• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Vinn biljett till filmen Poesi på Folkets Bio

2 augusti, 2011 by Redaktionen

Poesi är en film sydkoreansk film som vann pris för Bästa manus i Cannes 2010.

Lite om handlingen:
Mija är en dam i 60-årsåldern med ett ungt och nyfiket sinne som lever med sitt barnbarn, en pojke i tonåren. En dag får hon för sig att utveckla sin poetiska ådra och börjar på en poesikurs. Plötsligt ser hon världen med nya ögon och tycker sig se skönhet överallt. Men verkligheten tränger sig på, pojken blir inblandad i en brutal våldtäktshistoria och Mija måste inse att livet kanske inte alltid är så vackert. Starkt och drabbande om livets utmaningar.

Fredag 5 augusti har filmen svensk premiär. Kulturbloggen har en tävling tillsammans med Folkets Bio där du kan vinna biljett till filmen.

Tävlingen är nu avgjord. Här kan du läsa om rätt svar och vem som vann.

För att vinna biljett: svara på frågan nedan i ett mail till:
tavla (snabel-a) kulturbloggen (punkt) com
Glöm inte att skicka med din postadress, hur ska vi annars kunna skicka dig biljetten om du vinner?
Skriv ”Poesi” som ämne för mailet och maila senast 4 augusti 18.00.

Här är tävlingsfrågan:
I Döda poeters sällskap proklamerar läraren John Keating att hans elever genom poesi ska komma närmare skönheten och meningen med livet. Vad heter skådespelaren som gestaltade denna frispråkiga lärare?
1. Tom Hanks
X. Robin Williams
2. Billy Crystal

Vi lottar ut fribiljetter till fem vinnare.

Poesi har premiär: 5:e augusti

Spelas på:
Zita och Victoria i Stockholm
Hagabion i Göteborg
Elektra i Västerås
Kino i Lund

Läs om filmen på Folkets bios hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om Poesi, Folkets bio, tävlingar, biljetter

Arkiverad under: Film Taggad som: biljetter, Folkets bio, Poesi, Tävlingar

Filmrecension: Hanna, kunde blivit så bra

29 juli, 2011 by Redaktionen

Titel: Hanna
Betyg: 2
Svensk premiär: 6 juli 2011

Hur kan kombinationen Eric Bana i pälsskrud, hemliga agenter och en 16-årig hitgirl bli fel? Det ska jag förklara!

I Joe Wrights Hanna möts vi först av ett par klarblåa ögon i ett vinterlandskap någonstans i en avlägsen del av Finland. Ögonen tillhör flickan Hanna. Här lever hon sedan spädbarns tid isolerad med sin far. Han förbereder henne på det som väntar i världen utanför. När historien växer fram förstår man att det finns en kvinna, Marissa, som Hanna måste eliminera för att kunna återvända till civilisationen. Marissa vill till varje pris fånga Hanna. Och Hanna måste till varje pris döda Marissa. Men varför? När tiden är inne och Hanna lämnar sitt näste börjar en pulserande jakt som tar oss långt ifrån tryggheten i den lilla stugan Hanna kallt hem.

Jag har alltid haft bild av Eric Bana som den ultra-maskulina mannen som kommer hem med en hjort över axlarna som han dödat med bara händerna. Jätte sexistiskt, jag vet! Därför klingar ironin när karaktären han spelar, Hannas far, näst intill är en exakt kopia av denna stereotyp. Lägg endast till ett lite mer plågat ansiktsuttryck och att du även får hjorten tillredd så är vi där.

Unga Saoirse Ronan övertygar oss att det är så här varje 16 år gammal hemlig-agent-hitgirl agerar första gången hon möter civilisation. Cate Blanchett är oklanderlig i rollen som stenhårda Marissa. Karriärkvinnan som drivits smått galen av ambivalens till sina livs val som lämnat henne utan barn. Men hur kommer det sig att karaktären karriärkvinnan så ofta i amerikanska filmer, trots en blomstrande karriär, aldrig får bli helt lyckliga? Iskvinnor utan barn och man, med en tomhet ständigt närvarande. För dessa kvinnor slutar det sällan lyckligt på film och gör det de så är det genom att de finner sin andra hälft som fyller ut tomrummet. Varför kan aldrig självständighet vara lika med lycka?

