Konsert
Jack Vreeswijk & Cajsastina Åkerström
Södra Tearn
Det finns en tyst magisk kraft mellan Jack Vreeswijk och Cajsa Stina Åkerström. Öppningen på Södra Teatern med ”Här är vår sång”, där de i duetten får håren att resa sig. Deras närhet och otvungna sätt att på scenen ge varandra utrymme är unikt, det behövs ingen out fit, det räcker med två starka personligheter.
Det behövs inte många gester mellan två personer som har magi, därtill en likartad historia som barn, vad säger man lika barn leka bäst – i all kärlek.
Deras urval av låtar är vad vi alla mins av Fred Åkerström, Cornelis Vreeswijk musik från vår tid. Själv älskar jag Ruben Nilsson som tolkades så oerhört starkt av Fred. Jag ryser fortfarannde på Fatime (Vreeswijk) Blues för Fatumeh – som jag hörde första gången medToni Holgersson.
Vad hände Fatiumeh, hon dog aldrig berättar Jack, hon blev ren och sedan präst. Livet blir ibland ljus. Oslobrevet till Cajsa Stina, har jag alltid känt som något odödligt. Att skriva det brevet till sin dotter, som elegi över över rivningen av Klara till ett barn som knappast hade minnen av Klara.
Det är på tiden med två av barnen till våra mest kända skalder/vissångare har många sagt, ja men min njutning är inte de i alla sammanhang sjungna låtarna, utan snarare att två personer som besitter en så total ödmjukhet inför sitt arv, musiken, gör det utan glida eller ens försöka bli sina pappors kopior och att Jack Vreeswijk efter alla år inte får vara Jack utan krav på musikaliskt arv efter en nationalskald irriterar mig. Cajsa Stina har lättare hon har inget krav att låta som Fred av naturliga skäl men också över att Fred aldrig fick samma profil som Vreeswijk. Heder åt Cajsa Stina Åkerström och Jack Wreeswijk som så enkelt varmt, sjåsfritt gör ett program de vill göra inte vad vi förväntar oss.
”I give you the morning” – i Fred Åkerströms översättning, med dedikation till hustrun, framförd av den gemensamma dottern – vackrare än så kan det inte bli och så mer värme kan inte ge avtryck i mitt hjärta.
Anne Skånér