The Big Sick
Betyg 4
Svensk biopremiär 15 september 2017
The Big Sick har fått publikens pris på festivalen i Locarno samt i South by Southwest. Den har fått mycket beröm av kritiker och gjort kassasuccé där den har visats.
Kumail, (Kumail Nanjiani) en pakistansk ståuppartist och skådespelare, blir kär i Emily (Zoe Kazan) en amerikansk tjej. Bäddat för kulturkrockar förstås, men inte mellan dem. Här blir kraschen mellan de pakistanska föräldrarna och sonen. Kumail är killen som är snar till skämt men lite blyg och undviker konfrontationer. Och hur står man emot en mor som har bestämt att man skall bli advokat och att man skall gifta sig med en välutbildad pakistansk flicka i ett arrangerat äktenskap? Annars blir man utesluten ur familjens gemenskap.
Kulturskillnader finns hos den äldre generationen men mellan de unga finns bara kärlek och en lättsam ton. Kumail ger ändå upp kärleken för familjens skull och av feghet. Men när Emily insjuknar i en aggressiv infektion och hamnar i koma ställs allt på sin spets. Kumail måste fundera på sitt beslut. Då kommer också hennes föräldrar (Holly Hunter) och (Ray Romano) in i filmen. Mer öppna än hans föräldrar men ändå med frågor om vad han som muslim tycker om 11 september.
Manuset om hur de träffades och vad som sedan hände skrev makarna Kumail Nanjiani och Emily V. Gordon tillsammans. Kumail spelar sig själv i filmen men Emily görs av Zoe Kazan. Att han kör Übertaxi, arbetar som ståuppartist och att läkarna på sjukhuset avlöser varandra är några av de företeelser som gör att filmen känns väldigt aktuell. Den pakistanska familjen skildras ganska
stereotypt medan den amerikanska visas mer levande och öppna med sina problem. Filmen visar ändå båda familjerna med mycket kärlek och humor. Det är mycket bra skådespelare i filmen och Kumail gör själv sin egen roll. Emily görs av Zoe Kazan med samma mjuka utstrålning som den verkliga Emily har i inlägg på Youtube.
Komedier är ofta gjorda med lite unkna och gammalmodiga tankegångar därför är redan inledningen när Emily följer med Kumail hem första träffen uppfriskande. Ingen anspelning på sexskämt eller förlegade kvinnoroller trots kulturskillnader.
Alla personer i filmen känns som jämställda trots att det drivs med Kumails mamma. Hon är definitivt ingen svag kvinna bara fast övertygad att hon har rätt. En modern film som ligger helt rätt i tiden. Dialogen är underbart träffande. Med ett manus, författat av en ståuppartist som har orden i sin makt och en terapeutstudent som har nära till känslor har det blivit en helt underbar allvarlig komedi. Regissör är Michael Showalter.
Jag tycker den här filmen lockar till många skratt och igenkännande leenden samtidigt som det finns en allvarlig underton. Kombinationen av problem och humor gör att filmen blir intressant.
I den avslutande sekvensen blir upplösningen också något överraskande.