• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Helgjutet inom snäva ramar – Nisse Hellberg på Stora Teatern i Göteborg

4 mars, 2017 by Mats Hallberg

3

3/3 2017

Blev en non stop show på drygt 100 minuter (inklusive tre extranummer) i den ganska välbesatta anrika teatern.   Skåningen som är one of a kind, saknar epigoner, har satt ihop sin  turné kring senaste countrydoftande albumet Vägen Västerut som producerats av Ola Gustafsson. Min uppladdning består i att lyssna på samling med Wilmer X , vilket förstås rimmar lite illa med nuvarande repertoar. Tidigare hade jag lyssnat på Nisses samtal om nya skivan i podd  av Jan Gradvall. Utan att ha pluggat det digra solomaterialet var jag nyfiken.

En första iakttagelse: mycket mogen publik, snittar uppskattningsvis i frontmannens ålder (f.-59).  Blickar jag  mot scen ser jag fyra modesta bruna högtalarlådor. När den chosefria kvartetten går på på utsatt tid syns en keps, en hatt, en vit jeansjacka och en vinröd kostym. Persedlarna/ plaggen tillhör Urban Heed, Marcus Källström, Nisse Hellberg respektive Janne Lindén.  Den ösiga inledningen kan beskrivas som  snabb rockabilly, ses som uppvärmning av herr Hellberg. Man river av En stad som aldrig vaknar  åtföljd av den sugande betydligt långsammare Farväl lev och lär.

Efter att Nisse blivit uppvärmd bär rösten bättre. Sången går fram skapligt hela konserten. Och visst är det sympatiskt  att det sjungs på svenska? Texterna rör sig i ett brett spektrum, från det klurigt smarta till giftiga betraktelser. Ett lysande exempel på det senare ges i En hel slev snikenhet, vars sound präglas av ett stadigt lunkande komp och i förgrunden resonansen från en kvidande sologitarr. Här blottas emellertid en brist, trots att jag tyckte om musikerna. Måste omgående leverera en orsak till mitt aningen njugga betyg (tvekade emellan 3:a och 4:a), ett omdöme som förmodligen inte delas av majoriteten konsertbesökare.

Den gnistrande skarpa diskanten från Janne Lindéns många läckra melodistämmor och soloutflykter på olika telecaster-gitarrer (?) var något alldeles extra, en fröjd att ta del av. Lindén, som länge kamperat ihop med Nisse, är en lysande instrumentalist som fick mig att tänka på stilbildare som Dale Hawkins, The Shadows, Roy Buchanan och vid ett tillfälle swamp-rockiga Tony Joe White.  Ytterligare instrument för att frambringa melodierna hade behövts. Ett pådrivande piano, en sax som fyller i, utdragna molltoner från ett dragspel, en kör med kontrasterande kvinnoröster eller varför inte en banjo; för att ännu mer lyfta fram  countryinfluenserna?

Det var uppfriskande när mönstret bröts. Ubbe Heeds korta publikfriande uppvisning på  ståbas, gled över till rutinerade hi hat – kungen Marcus Källström ( Stone Cake, Jerry Williams och Sky High)). Och roligt när Källström spelade stående medan partnern höll igång på liggande bas. Lindén fick förstås några utvalda solistinpass, jämte  antydningar till dueller med Nisse. Men återigen, hade önskat mer musikalisk lössläppthet, fler stick där musikerna tillåtits lämna sångernas bundna form.  Hade detta skett, hade jag kunnat ta med mig så mycket mer.  Om målet med livemusik är att skaffa sig nya upplevelser, infriades  målet. Men som kräsen person med stor konsertvana, vill jag därtill drabbas känslomässigt, ett mål som inte infriades.

Vi fick en exposé över den katalog som en fyndig låtskrivare sammanställt alltsedan solodebuten på Röster från Södern (-94). Stilarna skiftade, fast Nisse påstod att han och resten av gänget egentligen var popsnören. Låtar klassificerades som dansmusik, New Orleans-style, Cajunblues, postpunk och givetvis  country. På låtlistan stod till och med ett par låtar signerade avsomnade Wilmer, hämtade från Mambo feber och Klubb Bongo.  Sista extranumret Lyckliga gatan lika med enda covern. Det koncentrerade mellansnacket hölls i familjär avspänd anda.

Fanns många snärtiga sånger vars refränger svängde ordentligt med fräcka riff och intensiv sång. Vill särskilt framhålla Låt kvasten gå, grooviga Det är något magiskt med dig (ursprungligen en duett med Peps), Kvarter 5 a Plats 0-61,  Nu smet katten in till grannen igen jämte Snackbar blues. Svängfaktorn var också påtaglig i Nån måste få jobbet gjort  parat med höghastighetslåten Kul att ses tack och adjö.  En radda smärre hits tillverkade av en självständig singer song writer som borde prisats mer. Min trots allt något reserverade hållning, bottnar i en önskan om att livekonceptet utvecklas.

  Foton Leif Wivatt

 

 

 

 

 

Arkiverad under: Musik

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in