• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Dirch – en enastående film

17 april, 2012 by Redaktionen

Dirch
Betyg 4
Sverigepremiär 20 april 2012

När jag har sett en film och sedan finner sig själv framför datorn sökandes efter videoklipp och information om huvudkaraktären, då vet jag att filmen har fått fram sitt budskap. Jag vill veta mer, veta vad som hände innan, försöka förstå alla små detaljer och ta reda på hur huvudkaraktären såg ut på riktigt. I detta stadium, framför datorn, då vet jag att jag har sett en bra film.
Dirch handlar om Dirch Passer, en av Danmarks mest hyllade komiker och skådespelare som var aktiv från slutet av 1940-talet till sin död 1980.

Filmen börjar med en fin och kort dialog mellan Dirch och hans dotter. Sedan kastas vi in i hetsen bakom kulisserna inför en av Dirchs revyer och där börjar historien. Dirch är redan en hyllad komiker när filmen börjar, alla vill se honom och hans föreställningar och salongerna är fullsatta. Goda recensioner, fester och kvinnor är Dirch och hans kollegors vardag. Dock inser man ganska så snart att detta inte kommer att sluta lyckligt.

Denna film, liksom många filmer där ett liv porträtteras, vill berätta den historia som inte fick fokus när personen i fråga levde. Oftast är det de lite smutsigare och tragiska delarna. Detta för att få förståelse för det liv denna person levde och varför slutet blev som det blev.

Som för många skådespelare under 50-talet vad det producenten som praktiskt taget ägde sina stjärnor. Det publiken ville ha skulle publiken få men oftast på bekostnad av skådespelarna. Denna film behandlar i mycket just denna känsla av instängdhet Dirch känner inför sitt kändisskap och konstnärliga uttryck.
Filmen om Dirch skildrar hans år av framgång som varar fram till hans död. Men den visar även hans kamp för att vinna en konstnärlig frihet, och den visar de personliga kriserna och tragedierna, familjeproblemen och känslorna.

Det är en väldigt fin film där vi som tittare kastas mellan fest och rivalitet, familj och showbiz och där Dirchs enkla men genigaliska komik får en att skratta många gånger om.

Förutom att historien i sig är bra är alla delar av denna film bra. Varenda del av produktionsteamet har gjort ett enastående jobb. En bra historia blir inte en bra film utan ett bra manus. Den stilhistoria scenografin bjuder på är planerad in i minsta detalj. Fotot är bra, liksom ljuset, kostymerna, musiken, castingen, etc. Det bästa med denna film är faktiskt helheten, allt flyter samman och det finns inte en enda sekund där man känner att filmen inte är trovärdig. Dirch är en fin film och den är precis så som alla filmer borde vara, väldigt genomarbetad och bra.

Text: Lisa Pousette Blomé

Läs även andra bloggares åsikter om film, komedi, Dirch, komiker, Danmark, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Danmark, Dirch, Filmrecension, Komedi, komiker, Scen

Battleship – en orgie i explosioner och VM i klichéer

11 april, 2012 by Rosemari Södergren

Battleship
Betyg 1
Premiär 11 april 2012

Att göra film av ett storsäljande spel är säkert ett kommersiellt bra trix men konstnärligt är det inte särskilt lyckat. Inte när det handlar om ett pangpangspel som går ut på att få iväg så många granater som möjligt och att skjuta motståndarens farkoster i luften. För explosioner och granater är vad filmen ”Battleship” bygger på. Det kan roa den som roas av det slags spel, men som koncept för ett filmmanus är det inte särskilt hållbart. Att spela på högsta volym, att klicka på max tangenter hela tiden gör tittaren uttröttad. En bra film behöver variationer och viloperioder. Det finns det inte mycket av i den här filmen som mest ger intrycket av att ha hamnat mitt i ett spel.

