• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Recension av barnfilm: Mästerdetektiven Basil Mus

10 maj, 2011 by Redaktionen

Mästerdetektiven Basil Mus
Betyg 3

Orginaltitel: The Great Mouse Detective
Produktionsår: 1986
Speltid: 1 timme 11 minuter

Ett kvartssekel efter premiären, lagom till den svenska ljusa sommaren, släpper Walt Disney dvd:n med sin tecknade klassiker om mästerdetektiven Basil som löser mysterier i det mörka och dimmiga London före förra sekelskiftet.

Och miljön lockar än – det är något kusligt i bilderna av staden i sig som har ett sug även om musen i sin filthatt mer påminner om de snälla artsfränderna som fixar Askungens balklänning än om jakten på Jack the Ripper.

Mysteriet som Basil ska lösa, bland annat med hjälp av ett Sherlock Holmskt förstoringsglas, är försvinnandet av dockmakaren som på svenska fått namnet Fladderson. Hans dotter Olivia kontaktar den berömda dektektivmusen som genast förstår att det rör sig om en kidnappning utförd av en medhjälpare till professor Rottigan, Basils ärkefiende. Den skumme professorn planerar att ta över makten i hela imperiet i förlängningen.

” Det händer inte så mycket”, ”för lite action” och ”lite seg” var omdömet i barnpanelen, bestående av fyra killar: 8, 11, 12 och 13 år. Men alla tyckte att Disneys film var mycket bra tecknad och gillade särskilt bilderna av London.

Panelen gillade också karaktärerna, särskilt de skumma och onda individerna. De var roliga, tyckte alla. Och så gillade de filmmusiken och låten ”The World’s Greatest Criminal Minds” som finns med som en bonus, tillsammans med spel och information om hur filmen gjordes.

Filmen bygger på serien ”Basil of Baker Street” av Paul Galdone och Eve Titus, som inspirerats av Arthur Conan Doyles böcker om Sherlock Holmes. När filmen visades på bio i Sverige var åldersgränsen 7 år.
Lilly Hallberg

Läs även andra bloggares åsikter om Basil Mus, Disney, film, recension, barnfilm

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Barnfilm, Basil Mus, Disney, Recension, Scen

Recension av film för barn: Taran och den magiska kitteln

5 maj, 2011 by Redaktionen

Film: Taran och den magiska kitteln
Betyg: 4
Dvd-release: 6 april 2011

Mest känd för den äldre publiken är kanske Disneys tecknade klassiker ”Taran och den magiska cirkeln” för att det är en av få Disneyfilmer som faktiskt visar blod. Särskilt skrämmande verkar den tecknade filmen, som nu kommit i specialutgåva på dvd, inte vara för den yngre publiken. Så väl 12-åringen som 8-åringen tycker att 7-årsgränsen som filmen hade på bio är väl sträng.

”Taran och den magiska cirkeln” bygger på Lloyd Alexanders två inledande böcker i serien Krönikan om landet Prydain. Filmen visar hur den uppenbart ondskefulla kungen – försedd med horn – är besatt av att komma över den magiska kitteln för att ytterligare öka sin makt.

Den unge pojken Taran tar upp kampen med hjälp av ett magiskt svärd, en sagolikt vacker prinsessa, ett snällt litet hundlikt troll och en gris.

Filmen är med Disneys egna baksides ord på dvd:n en blandning av fantasi, magi och humor. Det skulle ha kunnat bli en läskig soppa av historien om kitteln men det fungerar fint och är, så klart, proffsigt gjort och berör också på ett djupare plan allmängiltiga frågor för människor i den verkliga världen i alla tider.

Familjens 8-åring tyckte att det var en toppenfilm ”den var 5”. Mest spännande var det när Taran hittade svärdet. ”Filmen var inte otäck men den var lite blodig” tyckte han och lät mest förvånad över detta oväntade blod.

Storebror tyckte att barn som var yngre än 7 år kanske inte skulle se filmen ändå, trots att den inte var otäck utan för att den skulle vara obegriplig för dem ”det handlar om död och så”.

Båda i den lilla barnpanelen tyckte också att filmen var mycket bra tecknad, fast 12-åringen påpekade flera gånger att det märktes att filmen var gammal. Det betyder dock inte att den var dåligt animerad enligt honom, tvärtom att det var ”intressant att se en film från förr, hur de tecknade då”. Vilket alltså var i mitten av 1980-talet.

Med dvd:n följer bonusmaterial, bland annat en bortklippt scen, en kortfilm och spel. Men båda pojkarna tyckte att den riktiga filmen var det enda verkligt intressanta.

