Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Intervju

Kulturbloggen möter IAMX

by

Chris Corner var med och grundade Sneaker Pimps på nittiotalet. Kulturbloggen passade på att möta upp den avslappnade, vinsmuttande och välformulerade excentrikern några timmar innan hans Arvika-aktuella soloprojekt IAMX intog scenen på Nalen den trettonde maj.

Hur skulle du beskriva din nya skiva Volatile Times?

Problematisk, krävande och lite schizofren. Det är nog den mest okonventionella IAMX-skivan. Egentligen behöver jag mer tid att smälta skivan innan jag kan försöka ge mig på att beskriva den.

Fire and Whipsers är en låt på skivan. Kan du berätta varför du valde att döpa turnén efter just den låten?

Det var faktiskt min manager som föreslog den titeln men jag tycker namnet representerar dualismen i mina shower som innehåller hjärtskärande element såväl som djurisk aggressivitet.

Hur lång tid tog arbetet med Volatile Times?

Sex månader vilket är längre än vad det brukar ta, förra skivan Kingdom of Welcome Addiction tog två månader. Så här i efterhand önskar jag att jag blivit klar snabbare men jag drogs in i albumets psykologi.

Har arbetsprocessen förändrats över åren?

Problemet är att arbetsprocessen inte alls har förändrats. Varje skiva har varit en väldigt ensam process men nu har jag lovat mig själv att inte begå samma misstag igen. Jag ska försöka släppa på mitt kontrollbehov och involvera fler personer i framtiden.

Har du några drömsamarbetspartners?

Inte några musiker direkt, de flesta är döda poeter och filmskapare som Fellini. Hans filmer är hoppfulla, filosofiska, poetiska och vackra. Jag är även ett stort fan av Bergman men jag är rädd att han skulle krossa mig intellektuellt. Av nu levande personer skulle jag vilja samarbeta med en författare som heter Christopher Hitchens fast jag vet hur det skulle gå till. Dessutom har han drabbats av obotlig cancer.

Numera bor du i Berlin, hur är det att bo där?

I tre år bodde jag inne i staden tills jag fick en insikt eller ett sammanbrott beroende på vad man väljer att kalla det så nu bor jag en bit utanför i en fabrik som jag byggt om till en arbetsplats, en studio och ett hem. Det är min egentillverkade utopi.

Varför valde du att flytta till Berlin i första skedet?

Jag bodde i London men tröttnade på hur staden kväver konstnärliga människor. Där hamnar man så lätt i en finansiellt handikappad situation så jag började utforska Europa. Under fem år levde jag i stort sett som en nomad, ett tag var jag även i Tokyo. Min manager bodde i Berlin och övertalade mig att komma dit på semester men när jag såg möjligheterna valde jag att stanna. Berlin är en gåva till den konstnärliga världen och för alla som vill utforska sig själva men den kan även slå tillbaka mot de som är offer av bristande drivkraft.

Var det annorlunda att spela i Sneaker Pimps?

Väldigt annorlunda. Det var så många kompromisser. Sneaker Pimps bestod av medvetna personer som alla försökte få in sitt känslomässiga budskap samtidigt, så jag kunde inte riktigt utforska mig själv fullständigt. IAMX blev därför en enorm urladdning av energi. Ibland kan jag sakna stödet man får i ett band men eftersom man på något magiskt sätt måste plocka energi från luften känns det känslomässigt mer givande att spela själv.

Vad har du för planer för framtiden?

Det frågar jag mig själv varje dag. Jag är intresserad av att börja arbeta mer visuellt eftersom jag älskar filmer. Någon gång skulle jag vilja göra en kortfilm fast då måste jag arbeta med en manusförfattare eftersom jag är hemsk på att komma på berättelser. Jag studerade astrofysik på universitetet så det skulle vara intressant att se hur det sammanfaller med mitt liv idag fast min plan för nästa år är att arbeta på ett musikaliskt projekt med en stråkorkester i Berlin.