Jag undrar om ens den mest inbitna Battkeshipsfan roas av att sitta och se explosion på explosion. Är det inte roligare att spela själv i så fall? När regissören Peter Berg nu fått en jättebudget och får besätta rollerna med världsskådespelare och har tillgång till duktiga effekt-makare: varför inte också anstränga sig för att få till ett manus som inte är helt fullspäckat med klichéer och förutsägbar handling?

Handlingen består av två delar: Alex Hopper (fantasilöst spelad av Taylor Kitsch) är en riktig looser, en dumskalle som inte kan göra något rätt och dessutom är stöddig blir förälskad i en hög marinofficers dotter, en tjej som han inte borde ha något gemensamt med och inte borde ha någon chans hos alls. Alex bror Stone (spelad av Alexander Skarsgård) är däremot en välartad ung man som tar hand om sin idiotiske bror och ser till att Alex tar värvning tillsammans med honom i flottan.
Att Alex under filmens gång ska genomgå en förändring och bli en riktig hjälte, det är liksom hela konceptet och helt enligt mallen. Vi har sett det förut. Om vi köper berättelsen beror mer på hur bra detta skildras.
Den andra handlingen är utomjordingarna som anfaller jorden och som vår planet (tja egentligen amerikanska flottar, armen och flyget) slåss mot för allas vår överlevnad.

Vad är det med världen och den amerikanska filmindustrin som släpper den ena krigshyllande och våldsförhärligande filmen efter den andra? Förra veckan kom Wrath of the Titans och de har varit en hel del vålds- och arméhyllande filmer i år. Är biopubliken så puckad att den betalar för denna smörja?

Det började så bra, de första tjugo minuterna. Jordens vetenskapsmän har hittat en planet i rymden som har
liknande förutsättningar för liv som jorden, med samma avstånd till sin sol. Under stor mediabevakning invigs utrustning för att sända kommunikation till denna planet. Under inledningen fick vi också lära känna huvudrollsinnehavaren Alex Hopper och hans bror Stone Hopper.
Att sedan huvudrollen är en ovanligt puckad ung man som alltid sabbat allt för sig själv och sina närmaste, det skulle ju kunna vara roligt, fast det är något med Taylor Kitsch som spelar Alex som gör att jag inte känner något engagemang för karaktären. Han är för jobbig för det.
Men ändå: det är bra filmat och spänningen trappas upp och det är humor och värme. Det kunde blivit bra. Men sedan kommer det: Kliche på kliche och en orgie i explosioner.

Finns det människor som på allvar idag står för dessa ålderdomliga ideal? Friar unga män i USa genom att anhålla om kvinnans hand hos hennes far? Den dag utomjordingar kommer till jorden, är armén det enda vi har att möta dem med? Är krig människans enda hopp?

Liam Neeson är en bra skådespelare, men som Amiral Shane är han en löjlig figur, fast det tror jag inte är avsiktligt. Huvudrollsinnehavaren är nästa som inte heller imponerar, Taylor Kitsch springer omkring med samma uttryck av förvånan hela tiden . Alexander Skarsgård får dock godkänt för sin roll Stone Hopper och Rihanna fungerar, fast hon verkar mest vara ett alibi för att någon kvinnoroll ska finnas med överhuvudtaget förutom Alex flickvän.

Läs även andra bloggares åsikter om Battleship, Alexander Skarsgård, Rihanna, film, spel, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Alexander Skarsgård, Battleship, Filmrecension, Rihanna, Scen, Spel

Filmrecension: Revolt som börjar starkt men kör fast

8 april, 2012 by Redaktionen

Revolt
Betyg: 3
Svensk premiär: 13 april 2012

Revolt (originaltitel Sønner av Norge), av Jens Lien, utspelar sig i Norge under åren 1978 till 1979, och handlar om 14-årige Nikolaj (Åsmund Høeg) som bor med sin frisinnade hippiefamilj i bostadsområdet Rykkinn. Allt är frid och fröjd, ända tills en tragisk olycka inträffar som får Nikolajs far Magnus (Sven Nordin) att helt tappa fästet.

