Ett av det sena 1900-talets allra viktigaste band, Pixies, kommer till Way Out West i Slottsskogen i augusti.
Ett pressmeddelande:
Ett Pixies. Det finns, har funnits och kommer alltid bara att finnas ett Pixies. När Black Francis slog sig i slang med Joey Santiago, Kim Deal och David Lovering i Boston i mitten av 80-talet för att slamra fram konstpunk var det nog ingen som kunde ana att de nu, trettio år senare, skulle räknas som ett av det sena 1900-talets allra viktigaste band. Men så är det. Utan Pixies inget Nirvana, inget Blur, inget Weezer, kanske inte ens ett Radiohead. Vilken fattig värld vi hade levt i.
Men nu lever vi, som tur är, i den värld där Pixies faktiskt inte bara fanns utan också finns. Där Black Francis, ännu lite rundare men fortfarande lika intensiv, gläfser fram sina surrealistiska texter om rymdvarelser och bibliskt våld över en explosiv matta av psykedelisk noise-surf-punk-pop. För att citera Black Francis: Död åt The Pixies, länge må de leva!
Under sin första inkarnation släppte Pixies en EP och fyra album som nu betraktas som klockrena klassiker. Come on Pilgrim, Surfer Rosa, Doolittle, Bossanova och Trompe Le Monde är alla stapelvaror när kritiker ritar sina världens bästa skivor-listor. 1993 splittrades de. Black Francis blev Frank Black och släppte soloskivor och Kim Deal startade The Breeders innan de återförenades vintern 2004. 2013 hoppade Kim Deal av igen och ersattes av Paz Lenchantin (men det är som vi brukar säga, att byta världens coolaste bassist mot världens näst coolaste bassist är ett så kallat lyxproblem).
2014 släpptes albumet Indie Cindy, som samlade de EPs gruppen gett ut sedan återföreningen, och 2016 kom slutligen Pixies första album med nytt material sedan Trompe Le Monde 1991. Head Carrier mottogs väl av kritiker och publik och ger bilden av ett band som fortfarande har mil att gå på sin krokiga, spretiga rockstig.