Metronomy spelade på Debaser Medis – Kulturbloggen var där och träffade bandets sångare

by

Kulturbloggen tog ett snack med Joseph Mount som sjunger i brittiska Metronomy i samband med deras spelning på Debaser Medis fredagen den trettonde maj.

Mitt intryck är att den i grunden elektroniska kvartetten flirtar med ett vitt spektrum av genrer (alltifrån psychedelica till funk) men att den övergripande stämningen genomgående är rätt så lättsam, snäll och festlig.

Metronomy är även aktuella med sitt tredje album The English Riviera som fick nio av tio i betyg av NME.

Hur länge har ni hållit på?

Två och ett halvt år som oss fyra men jag har släppt album själv i sex års tid.

Har ni utvecklats under den tiden?

Vi började som ett mer förprogrammerat band och den nya skivan är mer musikalisk och organisk men det har varit en mild evolution.

Vad hade ni för ambitioner med er nya skiva?

Vår enda ambition var faktiskt att göra något som folk skulle gilla. Så länge vi säljer tillräckligt mycket för att inte förlora vårt skivkontrakt är jag nöjd.

Hur lång tid tog arbetet med den nya skivan?

Själva inspelningen tog nog fyra månader fast det var utspritt över ett år eftersom vi fortfarande turnerade och spelade på festivaler. Slår man samman tiden vi faktiskt var i studion blir det nog fyra månader.

Skiljer den sig stilmässigt från era tidigare skivor?

Den är skriven av mig så det är samma melodiska idéer som genomsyrar skivan fast jag ville att den skulle kännas annorlunda från det vi gjort tidigare. Det är helt klart en annan atmosfär.

Vilken var den första skivan du köpte för egna pengar?

En skiva av Ash som heter 1977. Det är den som innehåller Girl from Mars. Jag köpte den för att den var billig – den kostade fem pund vilket var allt jag hade råd med på den tiden. Den har inte haft så stor inverkan på min musik men jag minns att det kändes som att jag hade en egen musiksmak för första gången i mitt liv när jag köpte den.

Vilken är den bästa konserten du gått på?

Jag minns att jag såg Beastie Boys på Reading 1998 och mina föräldrar var inte där så jag kände mig som en ung man som såg ett coolt band vilket var roligt.

Om du måste välja – ser du Metronomy som ett studio- eller liveband?

Personligen finner jag enorma mängder glädje både i att spela live och att spela in skivor – men om jag måste välja så föredrar jag nog att spela in skivor. Min största drivkraft är dock att komma till en helt ny stad och upptäcka att det finns hundratals personer som uppskattar vår musik.

Har ni tillräckligt med tid för att hinna suga åt er den lokala kulturen när ni är ute på turné?

Vi hinner kanske ta en promenad runt konsertlokalen men vi stannar verkligen inte tillräckligt länge för att kunna säga att vi besökt staden.

Känner du att ni som band får olika mottaganden i olika städer?

Konstigt nog så märker man hur folk i olika städer reagerar olika. Till exempel i Bryssel är publiken annorlunda från i Tyskland.

Har du någon favoritplats att komma till?

Av någon anledning är det alltid fantastiskt i Australien så vi har varit där i flera omgångar. Det är enklare att lista platser jag inte gillar att komma till och de är alla i England.

Har ni några planer för den närmsta framtiden?

Just nu turnerar vi i Europa. I sommar ska vi göra festivaler och sen spela i Japan, USA och Sydamerika. Förhoppnings får vi en semester också.

Agnes Mercedes – intervju och bilder

by

Agnes Mercedes är en mycket intressant musik och artist. Hon gav en konsert på Debaser nu i veckan och Kulturbloggen gick en intervju med henne.

