The Magicians – tv-serie som visas på HBO i Sverige
Betyg 2
The Magicians är en slags Harry Potter-copy cat som visas som tv-serie på HBO. Serien handlar om ungdomar som går en skola för magiker. Så långt märks det att det är en slags efterapning av Harry Potter. Serien bygger på en roman av Lev Grossman.
Skillnaden gentemot Harry Potter är att ungdomarna redan i början av serien är äldre än i Harry Potter. Huvudpersonen, Quentin Coldwater (, är i 20-årsåldern när han rekryteras till den hemliga magikerutbildningen Brakebills i New York. Det är lätt att se att författaren tänkt sig att den här berättelsen ska vara lite hårdare, lite tuffare och inte för småbarn. Quentin lär snabbt känna Elliot och Margo, som går andra årskursen och som festar nästan jämnt. De dricker massor av alkohol och använder en mängd droger och knullar vilt åt alla håll, både heterosexuella och homosexuella förbindelser och trekanter.
Jag tycker det är ett billigt och klichéartat grepp av såväl författaren som regissören. Det blir bara fånigt. Och också fel. För serien är inte någon berättelse för vuxna och att locka barn med hur häftiga de drogande magikerna är, nja … Jag tycker det känns rejält fel.
Serien är överlag väldigt proppad med klichéer och berättelsen är väldigt ansträngd. Quentin Coldwater ( har sedan han var liten varit fixerad vid en serie fantasyböcker om en påhittad värld, Fillory. Medan han går på Brakebills får han skäl att tro att Fillory faktiskt finns på riktigt. Så hela tiden ska grundberättelsen om Quentin och de andra pågå jämsides med att vi får veta vad som hänt i Fillory. Fillory får mig att dra paralleller med såväl Alice i Underlandet-berättelsen och Narniaberättelserna.
Tv-serien hade amerikansk premiär i december 2015 och består av 13 avsnitt. En andra säsong ska komma under 2017.
Ett stor skäl till att tv-serien fungerar så dåligt är att Jason Ralph som spelar huvudkaraktären Quentin Coldwater hela tiden pratar forcerat och otydligt, som om han har bråttom, bråttom. Jag blir alldeles andfådd av att höra hans stackato-tal. Hur kan regissören ge en huvudroll till en skådespelare som hela tiden pratar för snabbt? Rollerna är överlag rätt dåligt besatta, fyra av de tjejer som är viktiga i handlingen är väldigt söta mörkhåriga, men de ser så lika ut att det tar många avsnitt innan man riktigt får hum om vem som är vem och hurdana de är. Den enda ljushåriga av huvudkaraktärerna, Alice Quinn (spelas av Olivia Taylor Dudley) talar oftast också med andan i halsen, fast hon ibland lyckas tala mer normalt. Hon är skildrad väldigt klichéartat, som den pluggande duktiga tjejen. Ett stort minus för serien är just detta att nästan alla karaktärer är väldigt mycket klichéer. Vi har sett typerna förr och i bättre och trovärdigare versioner.
Att jag inte ger serien betyg 1 är att den av och till är överraskande. Trots allt.