Lilly Hallberg

Orginaltitel: The Black Cauldron
Walt Disney 1985
Speltid: 77 minuter
(Åldergräns 7 år)

Läs även andra bloggares åsikter om film, Disney, Taran, barnfilm, recension

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Barnfilm, Disney, Recension, Scen, Taran

Fast and Furious 5, recensionen

4 maj, 2011 by Redaktionen

Fast and Furious 5
Betyg: 4
Premiär: 4 maj 2011

I en actionfilm är det viktigt att det finns något mer än bara våldsamma scener. Det måste finnas spänning som gör så att tittaren vill sitta kvar; humor funkar också jättebra för det lättar upp stämningen och tittaren vill ha snabba, kvicka konversationer som får tittaren att tappa hakan eller skratta.

Fast and Furious 5 hade allt det här.

Filmen börjar med att Dom Toretto (Vin Diesel) har åkt fast och färdas i en lastbil på väg till fängelset där han kommer sitta inne i 15 år. Hans kompanjoner, Mia Toretto (Jordana Brewster) och Brian O’Connor (Paul Walker), kan såklart inte tillåta att detta sker så med hjälp av snabba, kraftiga bilar slår de till. Dom blir fria men det är bara början på ett nytt äventyr.

De tre vännerna är fast i Brasilien och är i behov av pengar så de går med på ett riskfullt uppdrag där de måste samarbeta med Reyes, brottslingarnas mäktigaste chef som styr kriminaliteten i Rio de Janeiro. Det är meningen att de tre vännerna ska jobba ihop med Reyes män och stjäla några dyra bilar från ett tåg medan det rör på sig. Snart blir det uppenbart att Reyes män kommer svika sitt ord och de tre är på flykt igen. Samtidigt är agenten Hobbs efter dem, som aldrig misslyckas med sina fall.

Dom, Mia och Brian gömmer sig i Rio de Janeiro och längtar efter sin frihet. Men för att kunna vinna sin frihet måste de ha pengar. Dom har en farlig plan. Om det inte blir ett fiasko så kommer de ha så mycket pengar att de praktiskt taget kan simma i det. Fast de behöver ett team och vem är galen nog att ge sig på Reyes medan Hobbs bara kommer närmare och närmare?

Jag kan inte säga att Fast and Furious 5 hade det bästa manuset, inte heller var den särskilt realistiskt och skådespelet var inte det bästa man har sett. Trots detta, är Fast and Furious 5 en lyckad och spännande actionfilm.

Läs även andra bloggares åsikter om Fast and Furious 5, film, filmrecension

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Fast and Furious 5, Filmrecension, Scen

Thor, en av årets storfilmer – recensionen

27 april, 2011 by Redaktionen


Thor
Betyg: 3
Premiär: 27 april 2011

En av årets första storfilmer är här, Thor. Det var ganska höga förväntningar på den här filmen efter den hårda marknadsföringen och jag tycker att filmen uppfyllde förväntningarna. Filmen var bra, men jag älskade den inte.

Någon har släppt in jättar från Jotunheim och därmed förrått Asgård. Detta sker när Oden (spelas av Anthony Hopkins) ska kröna Thor (Chris Hemsworth) till kung och ceremonin avbryts innan han blir kung. Thor är rasande. Denna incident betyder att freden mellan Asgård och Jotunheim är över och Thor vill ge tillbaka omedelbart. Oden, som är gammal och vis, förbjuder detta. Loke (Tom Hiddleston) lyckas övertyga sin bror om att ta sig till Jotunheim ändå och visa dem vad Asagudarna går för, så Thor, Loke och ett gäng andra gudar far till Jotunheim. Heimdall (Idris Elba) vakar över bron Bifrost, som är den enda länken från Asgård till resten av universum, men det tar inte lång tid innan Thor har övertygat honom och han låter dem fortsätta.

När de kommer till Jotunheim tycker de andra i gänget att det känns fel att vara i jättarnas rike och att de borde återvända innan någon skada har skett. Men Thor är arrogant och vill visa sin far att han är modig och stark nog att besegra jättarna på egen hand, så de fortsätter. Snart visar det sig att striden blir svårare än de trodde och Oden måste rädda dem.

Oden är vansinnig på sin son som nu har garanterat att ett nytt krig mot jättarna. Han bannlyser sin son och Thor hamnar på jorden tills han har lärt sig sin läxa. Han kan bara få tillbaka sin älskade hammare om han visar sig värdig att vara kung i Asgård.

Medan Thor kämpar sig igenom världen i Midgård där han träffar på forskarna Jane Foster (Natalie Portman), Erik Selvig (Stellan Skarsgård) och den roliga Darcy Lewis (Kat Dennings), hamnar Oden i en av sina djupa sömnperioder när han behövs som mest och Loke tar över tronen.

Om man är en fan av Marvels superhjälte Thor så kommer man troligen tycka om och känna igen sig mycket i den här filmen. Det verkar som om regissören Kenneth Branagh verkligen har försökt återskapa Marvels version av gudarna och Asgård. Men om man inte är bekant med Marvels superhjälte så kan man undra vad som har hänt med Asgård som har blivit någon slags modern scifi-planet.