Vad är musik för dig?
Det är helt fantastiskt att det finns så mycket toner och rytmer i tillvaron tycker jag;
Musik kan vara den dans ett gäng kockar gör på sin restaurang, bland alla vispande och kokande ljud som ramar in deras rytmiska runtfarande i köket..
Eller den fina melodin som utspelar sig hemma hos en gammal dam, när hon vaknar upp tidigt och sedan lunkar runt runt i sin morgonrytm bland droppande vattenkannor och prasslande morgontidningar.. Ja, musiken kan ju förmedla känslorna i livet på ett fantastiskt sätt, och det är jag så himla tacksam för!

Din musik kräver att man lyssnar och tar sig tid, det är inte direkt skvalmusik som passar i hissar. Så jag undrar: vad är din tanke med att skapa musik?
Det är inte något jag styrt in på av en särskild anledning, utan snarare något som trycker på inifrån! Jag tolkar helt enkelt alla signaler, ledtrådar och direktiv jag får och kastar dem ut i verkligheten. Just nu har mitt forskande detektivarbete tagit sig i uttryck på det sätt du hör på skivan. Detta är helt enkelt ett redskap för mig att sortera erfarenheter och upplevelser i livet, rama in kärnorna i tillvaron och få en klar syn över de arketyper som finns i världen. Sedan har jag inget emot att skrämma fram väsentliga pusselbitar hos dem som tryckt ner viktiga sidor hos sig själva ända ner i skosulorna…

Hur jobbar du när du gör din musik?
Måste säga att det går väldigt strategiskt och metodiskt till. Under vissa bestämda tider o.s.v. När jag har ramat in mig själv, kan sedan allting hända. Jag styr processen och ser till att den får sitt utrymme, men själva låtarna har sitt eget liv, sina egna karaktärer. På ett sätt är jag underordnad dem, och känner mig egentligen mest som en diktare som låter dem få de utrymme de kräver i verkligheten.

Du ska göra musik till några dokumentärer. Vad är det för dokumentärer?
Vet inte hur mycket jag kan säga om detta i förväg, men jag jobbar ju snarare med illustrerande musik som ropar och hoppar och vill få lyssnare att transformeras till en insekt med skarp hörsel.. Snarare än att ligga i bakgrunden likt en makeup som inte ska synas, vilket man ofta väntas göra som musiker i filmsammanhang. Liselotte Wajstedt är en filmskapare som har känsla för detta! Vi har hittat varandra i vårat gemensamma intresse, och jobbar i dagsläget bl.a med hennes animerade dokumentär om Kiruna -staden som skall ut och resa till en annan destination…

Har du några musikaliska inspiratörer?
Ja, absolut! Först och främst alla halv-trasiga radioapparater jag hittat på olika upptäcktsfärder, som spelar flera kanaler samtidigt och gör egna remixer till mina frukostmackor på ett alldeles sprakande, magnifikt vis! Egentligen alla ljud som swischar in i öronen från omgivningens symfoni. När det gäller artister tycker jag bl.a om en hel del musiker som är samtida med mig; Matthew Herbert, Micachu och Nurses t.e.x…

Du sjunger på ett uppdiktat språk. Hur har du skapat det? Är det någon mer än du som kan förstå det språket?
Det är samma sak där som när det gäller orsaken till mitt skapande; Sprak språket är något som pockar på … Jag har verkligen försökt skriva texter rakt upp och ner, men när de kommer in i duellen med det melodiska uttrycket finns det ingen annan utväg för mig än att… skriva på detta mitt eget språk. Vilket är lika organiskt som de flesta andra språk … Nya ord och uttryck växer fram i takt med att en företeelse kräver en tänkvärd beskrivning.. Ja, och så sitter jag där med pennan och ser till att det blir verklighet helt enkelt.
Många gånger har jag till min förvåning upptäckt att publiken faktiskt förstår mig bättre på detta sätt, än mina nära och kära kan göra när jag talar svenska.

