Foto Pelle Piano
5
Pitch Blue Records
Mixning: Tomas Florhed
Producent: Ann-Sofi Söderqvist
60:53
Inspelad live januari 2017 på Fasching Stockholm (spår 1 och 4 från Bangen Jazz & Blues Festival 2016 Sandviken)
Vilken slump att denna cd sänts till mig, att jag därmed kunnat ägna många timmar åt att granska innehållet. I början på månaden var jag nämligen press, när ASJO genomförde en konsert i Ystad då repertoaren uteslutande hämtades från denna skiva. Live är ett nyckelord i sammanhanget, eftersom ju albumet fått sin slutliga utformning på scen. Samtliga nio låtar är skrivna och arrangerade av den mycket ansedde orkesterledaren, sex av dem är vokala. Av dessa sånger har Lena Swanberg gjort texten till titelspåret och Play Me a Tune. Söderqvist har haft stora framgångar med orkestern som bildades för sju år sedan. I egenskap av kompositör har hon fått flera utmärkelser och invalts i Kungliga Musikaliska Akademin. Vad jag med stor behållning lyssnar på är deras tredje produktion.
Är beredd att upprepade gånger utbrista i klyschan världsklass, merparten låtar och prestationer befinner sig på absolut översta pinnhålet. Exceptionellt samtrimmade blåssektioner, otroligt lödiga solon och en enormt skicklig pådrivande storbandstrummis vid namn Rasmus Svensson-Blixt. Se där några odiskutabla ingredienser. Hela vägen lyckas låtskrivaren få till rätt avvägning mellan bärkraftiga svängiga alster och mer utmanande komplexa stycken, ofta lyckas hon fusionera båda perspektiven. Vet inte vad Söderqvist uppgivit som inspirationskällor. Hennes kreativa ådra tycker jag, syresätts av impulser från Clarke/ Boland Big Band, Carla Bley, Gil Evans, Maria Schneider, Mikael Råberg, Lasse Lindgren Big Constellation, Chick Corea, Thad Jones/ Mel Lewis, latinstyle och afrofunk. Sålunda hörs på nya skivan flytande finesser, i vars blodomlopp motsatsen till anemi råder. Tesen bevisas föredömligt i låtar som balladen Home, dramatiska mästerverket Heroes samt snyggt orkestrerade Oskar´s Theme.
Älskar densiteten och dynamiken! Hur intensiteten stegras och når klimax i crescendon. Hur arrangemang med utplanande partier låter musiken sträcka ut. Vilket makalöst tryck det är i blåssektionerna. Vissa låtar blir som en språngbräda för instrumentalister av högsta standard. Mottagaren blir tilltalad, noterar värdigheten och orkesterns förmåga att uttrycka skiftande känslor. Som en katalysator fungerar Lena Swanbergs röst, vars omfångsrika stämband ljuder fantastiskt på ett antal låtar. Har live hört henne med souldoft, i Söderqvist helkvinnliga internationella projekt Jazz Baltica All Star Big Band. Den elastiska sången firar stora triumfer, varje stavelse exekveras med hängivenhet och övertygelse. Helt enkelt underbart när hon obehindrat sjunger ut, förföriskt befinner sig i det höga registret. Queen of All Gods jämte Heroes utgör två lysande exempel. Och titellåten puttrar suggestivt med sammanbindande sång.
Albumet exponerar ett kollektiv vars ensemblespel är förträffligt, besitter en oemotståndlig dragningskraft. Flera tematiska figurer har ett sådant groove att man blir varm i hjärtat, vill lyfta i ett leviterande tillstånd. Samtidigt ges generöst utrymme för solon. Vilka kan inte undgå hedersomnämnande? Jag fäste mig särskilt vid strålande Karl Olandersson (trumpet), Karl-Martin Almqvist (tenorsax) , Karin Hammar (trombon) samt Anders Åstrand (vibrafon).
Albumet inleds med skönt vresig trombon från Mats ”Dicken” Hedrenius, vars toner tillåts breda ut sig genom hela Evening Blues. Ledsagade av ljuvligt framförda strofer av Lena Swanberg, avrundar orkestern i fullkomlig harmoni med eftertänksamma Reflections of a Blackbird. Beslutet att utdela en fullpoängare har inte varit självklart, utan växt fram. Den ambitiösa låtskrivaren vill mer än att stryka publiken medhårs, gillar att ta ut svängarna. En framåtsyftande förädlande hållning i ett tonspråk, vars raffinerade klanger och rytmer gett jazzvärlden en fullmatad platta.