Trettondagsafton
Av William Shakespeare
Översättning: Göran O Eriksson
Regi och bearbetning: Frede Gulbrandsen
Premiär på Hipp, Malmö Stadsteater, 18 mars 2016
Trettondagsafton är inte tungt kungadrama, det är modern, nej mormodern. till alla Nils Poppes folklustspel. Här har vi ett förväxlingsdrama på steroider. Handlingen är lika genialisk som enkel.
Tvillingarna Viola och Sebastian lider skeppsbrott. Båda överlever, men tror den andre drunknat. Viola klär ut sig till adelsmannen Cesario och tar tjänst hos Orsini, hertig. av Illyrien. Orsini älskar Olivia, men Olovia älskar inte honom, utan faller handlöst för Cesario som i sin tur förälskar sig i Orsini som ju i själva verket är Olivia. Låter det komplierat? Sedan dyker naturligtvis Sebastian upp. Det är en färgsprakande komedi, utan större handling förutom ramhandlingen beskriven ovan. Det är mycket musik, inslag av ren slap-stick och mängder av smärre intriger förutom kärlekstriangeln.
Gulbrandsen väljer att göra den klassiska komiska versionen. Han hade kunnat välja att fokusera på genusfrågan. Pjäsen är skriven i början av 1600-talet, en tid då en adelsdams värderades på äktenskapsmarknaden. Valutan var heder, oskulden var självklar. Att ta rollen som man var Violas enda möjlighet att styra sitt öde. Men, den vinkeln av historien väljer som sagt Gulbrandsen bort.
I en jämn ensemble fastnar jag för kvartetten Baron Tobias Rap(Tom Ahlsell), Baron Andreas Blek Af Nosen(Henrik Johansson), Maria(Karin Lithman) och Fabian(Hampus Hallberg) som i en subhandling gör livet surt för Olivias hovmästare, den uppblåste Malvolio. Henrik Johansson är suverän som försupen bleknosad baron.
Musik, sång och små dansnummer är en bärande del av föreställningen. Jag imponeras av hur de blandar väldigt Shakespearemässig musik med rock och folkmusik och faktiskt får det att fungera. Jag upphör aldrig att förundras över hur återställandet av Hipps klassiska Hippodrom ger regissörer och skådespelare utökade möjligheter och utmaningar. Denna föreställning spelas med publik på tre sidor och en bakgrund bestående av diverse trappor och byggnader. Pjäsen framförs i praktiken i tre dimensioner, vilket som alltid ger mig känslan av att se film live, istället för en traditionell teaterpjäs. Scenen domineras av ett antal koffertar och caser avsedda för ljus och ljudutrustning.
Trettondagsafton var ett rent beställningsverk av Drottning Elisabeth. Drottningen skickade sin hovmästare som, förmodligen på ett rätt snorkigt sätt, upplyste Shakespeare att Drottningen önskade en pjäs med massor av kärlek, vådliga intriger och rikligt med förvecklingar. Det hela skulle avslutas med en stor fest. Även på 1600-talet måste en kulturskapare betala sina räkningar, så Shakespeare skrev vad drottningen önskade och håvade in betalningen. Drottningens hovmästare fick stå modell för karaktären Malvolio, en löjlig figur som är den ende som inte får ett lyckligt slut.
Ursprungsnamnet var ”As you will”, dvs ”Som ni önskar”, men det namnet var redan upptaget. Pjäsen döptes istället till Trettondagsafton, eftersom det var den dag då pjäsen skulle ha urpremiär.
I rollerna: Hanna Canvert, Johannes Wanselov, Hampus Hellberg, Hans-Peter Edh, Kardo Razzari, Yazan Alqaq, Josefin Izamo, Cecilia Lindqvist, Karin Lithman, Tom Ahlsell, Henrik Johansson, Håkan Paaske, Hampus Hallberg
Musik: Emilie Roos, Dohyo Sol, Fredrik Bock