Du har bott i vildmarken. Hur?
Inte permanent, men från och till med olika grupper av människor jag sökt upp i alla möjliga sammanhang. Ett tag bodde jag i en fantastiskt fin cirkusvagn, från en romsk gammal cirkus. Men har även huserat i små jordkojor och direkt under bar himmel, tillsammans med folk och fä som rör sig i den världen..

Har det påverkat din musik?
Absolut, naturen har ju en förmåga att vägleda, klappa en på huvudet eller skrämma, om det behövs! När man kommer nära, och nästintill bosätter sig i en vattendroppe på en finfin liten daggkåpa får man bemöta alla dessa sidor med en intimitet som förskräcker och väcker liv på ett sätt som verkligen känns. Där har jag fått så klara kartor över hur saker och ting hänger ihop,
men samtidigt skarpa påminnelser om att jag är just en människa, med alla de tillgångar och begränsningar det måste innebära i relation till naturen och alla små varelser som lever i världen. Kartor som utgör skelettet i mina låtar.

Hur viktig är naturen för dig och för mänskligheten?
Om man vågar lyssna på naturens språk, är det väldigt svårt att värja sig mot svaret..

Vad gör du privat? Lever du på musiken eller har du något annat jobb? Har du familj?
Hur gammal är du?
Jag lever på detta ekonomiskt, sedan får jag faktiskt mycket av min mat från skogen. Finns så mycket delikata nötter och rötter som jag vill ta vara på, förutom de som är dödligt giftiga förstås. Denna ständiga dubbelhet…
Familjen= mamma-Susanna Einerstam, pappa-Anton Karis, syskonen Marta och Emerik. Född 1987, fyllde precis 24.

Jag såg på ditt album: Music & Lyrics: Agnes Einerstam Karis Är Agnes Mercedes ditt artistnamn, i så fall?
Varför har du tagit det namnet, undrar jag, om det är så.
Mitt fullständiga namn som jag är döpt till är Agnes Edda Anna Mercedes Einerstam Karis.
Mercedes är en del av mig. En del jag varken kan eller vill vara i, hela tiden, men som ändå är otroligt viktig för att jag skall fungera!
Agnes är min mer verklighets-baserade och kompromissande del, som har större utrymme men ändå hela tiden samarbetar med Mercedes på ett direkt sätt. Speciellt då jag skapar och framför min musik.

Foto: Calle Andersson



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kulturbloggen har träffat Mini Mansions – med basisten från Queens of the Stone Age

by

När Michael Shuman inte är upptagen med att spela bas i Queens of the Stone Age ägnar han sig åt sitt relativt nybildade band Mini Mansions vars debutskiva släpps i Europa den sjätte juni. Kulturbloggen mötte upp honom i samband med Queens of the Stone Ages spelning på Cirkus den sjätte maj.

Kan man säga att Mini Mansions är ett sidoprojekt till Queens of the Stone Age?

Både ja och nej. Det är egentligen inte ett sidoprojekt utan ett helt annat band som jag ägnar all min tid åt när jag inte spelar med Queens of the Stone Age.

Hur kommer det sig att du bildade Mini Mansions?

Jag vill alltid vara kreativ och hålla på med musik så jag behövde ett annat forum där jag kunde ge ut en annan typ av musik.

Vilka var dina ambitioner när du bildade Mini Mansions?

Till en början var det bara att skriva låtar – jag visste inte ens om vi skulle turnera eller spela in något. Allt jag gör är att skriva musik så jag försökte bara fylla upp mina dagar med något men nu är mina ambitioner annorlunda. Jag vill göra ytterligare en skiva och få så många fans som möjligt.

Hur skulle du beskriva musiken du gör med Mini Mansions?

Popmusik med en hel del trasiga element.

Josh Homme har beskrivit er musik som psykedelisk, är det något du instämmer med?