För att själv gå vidare och hitta en egen fast punkt, dras Nikolaj till punken som precis börjar få sitt uppsving; särskilt fattar han tycke för Sex Pistols. Han börjar så smått att försöka revoltera mot samhället han lever i och mot hans pappas hippielivsstil. Det visar sig dock vara svårt att uppröra en så liberal pappa som Magnus, som då han åter funnit livsgnistan tar med sig sin son på nudistläger, och mer än gärna hoppar in som ersättare för trummisen i dennes punkband, vilket får Nikolaj att gå över styr och bli mer och mer destruktiv.

Revolt är en film om tonårsuppror, punk, och en far-och-son-relation, och den blev 2012-års vinnare av FIPRESCI-priset (utdelat av internationella kritikerförbundet) under Göteborgs Filmfestival.

Filmen tycker jag börjar starkt. Den är underhållande med bra skådespeleri, och bjuder på en egen typ av finurlig humor, som på vissa ställen drar mot det mörka och surrealistiska. Soundtracket, med bland andra Electric Light Orchestra, Iggy Pop och, förstås, Sex Pistols, är njutbart och inkorporeras fint i filmen. I en cameo syns även John Lydon, forne sångaren i Sex Pistols.

Dessvärre känner jag att filmen Revolt i sin senare del kör fast, och det blir nästan bara mörker, vilket gör att den av mig får snäppet lägre betyg än vad den skulle kunna fått. Själva slutet lämnas öppet, vilket nog kan få vissa att känna sig snuvade på konfekten, medan andra kanske uppskattar att själva få tolka dess innebörd. Själv tycker jag mig ändå finna en strimma av hopp.

I rollerna: Sven Nordin, Åsmund Høeg, Sonja Richter m. fl.

Text: Mikaela Gustin

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Norge

A Royal Affair – spännande, vacker, gripande, välgjord och given som blivande Oscarsbidrag från Danmark

3 april, 2012 by Rosemari Södergren

A Royal Affair
Betyg 4
Regi Nikolaj Arcel
Sverigepremiär 13 april 2012

Den engelska Prinsessan Caroline blir vid 15 års ålder bortgift med den schitzofrene Kung Christian VII av Danmark. Hon ser fram emot att resa till Danmark, att få bli drottning i ett fjärran litet kungarike. Kung Christian är som ett stort bortskämt barn och har svåra psykiska problem. När Caroline fått en son drar hon sig tillbaka och undviker kungen, hon helt enkelt uthärdar livet i hovet och inget mer.

På en resa runt i Europa blir kungen svårt sjuk och träffar  den tyska läkaren John Struensee. Kungen blir fäst vid läkaren och gör honom till sin livläkare och tar med honom till Danmark. Läkaren är i hemlighet anhängare av nya idéer, av upplysningens ideal och drömmer om en värld med mer rättvisa och där folket inte förtrycks av adel och konungar. Att få läkaren John Struensee till det danska hovet var en plan av män som vilel förändra Danmark och föra in mer av upplysningens ideal i det lilla kungariket.

Ja, som väntad blir läkaren och drottningen förälskade i varandra, en förälskelse som måste hållas hemlig till varje pris, avslöjas den väntar hårda straff. Det är en i allra högsta grad förbjuden och farlig relation.

En lustig dubbelmoral råder, kungen kan helt fritt gå till horhus. Det är skrämmande att tänka på att det var den moralen som rådde för lite drygt 250 år sedan.

A Royal Affair är en vacker film såväl bildmässigt som kostymmässigt och i skildringen av den dödsdömda kärlekshistorien. Mads Mikkelsen och Alicia Vikander är strålande i sina roller som läkaren och drottningen.

