Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Metallica: Death magnetic

by

”Death magnetic” har nog varit årets mest efterlängtade album bland hårdrockfans.

Stora förhoppningar har vuxit bland Metallicas fans sen deras förra album St Anger som blev mer en besvikelse.

Har ”Death magnetic” levt upp till allas förväntningar? Ja! I alla fall enligt de flesta fans. Solona är tillbaka, trummorna låter mycket bättre ljudmässigt sen sist, Hetfields röst är på topp och deras låtar låter mycket mer som de gjorde i under 80/tidigt 90-tal alltså snabba samt hårda gitarr riff som man bara vill lyssna på om och om igen.

Till denna platta har de även bytt producent, istället för Bob Rock som dom har haft sen deras väldigt hyllade The Black Album (släpptes 1991) så har de istället den legendariska Rick Rubin (Slayer, Red Hot Chili Peppers, Linkin park m.m.) som producent. Detta byte gjorde de för att de ville göra något annat en det de hade gjort med Bob Rock de senaste 5 albumen.

De individuella låtarna är väldigt bra, det finns allt från väldigt heavy som t.ex. singeln The Judas Kiss eller snabbt som All Nightmare Long eller melodiskt som singeln The Day That Never Comes men deras instrumentala låt Suicide And Redemption är ett dåligt försök att återskapa sina forna hitts som t.ex. Orion och man blir lite besviken att på de, den är seg och väldigt enformig och att den är 10 minuter lång hjälper inte. När det gäller Hetfield så gör han inget som skadar albumet, bra sång och bra gitarr. Tyvärr kan man inte säga samma sak om Hammett, visst är det även han som gör de bra riffen men solona är inte alls lika genom tänkta som de var förr, vissa solon låter helt som improvisationer eller bara som en massa snabba gitarr scalor plus en whawha pedal.

När det gäller Trujillo så sänker han inte albumet men man hör inte heller något som höjer den heller. Ulrichs trummor är bra men lite enformiga men mycket bättre en på St Anger. I helhet så är Death Magnetic en väldigt bra platta, den är tajt och musikalisk och man får lust att höra de om och om igen. Det är en stor höjning av Metallica och jag ser framemot att se de live med de här låtarna på Stockholms arena.

Connor, elev på Fryshusets rocklinje i Stockholm

Fler recensioner av Death Magnetic:
Dagens Skiva
Sydsvenskan
Svenska Dagbladet
Helsingborgs Dagblad

The Day That Never Comes

Andra bloggar om: , , , ,

Rockabilly: Fatboy ger sig ut på höstturné!

by

Fatboy är i första hand ett liveband och i oktober får publiken i Sverige äntligen se dem på scen igen. Det har gått drygt ett år sedan de sist gjorde en spelning men i höst förgyller de mörkret i följande städer:

24 oktober – Göteborg, Storan, salongen
25 oktober – Malmö, KB
30 oktober – Stockholm, Debaser Slussen
31 oktober – Eskilstuna, Raw Bar

Tokigt efterlängtade albumet ”In My Bones” släpps på egna labeln Fat State Production den 24 september. Första smakprovet från albumet, singeln ”Way Down Low” med två exklusiva bonusspår, släpptes den 10 september.

”In My Bones” tilltalar dina höfter lika mycket som ditt hjärta, lockar alla tänkbara personkategorier och använder alla tänkbara mänskliga tillstånd som instrument. De bitterljuva balladerna kramar ditt hjärta tills det blöder; den vassa countryn lyfter på hatten och svänger dig runt runt; den djävulska rockabillyn sneglar med ögonen och hotar med stilett; popmusiken sluter dina ögon och får dig att glömma världens grå tillstånd.

När det gäller musik som bär historien i sitt namn, som är omodernt modern, som ser ut som den låter och inte är rädd för att skratta åt dina förväntningar; då står ett namn kvar när de andra faller – Fatboy.

DN fick intervju med Metallica, som Sydsvenskan inte fick

by

Sydsvenskan fick aldrig någon intervju med Metallica, men DN har en med en av de två frontmännen.

James Hetfield berättar om den utlämnande dokumentären ”Some kind of monster” där hans strider med lika envisa trummisen Ulrich bland annat porträtteras.

