Billy Elliot på Stadsteatern, en magisk musikalupplevelse

Titel: Billy Elliot – the musical
Plats: Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm
Musik: Elton John
Manus och sångtexter: Lee Hall
Regi: Ronny Danielsson
Översättning: Calle Norlén
Scenografi: Julia Przedmojska
Kostym: Annsofi Nyberg
Koreograf: Roine Söderlundh
På scenen: Jakob Eklund, Sara Jangfeldt, Elisabet Carlsson och Robert Noack med många, många fler
Spelperiod: Just nu säljs biljetter till den 22 november

Det tog nästan 12 år, men nu sätts den hyllade musikalen Billy Elliot upp i Stockholm. Den utspelar sig i en liten by i gruvdistriktet, och under ett år av strejker vill en tioårig pojke inte gå på boxningsträningen utan han går hellre och dansar balett. Erkänner, jag har sett andra uppsättningar och ryktet som en fantastisk musikal stämmer. Jag sitter med tårar i ögonen under vissa scener. Tänker på vänner och kollegor som dött, och lämnat barn utan en levande mamma. Jag tjuter av skratt och njuter av bli helt förtrollad.

Jag borde inte gilla denna musikal, för alla roller är enkla schabloner, och urtypen för varje roll. Vi har den tjurskalliga gruvarbetarpappan utan någon framtidstro på sig själv eller sina barn. Alla män ska vara urtypen av man, lite häftiga och manliga. Vi har den senila mormorn, den döda mamman klädd i vitt, rolig killkompis som är gillar att klä sig i kvinnokläder och den arga brodern till huvudrollens Billy Elliot. Ändå älskar inte bara jag denna musikal för det samma gäller hela min familj. Vi avgudar den. Med enkla dramaturgiska knep skapas en berättelse vi njuter av. Trots att vi redan vet hur det går så sitter vi och bara väntar på nästa scen. En dansscen är magiskt snygg, med en fond av blåsande fjädrar. Musiken av Elton John är enkel men fungerar alldeles utmärkt. Översättningen till svenska av Calle Norlén är nära nog perfekt, och vi saknar inte den engelska uppsättningens grova dialekt, skönt att det är på svenska.

Det här en musikal full med skratt, glädje och allas rätt att få vara sig själv. Fylld av klichéer bygger den upp en musikal som ändå känns realistisk på något sätt, dock var det nog aldrig några gemensamma danser mellan poliser och gruvarbetarna. Den får gå till kategorin fantasier för musikaler.

Billy Elliot är en perfekt musikal för Stadsteatern, för det finns kontraster i den. Arbetarna som blir överkörda av Margaret Thatcher är fonden till många andra kontraster. Konst mot boxning eller är boxning en konst. Strejkbrytare mot gruvarbetare. Gruvarbetare som kämpar för sitt jobb, som samtidigt tar död på många.

Musikaler ska vara storslagna med mycket folk på scenen, och Billy Elliot är en storslagen musikal i Stadsteaterns version. En musikal som är värd att vara slutsåld varje kväll, för här gäller det att så många som möjligt får en möjlighet att njuta av denna högtidsstund i en teatersalong. Det finns bara en uppmaning, köp en biljett medans de finns kvar, för snart är alla biljetter sålda. Alla som jag pratade med efter föreställningen var helt lyriska över Billy Elliot, och när detta rykte sprids, så räcker inte platserna i Stadsteaterns salong speciellt långt. Är du det minsta intresserad av en musikal, se Billy Elliot på Stadsteatern.