Jag är en riktig ”sucker” för estetiskt vackra filmer. Hanna är färgsprakande och tar oss till fantastiska platser över hela Europa och Nordafrika. Jag skulle kunna se Hanna en gång till endast därför. Men kan ändå inte skaka av mig känslan som liknar den man får när man ser ett plagg i en butik som är skitsnyggt på galgen. Men väl i provrummet så är passformen helt fel och tyget kliar. Ska man köpa det eller ska man gå där ifrån? Tycker jag om Hanna eller försöker jag bara övertala mig själv?

I ärlighetens namn, både mot mig själv och mot er, så färgas mitt omdöme av besvikelse. Storyn är så lovande. Men skaparna lägger krokben för sig själva i jakten på ”Ahaa- upplevelsen”. Som åskådare vill jag aldrig behöva ägna tid åt frågor som ”Hur kom de dit så fort?” och ”Hur visste hon att han var där?”.

Jag fick smaka på grytan som Erick Bana tillredde av hjorten. Och det smakar bra. Men så tvingas jag motvilligt spotta ut. Jag lämnar biosalongen otillfredsställd men har fortfarande smaken på tungan av någon som skulle kunna ha blivit så BRA.

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Scen

Kulturbloggens guide om miniserier på tv för regniga dagar

29 juli, 2011 by Redaktionen

Regniga dagar och myggfulla nätter. Även sommaren för med sig gott om tillfällen för tv och film. Jag har rotat fram ett par mer eller mindre uppmärksammade miniserier – ett behändigt format att ta sig an under den sista sommarmånaden.

The Kennedys (2011)
I januari stoppade History Channel serien med motiveringen att den visar en vinklad bild av historiska fakta.
SVT sände serien om klanen Kennedy i våras. 8 avsnitt på knappt en timme vardera är alldeles för kort tid att berätta om så komplexa politiska skeenden och personporträtt, men serien kan inte beskyllas för att bli utdragen i alla fall. Det bjuds på mycket tillfredsställande skådespelarprestationer, och det lyckas bli spännande trots att vi alla vet hur det kommer sluta. The Kennedys saknar Aaron Sorkins fantastiska dialog som vi annars vant oss vid att höra från Vita husets korridorer, men i gengäld får man, åtminstone en känsla av att, lära sig något om amerikansk historia.
Passar: mammor som gillar familjedrama och romantik, pappor som gillar strategi och politik, och alla vi andra som saknar The West Wing.
Betyg: 3

Mannen under trappan (2009)
Svensk thrillerserie. Fredrik flyttar in med sin lyckliga familj – fru och två barn – i en vacker villa med utsikt över åkrar och skog. En natt dyker en hårig, mörk och smutsig man upp i hallen. Han säger att han heter Kwådd och att han ”bor här”. Och han verkar inte vilja lämna huset heller… Produktionen känns stundtals fruktansvärt lågbudget, men levererar ändå en paranoid och krypande olustkänsla som få serier med samma intention lyckas med. Lämnar dig sömnlös om du inte sträck-ser den!
Passar: Alla som passerat mellanstadiet och som inte har för sköra nerver.
Betyg: 3

Taken (2002)
En amerikansk soldat blir bortförd av utomjordingar under andra världskrigets Tyskland. Ett ufo kraschar i USA och en av dess passagerare försvinner. Dessa händelser ger konsekvenser för flertalet människor, inom och utanför armén. Taken utspelar sig under fem decennier och följer flera generationer vars liv påverkats av besöken. Och utomjordingarna kommer tillbaka. Jag gillar episka historier, men Spielberg har en del problem att bestämma vilken genre han vill jobba med. Ibland är det gulligt, ibland är det otäckt, och ibland är det bara utdraget.
Passar: alla som vill ha mer av Spielbergs alien-historier efter att ha sett bioaktulla Super 8, samt vi som tycker att allt rörligt material blir mer intressant med kostymer från tidigare decennier.
Betyg: 2

