Kollektivet
Betyg 4
Svensk biopremiär 15 juli 2016
Erik och Anna är ett par med en dröm. Tillsammans med tonårsdottern Freja startar de ett kollektiv i den finare delen av Köpenhamn. Erik har ärvt ett gigantiskt stort hus av sin far. Erik vill först sälja huset, för han får beskedet att han kan få minst en miljon danska kronor vid en försäljning. Det kostar en hel del att hålla huset igång om de skulle flytta in i det. Hans fru Anna övertalar honom om att de kan låta fler bo där tillsammans med dem.
Handlingen utspelar sig under 1970-talets andra hälft. Vietnamkriget är slut och vänsterrörelsen är stark och gamla värderingar är under upplösning.
Filmen har Erik och Annas familj i centrum för berättelsen. I början skildras det som en sockersöt dröm på moln. Vi deltar i husmöten, middagar och fester. Det är vänskap, kärlek och sammanhållning, tills en dag när en svår kärleksaffär blir kollektivets stora prövning.
Fast det är inte bara kärleksaffären som är orsaken till att allt börjar gunga. Kollektivet drivs med stor naivitet. Demokratin är skenbar och det går utmärkt att gråta sig till fördelar. Ingen vågar riktigt heller ta itu med problem. Att Ole retar sig på att andra strör saker omkring sig och därför eldar upp saker han hittar på golvet vågar inte riktigt göra något åt. Ole har för stort inflytande. Huset kostar en del att sköta, alla betalar inte men alla vill ändå vara med och bestämma och rösta vid omröstningar.
Thomas Vinterberg gör det inte lätt för tittaren. Vi får själva se och känna och dra våra slutsater, karaktärerna ljuger för både sig själva omgivningen.
Kollektivet är en mn mörk film och ganska sorglig och skildrar livslögner, naivitet och feghet.
Thomas Vinterberg som ligger bakom filmer som Festen, Jakten och Far from the Madding Crowd har tidigare satt upp en teaterpjäs med samma namn i Wien. Pjäsen och filmen bygger löst på hans egna upplevelser av att växa upp i ett akademiskt kollektiv. Filmen har dragit stor publik i Danmark sedan premiären i januari i år.
Jag bodde själv i kollektiv dessa år, i Masthugget i Göteborg i ett område vid Masthuggstorget där det finns många stora lägenheter. Det vimlade av kollektiv i det området under denna tid. Jag kan känna igen en hel del av tidsandan och kläderna var verkligen fula, fast det tyckte man ju inte då förstås.