Musik

The Waterboys, med Mike Scott i spetsen, återvänder till Sverige i november för en konsert i Stockholm. Efter flertalet slutsålda och hyllade succékonserter i Sverige både 2015 och 2016 är det dags igen – lördagen den 11 november spelar The Waterboys på Münchenbryggeriet i Stockholm.

Ett pressmeddelande:
2015 sålde de ut två kvällar på Nalen i Stockholm, en kväll på Lorensbergsteatern i Göteborg och en kväll på Slagthusets Teater i Malmö. I augusti 2016 gjorde de en exklusiv spelning på Botaniska Trädgården (backstage) i Uppsala. Nu är det klart att de kommer tillbaka i november, då dessutom aktuella med nytt album som planeras släppas i september i år.

Få band, om något, har utvecklats, förändrats och varierat sitt uttryck så mycket under sin livstid som The Waterboys. Med bandets enda fasta medlem, Mike Scott, har bandet sedan starten 1983 ändå alltid låtit The Waterboys, oavsett om inspirationen kommit från post-punk, rock n roll, country, keltisk folkmusik eller bluesen.

Under rubriken ”Fulländad rockmusik” recenserade UNT senaste Sverigekonserten från förra sommaren i Uppsala och avslutade den hyllande recensionen med orden: ”Lyckoruset efter en enastående konsert som denna kommer att sitta i länge och jag är faktiskt glad att det är några veckor tills jag ska gå på nästa konsert, så att jag hinner njuta extra länge av denna upplevelse.”

Vi kan bara hålla med, de senaste årens Sverigekonserter med The Waterboys har varit lika populära som fullkomligt fantastiska. Längtan är redan stor inför deras kommande Stockholmskonsert en lördag i november.

MIKE SCOTT har med sig samma musiker som vid Sverige-spelningarna 2015 och 2016:
STEVE WICKHAM (Elektrisk fiol, mandolin)
RALPH SALMINS (Trummor)
BROTHER PAUL (Keyboards)
DAVID HOOD (Bas)
ZACH ERNST (Lead Guitar)

Datum
11/11– Münchenbryggeriet, Stockholm

När svenska låtskrivaren Ana Diaz, även känd som hyllad soloartist under eget namn, och Oskar Sikow, som tidigare spelade i bandet Kate Boy (men sedermera hoppade av och flyttade till L.A.) började jobba ihop blev det snabbt tydligt att de båda hade en längtan att få släppa på alla tyglar, regler och gränser och göra något annorlunda. Som duo under namnet Snow Culture gav de ut första singeln ”No Sleep” i början av året med enormt bra respons.

– Snow Culture blev verklighet när vi slutade bry oss. Det blev liksom min och Anas egna lilla värld där vi kan göra precis vad vi vill. Det var nog därför musiken sedan fick sådan bra respons. Vi fick tidigt kontakt med New York-baserade skivbolaget Neon Gold som trodde på oss från dag ett, säger Oskar Sikow.

Ana Diaz:

– Det gick väldigt snabbt alltihop, från att jag och Oskar möttes tills Snow Culture plötsligt bara fanns – mer än som idé – till signing. Hela processen har varit totalt luststyrd, vi har gjort som vi ville, kört på känsla och haft sjukt flyt. Så jävla skönt.

Nu är Snow Cultures andra singel här, lyssna på ”The Box”:

Robert Forster från The Go-Betweens besöker Skandinavien igen – för fem speciella spelningar där Peter Morén (Peter Bjorn and John) utgör en del av australiensarens svenska kompband. De båda frontmännen träffades i samband med Splendor In The Grass-festivalen i Australien förra sommaren och har sedan dess hållit kontakten, vilket nu mynnat ut i en turné.

Konserterna blir:
19 sep – Oslo, Parkteatret
20 sep – Göteborg, Nefertiti
21 sep – Stockholm, Debaser Strand
22 sep – Hultsfred, Hulingen
23 sep – Köpenhamn, Jazzhouse

Ett pressmeddelande berättar:
Den som lät topplistorna leda vägen under 80-talet hade nog behövt en och annan fanatiker och blivande popsnöre i sin skivbutik för att få privilegiet att hitta fram till det legendariska bandet från Brisbane. Från charmiga debutsingeln Lee Remick (1978) och vidare genom första såväl som andra etappen i bandets karriär var de stora massorna nästan hånfullt nonchalanta trots att låtskrivarna Grant McLennans och Robert Forsters partnerskap både liknades vid och höll samma kvalitet som Lennon-McCartneys. Och som så ofta annars gjorde detta faktum bara att deras trogna fans älskade dem än mer. Ett unikt litet band som fick sina fans att känna sig minst lika unika.
​
Efter en första serie starka album varav det sjätte – 16 Lovers Lane från 1988 – alltjämt betraktas som ett av tidernas bästa, splittrades bandet året därpå. Forster och McLennan gav sig i kast med parallella, lika rosade solokarriärer som fortsatt byggde på deras respektive styrkor; den förstnämndes lite mörkare, mer ironiska tonläge och dramaturgiska Lou Reed-liknande sång i kontrast till McLennans varma stämma över ljusare och mer poporienterade alster. Efter ett drygt decennium åtskilda återförenades duon som The Go-Betweens 2000 och gav ut ytterligare tre stabila album innan McLennan plötsliga bortgång i en hjärtattack 2006.

