”Jag är svart, fast färgen på min hud är brun. Jag har ett komplext kärlsystem av rötter som förgrenar sig över kontinenter, etniciteter, klasser, färgskalor och epoker. Jag är en korsning av Slovakien, Tyskland, Frankrike, Afrika, South Carolina. Av vit, svart, cherokee. Jag är Jason, son till den svarte Madubuko Diakité och den vita Elaine Bosak. Jag är alla de länder mina förfäder kom ifrån och skeppades från i kedjor. Jag är alla de färger och nyanser deras hud hade. Jag är deras vrede och längtan, deras framgångar och deras drömmar.”
Så inleds Timbuktus föreställning ”En droppe midnatt”. Baserad på den bok som kom senhösten 2016. Det är en personlig berättelse om hur det är att söka sina rötter och vara en mosaik av bakgrunder. Samtidigt är det en historielektion, hur jag som vit man aldrig funderat på min hudfärg. Ändå år hudfärgen något jag bär med mig hela tiden. Under en resa i Bangladesh blir jag påmind att jag har en helt annan hudfärg än majoriteten omkring mig. Inte ens då var det jobbigt att vara vit, mest en bekräftelse på att jag har det bra i livet, som vit och man. Den vita färgen som är en minoritet av hudfärger, men normen som är skyddad genom livet och som alla mäter sig mot.
Med på scenen tillsammans med Jason Timbuktu Diakité är femmannabandet Damn! och sångerskan Beldina. Innan jag sett föreställningen hade jag svårt att beskriva vad det var jag skulle se, var det en show, konsert, föreställning eller teater? Efter det att jag sett föreställningen är jag fortfarande inte helt säker på vad jag sett, men skulle beskriva det så ungefär så här. Det är en historielektion med konsertinslag av jazz och hiphop, personligt berättat av Timbuktu, om hans familj och släkt, snyggt bildsatt av David Giese, samtidigt lite långtråkig, men musikinslagen är bra.
Samtidigt är det en nödvändig lektion. Rasismen i dagens samhälle kanske inte liknar den i 70-talets Skåne, men den finns här. Blir alltmer högljudd och det är bara tillsammans som vi kan gräva ner den i den grav den här hemma. Timbuktu förser oss med spadar och lite motivation, och rappar några nya låtar under tiden.