Att skära sig fri
Betyg 4
Visas på Tempo Dokumentärfilmsfestivalen 2014 och ska visas på SVT UR 8 april.
Samma dag som den här filmen visades, firade socialdepartementet att barnkonventionen fyller 25 år och svensk antiagalagstiftning fyller 30 år.
Det är ingen lätt film Setareh Persson gjort när hon porträtterat Sofia Rapp – Johanssons liv och kamp för upprättelse. Tre års film har blivit 60 minuter – väl koncentrerade och tight klipt. Det är en film som ger blickar in i ett barns liv som vi inte trodde fanns eller inte vill tro finns än idag. Det är en film om en person som lika väl kunde legat under jorden men som stark som en fura I den hälsingska skogen sträcker sig mot himlen och vägrar ge upp.
Sofia Rapp Johansson startade sitt liv som incestbarn först i hemmet och utsattes sedan för åtskilliga övergrepp I de familjehem hon placerades. Drogerna blev hennes flykt undan livet och den ångest som förföljde henne.
Idag är hon prisbelönt ung författarinna med tre böcker om sitt liv och den fjärde på väg. Hon skriver och läser poesi. Läser med sådan kraft och intensitet att vi duckar I bänkraderna på Victoria där filmen visades. Vi ser en stark ung kvinna där bara skärmärkena på armarna vittnar om det som varit.
Det är en arg Sofia – barnet Sofia som möter de miljöer som hon inte bevistat sedan hon var det utsatta barnet. Polisen i Enköpings cyniska kommentar när hon polisanmäler kommunen, du måste varit ett besvärligt barn som haft 11 placeringar. Eller de som kunde ha vittnat för Sofia I hennes juridiska process som inte sett, inte förstått eller inte kanske ville se. Om läraren som säger att jag borde ha gjort något – jag visste ju.
Vi möter Sofia som lägger ner en mindre förmögenhet I kampen mot Samhället och kravet på upprättelse – inte bara för sig själv – syskon utan också för alla de barn som idag är rättslösa under den sk samhällsvården.
Att skära sig fri, är en otäck film – likaväl som den är vacker. Den är direkt förmedlande till oss. Det finns inga lidelsefulla berättelser ur barndomen – de förmedlas med små klipp, inslag och kommentarer.
Vi förstår och vi värjer oss när vi ser barnet Sofia gå hand I hand med mamman I lägenheten I Enköping, samma barn som lite senare ropar nej snälla inte så.
Början av filmen är inte helt klar. Introduktionen är förvirrande men leder snabbt in i filmens persons liv. Helt klart krävs vår närvaro, varenda minut och jag tycker att klippningen är otroligt bra och spännande.
Produktionsbolaget Auto Image har flera dokumentärer bakom sig varav några gått I SVT. Setareh Persson är en duktig och noggrann filmare och dotter till Nahid Persson som är en känd dokumentärfilmare.
Setareh har tidigare gjort Emma en film en adopterad flicka o hennes liv, samt Åt helvete med det gamla också om en ung tjejs kamp.
Filmen Att Skära sig fri, kommer att visas i SVT den 8 april på SVT UR.
Jag kan tycka att det är synd eftersom den inte når den publik som skulle behöva se den – politiker och beslutsfattare.
Sofia säger efter filmen att hennes stora behållning är att mardrömmarna lagt sig. Att hon nu kan lämna barndomens skräckbilder bakom sig. Filmen har haft en terapeutisk verkan. För oss ska den bli en påminnelse om att barn fortfarande är lovliga offer en företeelse som måste bekämpas.
Text: Anne Skånér