Robert Forster har sedan dess utöver arbete som musikjournalist även släppt två hyllade soloalbum, The Evangelist (2008) och Songs To Play (2015). Under det kommande året är han aktuell med utgivningen av biografin Grant & I (om relationen och samarbetet med McLennan) och det fortsatta arbetet med en kommande Go-Betweens-dokumentär. Dessutom är andra delen i bandets karriärssammanfattning, den generöst späckade boxserien G Stands For Go-Betweens, på gång.

Sakta ger sig vinterkylan och vintermörkret iväg från svenska breddgrader. Ett vår- och sommartecken om något är alla besked om bokningar av artister till sommarens musikfestivaler. Ett trevligt besked kom från Göteborgsfestivalen Way Out West: Regina Spektor, Säkert! och Tash Sultana kommer till Way Out West i augusti 2017.

Pressmeddelandet berättar om de tre bokningarna:

Regina Spektor
Regina Spektor har hyllats som en av vår tids främsta låtskrivare. En artist som rör sig mellan olika genrer utan friktion, där drabbande känslosamhet möter fyndiga texter och mörker möter ljus. En unik artist med ett karakteristiskt musikaliskt uttryck som trollbundit och fascinerat oss sedan tidigt 2000-tal. Regina Spektors konserter är en upplevelse och det är således inte konstigt att det alltid har varit lapp på luckan vid hennes Sverigebesök. Att en artist av hennes kaliber nu ansluter den redan svinstarka lineupen för 2017 är inget annat än en vacker sanndröm.

Regina Spektor föddes i Sovjetunionen och flyttade med sin familj till New York 1989, och i tonåren började hon själv skriva poplåtar. Hon debuterade som soloartist 2001 och släppte själv sina tre första album 11:11, Songs och Soviet Kitsch, innan hon skrev på för Sire Records som återsläppte Soviet Kitsch 2004. Spektors stora genombrott kom med hennes fjärde album Begin To Hope, som bland annat innehöll “Fidelity” och “Samson”. Därefter har Regina Spektor släppt ytterligare tre album, 2009 års Far och uppföljaren What We Saw From The Cheap Seats som anlände 2012, som båda debuterade på tredjeplatsen på Billboard-listan. Hennes senaste album Remember Us To Life nådde oss under hösten 2016 och har belönats med lovord från såväl fans som kritiker.

Säkert!
Senaste gången vi var på turné med Säkert! trodde jag kanske var den sista. Det var i oktober 2011, en norgeturné ett år efter vår andra skiva Facit kommit. Det var fantastiska dagar, vi tog det lugnt, satt och glodde ut över vattnet, förbannade över Bergens skönhet och varför man själv inte var lika fin som Norge, och spelade på små klubbar. Blåmärkena på handleden när man spelar tamburin mycket intensivt. Jag hade en känsla av att allt var bra med det här bandet utom jag själv. Jag skulle ha kunnat åka runt med dem för alltid, sitta i norska hamnar, men dessvärre var det som att det tömde mig att göra Facit, jag hade ingenting mer att säga och tänkte att det var slut där.

Som tur är var det inte så och förra året hade jag skrivit nog mycket för att fråga Henrik, Mats, Lovisa, Daniel, Jakob och Frida om de ville spela in och åka ut och spela igen. Det känns helt ljuvligt att de ville och att vi får spela för er igen. Skivan heter Däggdjur. Det är en lite särskild skiva, avskalad, avväpnad och tärd, och det blir till stora delar en avskalad turné. Låtarna handlar om att prata med folk, att inte vilja prata med folk, att vara rädd för folk, att sova bredvid folk, att ligga med folk, att känna sig nära folk, att inte känna sig nära folk. Att det blir vår och att bli äldre och att få kids och gå på Grammisgalan.

Tash Sultana
Melbourne-baserade Tash Sultana började sin karriär med att spela gitarr på gatan. Genom gatumusicerandet hittade hon efter en tid sin egen stil och röst, som nu får folk att köa för att se henne – oavsett om det är i ett gatuhörn eller på en utsåld klubb. Precis som för många andra i hennes generation så kom det stora genombrottet när hon laddade upp ett klipp sociala medier som fick miljoner av visningar på bara några dagar. Att här finns talang så det räcker och blir över är helt klart ett faktum. Genom att loopa sig själv och sitt virtuosa gitarrspelande skapar Sultana ljudbilder som fullskaliga band bara skulle kunna drömma om. Med en skinande röst, unik känsla för melodi och sällsynt attityd är Tash Sultana Australiens utan tvekan kraftigaste enkvinnoband – i sommar ser vi henne på Stay Out West för första gången i Sverige.

Det var förra våren som Tash Sultana laddade upp ett liveklipp av hiten ”Jungle” på Facebook och fick ett gensvar hon bara hade kunnat drömma om. Strax därefter landade hennes första EP – ”Notion”. Båda singlarna från EP:n har plockats upp av ett antal radiostationer som alla har lovordat denna unga Melbourne-bo. Med över 20 miljoner streams, en EP som har toppat iTunes-listan och utsålda spelningar utanför Australien är Tash Sultana utan tvekan ett namn för framtiden.