Lost Room (2006)
Denna gåtfulla sci-fi-berättelse hade premiär mitt under Lost-eran (2004 – 2010) och innehåller, liksom Lost, parallella och okända världar. Ett mystiskt motellrum, till vilket man får tillgång genom att låsa upp vilken dörr som helst med en speciell nyckel, verkar vara portalen till en annan värld. Allt som placeras i rummet har försvunnit till nästa gång dörren öppnas. Så även människor.
Passar: Fans av serier som Lost, the Event etc, men som inte orkar binda upp sig i 7 säsonger.
Betyg: 3

Lasermannen (2005)
Lasermannen, John Ausonius, begick mellan 1991-92 flera attentat mot invandrare i Sverige. En person dödades och tio skadades. Denna svenska miniserie om 3 avsnitt på 90 min vardera är baserad på Gellert Tamas storsäljande bok med samma namn och är ett intressant personporträtt och en stark dramatisering av fruktansvärda handlingar som tyvärr är minst lika aktuella i dag, i Sverige och utanför.
Passar: Alla. Lasermannen bör finnas med i kursplanen för högstadiet.
Betyg: 4

Stolthet o fördom (1995)
När SVT sände den romantiska Jane Austen-berättelsen på 90-talet satt både jag och mamma som klistrade. Sen dess har jag införskaffat serien på dvd och plöjt den ungefär en gång per år. (Filmen som kom 2010 spolade jag dock igenom en gång och gav en stor tumme ned.) Jag älskar att bländas av kostymerna och uppröras av könsmaktsordningen. Enda problemet är väl att Mr Darcy efter så många år fortfarande inte lärt sig att inte slösa bort tid genom trumpen envishet.
Passar: främst kvinnor och småflickor som fortfarande drömmer om ridderliga gentlemän, men också alla som uppskattar riktigt bra kostymdramer.
Betyg: 4

Läs även andra bloggares åsikter om The Kennedys, tv, miniserier, guide,

Arkiverad under: Film Taggad som: guide, miniserier, The Kennedys, tv

Trolljägaren – svårt att slita sig

29 juli, 2011 by Redaktionen

Titel: Trolljägaren
Betyg: 4
Släppt på dvd i Sverige i maj 2011

Sedan barnsben har man ständigt matats med historier om diverse läskiga varelser. Varulvar, häxor, zombies och inte minst vampyrer har i film efter film visats upp på löpande band i den ena fantastiska sagan efter den andra. Jag har själv alltid varit Team Troll så jag blev jublande lycklig när jag upptäckte norska filmen Trolljägaren, där norska troll fått stå i fokus.

Filmen är en fiktiv dokumentär om tre universitetsungdomar som ger sig ut i norska vildmarken för att leta efter en tjuvskytt som misstänks ligga bakom flera skjutna björnar. Ungdomarna hittar den mystiske mannen och börjar följa efter honom, ovetande om de äventyr de snart ska få uppleva. För Hans, som jägaren heter, är inte ute efter att skjuta björnar, han är på trolljakt.

Jag tycker att ”Trolljägaren” är en bra film, den blandar spänning och komik på ett sätt som gör att de blir svårt att slita sig, speciellt under trollscenerna med trollen som är fantastiskt coola. Norge har varit bra på att langa ut annorlunda filmer med roliga teman de senaste åren, som ”Död Snö”(2009) och ”Norweigan Ninja”(2010). I ”Trolljägaren” utnyttjar även norrmännen sitt fantastiskt vackra landskap, jag skulle inte bli fövånad om de faktiskt bodde troll där uppe. Små troll kanske, rumpnissar.
Den stora svagheten och anledningen till att det inte blir en femma är att det emellanåt blev lite väl stillsamt, lite väl mycket prat och lite för lite trollhunting. Men i det hela stora, åh vilken fin film. Rekomenderar den starkt till alla med lite humor och till alla som är trötta på glittrande vampyrer.