Skådespelarna var noga utvalda. Redan efter de första två minuterna av filmen i en scen med Stellan Skarsgård och den oscarsbellönade Natalie Portman förstod jag de har satsat på att få de bästa skådelspelare som går att få. Chris Hemsworth är verkligen trovärdig som en arrogant och mäktig nordisk gud.

Någonting som dock förbryllade mig var att i den här filmen var jätten Laufey en man medan i nordisk mytologi är Laufey Lokes mor. Jag undrade hur det kan komma sig att denna film kunde göra en sådan miss så jag gjorde lite research efteråt och tydligen så är Laufey Lokes far och kung över Jotunheim i Marvelserierna. Troligen beror det här könsbytet på att tecknaren av Thor serien missuppfattade den nordiska mytologin och råkade göra Laufey till en man.

I övrigt var filmen bra, men inte fenomenal. Det är tveksamt om det är värt att se den i 3D. Vissa scener i Asgård var visserligen väldigt vackra med 3Deffekten men andra scener, som när Thor befinner sig på jorden, hade de inte behövt vara i 3D alls.

Läs även andra bloggares åsikter om Thor, film, filmrecension

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Scen, thor

Red Riding Hood, filmrecension

18 april, 2011 by Redaktionen


Red Riding Hood
Betyg: 2
Sverigepremiär: 20 april 2011

”Tro på legenden. Frukta vargen.” står det på affischerna till Red Riding Hood. Troligen var meningen att det här ska väcka spänning hos den som ser den, men det är snarare avtändande. När jag satte mig i biostolen hoppades jag att filmen inte skulle innehålla lika många klichéer som affischen. Dessvärre innehöll den fler än så. Filmen fullkomligt vimlade av dem.

Valerie (spelas av Amanda Seyfried) bor i den lilla byn Daggerhorn som plågas ut av attacker från en varulv. Människorna och varulven har en outtalad överenskommelse: varje fullmåne offrar de djur till varulven för att hålla den borta från folket i byn. Under den här tiden hinner Valerie starta en romans med hennes barndomskompis Peter (Shiloh Fernandez), byns bad boy. Det enda problemet är att Valerie är förlovad med den förmögna smeden Henry (Max Irons). Peters lösning är att Valerie ska rymma med honom. De börjar genast planera.

Så klart går allt åt skogen. Varulven dödar sitt första offer och äventyret kan börja.

Nu handlar filmen nästan bara om vem vargen är. Ledtrådar till vem det kan vara läggs ut under filmens gång men de är så tydligt vilseledande att det inte är riktigt klokt. Meningen med hela filmen verkar vara att man ska bli överraskad av vargens identitet i slutet, men om man redan har listat ut vem vargen är blir det mest att man bara himlar med ögonen.

Varulven dras till Valerie för att hon har en ondska i sig vilket ingen annan i byn har. Intressant idé, om inte lite kliché, men vad är ondskan? Jo, tydligen är hennes synd att hon dödade en snövit kanin när hon var liten. Med tanke på att Red Riding Hood utspelar sig på medeltiden, en tid då man måste döda djur för mat och kläder, så är den här ’ondskan’ en otrolig besvikelse och saknar logik. Innan djuret dödades hade till och med Peter, medbrottslingen, föreslagit att han skulle sy ihop ett par vinterskor till Valerie ut av kaninpälsen.

Manuset är alltså inget vidare. Dialogerna saknar kreativitet. Vi har hört (och sett) allting förut.

I början retade det mig att karaktärerna sprang runt i sommarkläder när det var vinter ute, men när jag hade tagit mig förbi det stadiet kunde jag uppskatta den fina filmmiljön. Utstyrseln var egentligen fin den med men den passade bara inte till årstiden. Det hade varit mer realistiskt om de hade slängt på några vinterpälsar på befolkningen i byn.


På flera sätt påminner Red Riding Hood om regissörens föregående film, Twilight. Catherine Hardwicke har lyckats smuggla in samma sexuella spänning mellan huvudrollerna, gjort dem oåtkomliga för varandra och ironiskt nog finns det en varulv med i den här filmen också.

Räddningen var helt klart Gary Oldman. Han var suverän i sin roll som den starke ledaren och gudstrogna Solomon, som kallats till byn för att hjälpa dem att bekämpa varulven. Gary Oldmans lysande skådespeleri gjorde honom direkt till filmens stjärna, men hans talang gjorde det också tydligt att de andra skådespelarna inte var i samma klass som honom.

Läs även andra bloggares åsikter om Red Riding Hood, filmrecension, fantasy

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: fantasy, Filmrecension, Red Riding Hood

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 466
  • Sida 467
  • Sida 468
  • Sida 469
  • Sida 470
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 504
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in