Två punkt noll
Av Jeffery Jackson
Översättning KG Johansson
Regi Stina Rautelin
Koreografi Åke Bjurström
Premiär på Fotografiska 8 april 2016
Elliot Liv är en mångmiljardär och IT-entreprenör. Han störtas som 41-åring i ett flygplan och dör. Eller gör han det? Kort tid efter hans bortgång hittar hans fru Stella ett brev från honom med ett USB-minne som när hon sätter in det i datorn sätter igång ett program, en applikation, som är Elliots medvetande. Eller agerar som det. Hans ansikte syns på bildskärmen, hans mimik är som innan han dog, han talar och verkar tänka. Det är som att han fortfarande finns. Stella kan kommunicera med honom, eller hans medvetande. Det enda som inte finns är hans fysiska kropp.
Är det möjligt för människor att skapa liv på det sättet? Är artificiell intelligens något som kan förverkligas och vad är det i så fall? Är det liv och medvetande eller är det bara ett program? Föreställningen ”Två punkt noll” på Fotografiska kretsar kring dessa frågor.
Föreställningen fick stående ovationer på premiären. Fotografiska i Stockholm tar klivet och inviger en teaterscen i och med denna föreställning, som hade Europapremiär. Intresset var stort och den blev mer än utsåld och arrangörerna bar in extra stolar.
Scenen är bred och i mitten står en lång gråvit soffa och runt om är stora bildskärmar upphängda. Det fungerar mycket bra och Elliot Livs medvetande kommunicerar med sin fru, sin gamla barndomsvän Ben och sitt företags nya vd Cathrine Powell enorm bildskärmarna. Han bryter sig till och med igenom till en tv-kanal när skjutjärnsjournalisten Frank Franzén jagar sanningen i sitt tv-program.
Skådespelarna är skickliga och är trovärdiga i sina reaktioner gentemot den digitala skapelsen av Elliot Liv. Extra plus ger jag till de tre som står i centrum för handlingen: Jimmy Hanna som spelar Elliot Liv och klarar att skärskådas i uppförstorad närbild och talar lika mycket med små förändringar i sin mimik som med skiktningar med rösten, Helena Karlsson som hans lyxhustru Stella liv och Linus Troedsson som bästa vännen Ben Robbins.
Vad jag däremot ställer mig lite frågande inför är de roll som Johan Persson tilldelats som skjutjärnsjournalisten Frank. Rollen driver med dagens journalistik och jag hade gärna sett att det i manus fanns lite mer fördjupning kring dessa frågor. Det är lite för lätt att bara skildra den som ytlig.
Johanna Wilson får i rollen som Cathrine Powell, den nua vd:n, symbolisera flera olika ståndpunkter gentemot artificiell intelligens och står kanske oss i publiken allra närmast i sina reaktioner. Hon gör kanske den resa som vi vanliga dödliga kan göra inför dessa frågor.
Jag tycker föreställningen är välspelad, oerhört snyggt koreograferad och Stina Rautelin imponerar som regissör. Som skådespelare är hon välkänd från bland annat en mängd Beckfilmer.
En sak saknar jag dock i föreställningen – och det har förmodligen helt och hållet med manus att göra. Frågorna kretsar kring artificiell intelligens och hur självständigt tänkande och agerande den kan bli – och om det är ett medvetande eller bara ett konstgjort program som är en illusion. Vad föreställningen i princip helt nonchalerar är frågan om vad ett medvetande är. Han den fysiska, biologiska människan ett medvetande och har det med själ och eller ande att göra. Vad är ett medvetande och är detta enbart knutet till människans fysiska, biologiska, kemiska och fysiologiska hjärna? Stigen kring denna första viktiga fråga om medvetandet sveper dramat bara förbi.
Jag tycker också dramat för lättsamt sveper över hur religioners företrädare kommer att agera, eller agerar, i frågan om artificiell intelligens. Det enda som tas upp där är kristendomen och då enbart som att den skulle förkasta artificiell intelligens. Religion idag är mycket mer än bara kristna kyrkor och jag är inte alls säker på att kristendomens företrädare skulle obstinat förkasta rätten för människan att skapa artificiell intelligens.
Det finns många många intressanta frågor kring existens, kring medvetande och vad som är liv. Vad händer när vi kan ersätta fler och fler delar av kroppen med konstgjorda delar, vad händer om vi kan skapa robotar som bär en människans hjärna? Vad är människa, varelse, själ och vad är bara en maskin? Föreställningen sätter igång många många frågeställningar som besökarna kan fundera vidare på och diskutera.