utveckling där några lämnade gruppen och några tillkom.
År 2012 blev de Jetbone och släppte sitt debutalbum. Tre år senare kom uppföljaren Magical Ride. De har det gemensamt med Matt Woods att de ogärna tackar nej till spelningar. Finns det ett ställe att spela på så kommer de.
I Hultsfred var de på sitt bästa humör och spelade på ett sätt som egentligen inte borde vara möjligt att göra ”i den åldern”. På en direkt fråga varifrån de fått sin förmåga att spela ”så vuxet” så nämner de det faktum att de spelar live väldigt mycket, och en sak till.
”- Man har ju föräldrar med intressanta skivbackar så det har aldrig varit några problem att hitta band och artister att inspireras av.”, säger Alin Riabouchkin och Seabastian Engberg höll med.
Det tredje bandet som stack ut denna helg var Psycothic Youth. Att det var just de äldre gentlemännen som ingick i mitt lag under lördagens Music Quizz begrep jag först när Jörgen Westman drog igång med ett tempo på gitarren och med sin oefterhärmliga röst som till och med fick hjärtstartarna på hotellet att börja fundera på om de snart skulle få arbetsuppgifter.
Nu blev det inte så. Men en nagelskulptris hade behövts då Jörgen spelade sönder ett antal fingrar. Dock inget som hindrade honom. Har man frontat bandet i över 30 år så har man säkert haft värre saker att brottas med på scenen än några brutna naglar.
Dessa tre artister var, i mycket hård konkurrens, mina favoriter denna helg.
En överraskande bonus var när Kent Norberg hoppade in och tog mikrofonen en stund. Fast egentligen var det väl kanske inte så överraskande. Kent med bandet Sator har ju varit en rätt ofta sedd gäst i den småländska rockmetropolen.
Foton © BeA Nilsson och © Tommy Östlund
Intervju med Matt Woods, av BeA Nilsson
Övriga filmklipp från YouTube.