Det som dock grep tag i mig mest och som kändes ända in i benen är makthistorien, den grymma skildringar av vad maktens män kan göra för att behålla eller återta makten. Att män som säger sig tala för religionen kan vara redo att gå över lik. Det var stundtals riktigt plågsamt att se vad makthungriga politiker kan göra. Det finns dock hopp i tanken att de krafter som vill förändra samhället till en mer rättvis värld utan förtryck inte heller ger sig, de som kämpar för en bättre värld hittar också hål i asfalten att ta sig upp ur, som maskrosor. A Royal Affair är en spännande, vacker, gripande och välgjord film och att den lär bli Danmarks Oscarsbidrag råder det väl knappast någon tvekan om.

Filmen bygger på verkliga händelser som format Europas och Danmarks historia.

I rollerna: Mads Mikkelsen, Alicia Vikander, Trine Dyrholm, Cyron Melville, David Dencik m fl.

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmrecension, Mads Mikkelsen, Alicia Vikander, kungar, kärlekshistoria, makt, maktstrid makthunger

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Alicia Vikander, Filmrecension, kärlekshistoria, kungar, Mads Mikkelsen, makt, maktstrid makthunger, Scen

För dig naken – plågsamt vacker, ärlig, varm och mänsklig

3 april, 2012 by Redaktionen

För dig naken
Betyg: 5
Foto, regi, klipp: Sara Broos
Biopremiär: 13 april

Eftertexten träder fram på filmduken och jag sitter tyst, iklädd en kallsvettig lamslagenhet. Jag vill inte att det ska ta slut. Vill klamra mig fast. Attackera och attackeras. Känslan kryper runt i mig som en rastlös hund. Sara Broos dokumentärfilm, För dig naken, är det mest plågsamt vackra, ärliga, varma och mänskliga som jag sett på mycket länge. Att skriva om den nu känns svårt, som att försöka klämma ner en hel världsrymd i en liten burk. Men jag försöker.

Lars Lerin betraktas som en av Nordens skickligaste akvarellmålare och har ställt ut på gallerier och museer både runtom i Europa och i USA. Hans enastående konstnärskap är dock endast en fotnot, ett försiktigt påpekande, i denna film om honom. Viktigt är istället allt det där andra, det som inte är jobb, det som är liv.

Under tre års tid har Sara Broos, Lars guddotter, följt honom i hans trevande jakt efter den enda, sanna kärleken. Han vill älska och han vill bli älskad, men i bagaget har han år av alkoholmissbruk, och ett dysfunktionellt förhållande som lämnat honom ensam med ett brustet hjärta. När filmen tar sin början har Lars varit inne på ett behandlingshem och blivit nykter. Han har bytt alkoholen mot ett frenetiskt sökande efter en varm och stabil man att slå sig till ro med. Efter otaliga kontaktannonser och blinddates hittar han plötsligt Manoel Marques, eller Junior som han också kallas. Junior bor i Brasilien och de betraktar ordlöst varandra på sina datorskärmar, från varsin sida av jordklotet. Lars fastnar för något hos Junior och som hastigast bestäms det att han ska komma till Sverige för att hälsa på i några veckor. De kan inte förstå varandra utan kommunicerar, ytterst tafatt, med hjälp av ordböcker och teckenspråk. Svårigheterna är många, men, tänker Lars, om man är trött på att leta, då kan man kanske bara bestämma sig för att bli kär?

Det finns så mycket att älska med För dig naken. Den klättrar in i varje vrå. Å ena sidan så är det den underbara, magvärmande humorn, och å andra sidan så är det ett blytungt mörker som gräver djupa gångar rakt igenom en. Filmningen är vackert poetisk och musiken är perfekt. När Lars pratar med sin sköra, värmländska röst blir det ibland så närgånget att man knappt vet vart man ska ta vägen. Upplevelsen blir i det närmaste fysisk. Det är omöjligt att inte känna en omedelbar och genuin ömhet inför både Lars och Junior när man som en tyst tredje part får följa med i deras trassliga men beslutsamma kamp för det lyckliga livet. Ett liv där någon älskar en, fastän det kan vara så oändligt svårt att bli älskad ens av sig själv.

Text: Josefina Linde

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 431
  • Sida 432
  • Sida 433
  • Sida 434
  • Sida 435
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 504
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in