När DN möter James Hetfield fem år senare på ett hotellrum i Köpenhamn känns han som en ny människa. För första gången på länge verkar det finnas en gnista i hans ögon. Kan det till och med vara så att han är till freds med tillvaron?

– Jag är absolut en starkare människa i dag. ”Some kind of monster” var en utmärkt spegel, och vi lärde oss mycket om oss själva och de sidor som vi inte gillar hos varandra. Det var ganska fantastiskt att kamerorna var där när vi som individer och Metallica som band föll isär. Att dela med sig av allt det till världen var skrämmande, men det kändes samtidigt som det rätta att göra.

Här är mitt inlägg om hur Sydsvenskan förvägrades intervju för att journalisten skrivit om Pirate Bay.

Aftonbladet har en intervju med trummisen istället.

Jah Hollis har kommenterar AB-intervjun med Ulrich.

En annan intervju med James Hetfield.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Relaterat: AB om inställda intervjun.

Lyssna på spår från Joan Baez' nya skiva

by

Joan Baez, protestsångaren, is still going strong. I somras släppte hon ett nytt album: Day After tomorrow.

Hon har en bra hemsida också.

Rolling Stone har en recension.

På den svenska Wikipedian har de till och med missat att skriva in den skivan i listan över hennes utgivna material.

The Day After Tomorrow

Andra bloggar om: , , ,

Johnossi på turné

by

Johnossis signum har alltid varit rak, smart och välkomponerad rock tillsammans med deras högexplosiva liveframträdanden – baserat på endast akustisk gitarr och trummor. I höst ger sig bandet ut på en turné som sträcker sig från Sundsvall i norr till Malmö i söder.
I bagaget finns ett bejublat album och senaste Trackshiten, allsångsfavoriten “18 Karat Gold”.

Johnossi är en framgångssaga i duoform. John Engelbert och Oskar Bonde blev Sveriges indieälsklingar redan 2004, året innan debuten släpptes. De turnerade med band som The Soundtrack of Our Lives och Silverbullit. 2006 släpptes debuten på nytt, ommixad och med några extra spår. Albumet rosades av kritiker och präntade fast Johnossi på musikkartan för gott. Singeln ”Man Must Dance” blev en publikfavorit.

Nu, efter två bejublade fullängdare och hundratals spelningar, är de utan tvekan något av det bästa Sverige har att erbjuda på livescenerna.

Andra albumet ”All They Ever Wanted” släpptes i våras. Bandet är just nu aktuellt med singeln “18 Karat Gold” som spelas flitigt på radiostationer runt om i landet och som denna veckan ligger på Trackslistans 5:e plats. Johnossi har även med låten “Execution song” i spelet NHL 09 för Xbox 360 som släpptes denna veckan.

Turnépremiären går av stapeln den 18 oktober på Love Up North i Sundsvall. Efter det fortsätter bandet söderut.

Sagt om albumet ”All They Ever Wanted”:
”Med bara trummor och gitarr och en idéhunger som gnager hål i högtalarmembranen larmar sig svenska duon Johnossi genom 10 omedelbara klassiker.” Café (5/5 Månadens album)

”Det är dödsföraktande festmusik från en Cadillac som låter som den står kvar och gasar i garaget snarare än kör ut på gatan. (…) Och för första gången på väldig länge blir jag genuint nyfiken på att se ett svenskt rockband live.” DI Weekend (4/5)

Sagt om Johnossi liveshow:
Johnossi – Hultsfreds diamanter. John Engelbert lyckas vrida ännu fler och ännu mäktigare ljud ur sin akustiska gitarr och de förstärkare och pedaler den är kopplad till. Oskar Bonde är sedan som John förlängda ryggmärg och han vet exakt hur rytmerna ska pumpas fram för att gitarren och trummorna ska hamna i helig symbios. Svenska Dagbladet (5/6 från Hultsfredsfestivalen).

Turnédatum:
18.10 Sundsvall, Love Up North
25.10 Hultsfred, Rookiefestivalen
31.10 Uddevalla, GG
1.11 Göteborg, Brew House
26.11 Gävle, Heartbreak
27.11 Eskilstuna, Raw
28.11 Borlänge, S2
29.11 Karlstad, Arena
4.12 Lund, Mejeriet
5.12 Malmö, Debaser
10.12 Stockholm, Kägelbanan

Andra bloggar om: , ,