Onyanserat har också recenserat Trolljägaren och Film International.

Läs även andra bloggares åsikter om Norge, troll, Trolljägaren, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Norge, troll, Trolljägaren

Exit Through The Gift Shop, en film om en viktig debatt, om konst och gatukonst

28 juli, 2011 by Redaktionen

Titel: Exit Through The Gift Shop
Betyg: 4
Svensk premiär: 18 mars 2011

När den, fullt förståeligt, anonyme gatukonstnären Banksy helt plötsligt väljer att medverka i en dokumentär är det direkt omöjligt att ignorera. Hans motiv engagerar människor över hela världen och är ständigt aktuell, inte enbart för konstintresserade utan även människor som annars aldrig varit på ett galleri eller ens tänkt över konstbegreppets medvetandegörande. Vilket gör honom till en av vår tids kanske viktigaste konstnärer.

När den franska filmaren Thierry ”Mr. Brainwash” Guetta börjar göra filmen om Banksy handlar det mycket om att vara mitt i smeten, dokumentera tillvägagångssätt och jobbprocesser. Vilket såklart är intressant för oss tittare. Men då Thierry visar sig vara en väldigt medioker filmmakare tar istället Banksy över och gör en film om honom. Perspektiv vänds och helt plötsligt har vi en film om inte bara street art-scenen (där bland annat svenska Konstfack-skandalisten NUG och franska Space Invader är involverade) utan även om Mr. Brainwash som utnyttjar sin nyfunna vänskap hos Banksy för att själv slå igenom som konstnär. Det blir mer än en dokumentär, snarare en krönika om hur konstvärlden fungerar. Mr. Brainwash fullkomligt tiltar och förvandlar sig själv till en freakshow utan dess like; rakt tvärtemot all den anonymitet och internitet Banksy och resten utav street art-scenen står för.

Nu när denna eminenta film också har haft Blu-ray och DVD-premiär i Sverige är det tråkigt att se hur man knappt säljer den specialutgåva som pressats för fullt i Storbritannien. Den utgåvan innehåller nämligen mer än vad den vanliga utgåvan gör, som sig bör. Som bland annat några vykort med Banksy-motiv på, ett par ”2D-glasögon” och klistermärken.

Dessa specialtillbehör är inte bara möjligheter att engagera sig och sprida det budskap Banksy själv försöker injiciera i samhället utan även en ironisk blinkning till hela filmbranschen. Till att börja med har man gjort en smärtsamt rolig parafras på filmbolaget ”Paramount Pictures” med sitt egna ”Paranoid Pictures” som för tankarna till en bakåtsträvande filmindustri som vägrar förnya sig utan istället försvårar uppspelning utav en köpt film för konsumenterna när man lägger in en massa skydd och ser varje betalande kund som en eventuell brottsling som måste varnas för det brott som vi idag kallar piratkopiering. Vidare är det lätt att se ”2D-glasögonen” som en lupp där man synar den återupptäcka 3D-vågen med glasögon och effekter som knappt tillför någonting till filmmediet. Oerhört aktuellt! Precis som den sista biten, med vykorten och klistermärken, mervärdet i en produkt. För när såväl film, spel och musikindustrin krisar har det mesta pekat på att det som lockar kunder är just mervärde, limiterade kringprodukter som höjer värdet på ens produkt. Vilket Banksy förstått mer än de flesta andra inom filmindustrin. Och synd nog missar de flesta inom Sveriges gränser dessa viktiga aspekter utav filmsläppet.

Boken finns recenserad också hos Film International.

Läs även andra bloggares åsikter om dokumentär, mockumentary, Banksy, film, filmrecension, konst, gatukonst, klotter, graffiti

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Banksy, Dokumentär, Filmrecension, mockumentary, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 578
  • Sida 579
  • Sida 580
  • Sida 581
  • Sida 582
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 637
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in