Det textmässiga innehållet är psykedeliskt – som att vi målar en bild någon ser på genom ett kalejdoskop – men inte det musikaliska. Låtarna är komplexa, fast skulle man bryta ner dem i olika delar blir de simpla, och det är därför det tar så lång tid för oss att skriva låtar.

Hur går det till när ni skriver låtar?

Det tar ibland månader för oss att skriva låtar. Vanligtvis börjar det med att jag eller Tyler har en idé till en låt. Sedan sätter alla sin personlighet på låtarna så att alla blir nöjda.

Vilka är era influenser?

Många men för mig var den största influensen Tyler för hans personlighet och syn på saker och ting inspirerar mig. Han har tre cd-skivor fulla med låtar han skrivit hemma. Även om inte allt håller samma kvalitet krävs det en hel del talang för att kunna producera såpass mycket musik. Många säger att vi påminner om The Beatles, Elliot Smith och The Kinks men det är inget vi försöker efterhärma. Det kanske låter pretentiöst men jag tycker vi låter som Mini Mansions.

Tycker du ni har haft några fördelar av att du även spelar i Queens of the Stone Age?

När det gäller skivbolag och sådant är det såklart en fördel att jag knutit så många kontakter när jag spelat med Queens of the Stone Age men när det gäller att vinna över fans har det nästan haft en motsatt effekt. Personer som inte gillar Queens of the Stone Age kanske väljer att inte ge oss en chans medan folk som gillar Queens of the Stone Age inte lyssnar på oss för att vi spelar pop. Vi är fortfarande i startgroparna så det är få som vet vilka vi är men jag hoppas att vi ska kunna stå på egna ben i framtiden.

Hur ser dina framtidsplaner för bandet ut?

Skivan kommer ut här i Europa i juni så vi vill åka hit på turné. Jag tror att vi kan få ett bättre mottagande här än i USA för det känns som att pop är större här. Sedan ska vi spela in en till skiva.

Kulturbloggen möter Nordic, årets grupp på Folk- och Världsmusikgalan

by

Nordic blev årets grupp på Folk- och Världsmusikgalan i Göteborg. Redan 2010 hade de storframgång och vann pris för ”Årets Samspel” sedan dess har de skaffat sig en stor och glad publik både i Sverige och utomlands.
– Överraskande, säger Magnus Zetterlund, för vi vann ju ett pris året innan och tänkte att vi nog var utanför möjligheten. Men vi var värda vinsten, tillägger han.

Nordic spelar traditionell svensk folkmusik, men ändå inte. För bland det traditionella finns också det som är ”Nordic”. Ett speciellt sound/dialekt som kännaren säger ”typiskt nordic”. Men spelas irländskt och brasilianskt också. På festivaler och konserter är det ofrånkomligt att lära sig av andra folkmusiker,Magnus berättar att utmärkelsen varit bra för spelningar och konserter, men att de under sina sex år som grupp kunnat leva som musiker på heltid och där Nordic är ett ”halvtidsjobb”.

Det blir Magnus som sluter upp till intervjun, resten eller de två andra är på andra speluppdrag i Europa. Lyckligt lottade, säger han om möjligheten att de kan leva på sitt yrke.

Men varför folkmusik! Jo Anders Löfberg har en pappa som är riksspelman från Småland och spelade tidigt fiol. Erik Rydvall från Västerbotten fick sin musikaliska kick på inernationella folkmusiklägret Ethno 1999. Magnus själv växte upp med Erik Clapton och 60-70 tals musik, som han fick lyssna på genom nära anhöriga Magnus, föräldrar sysslar inte med musik och folkmusik var inte favoriten som barn. Men han spelade mandolin i skolan och var den den enda på Musikhögskolan som hade mandolin som huvudinstrument.

– Det fina med att upptäcka folkmusiken, var att det var mitt val. Att ingen tvingade mig. Efter att ha varit på en konsert med folkmusik, tände det, säger han och tillägger att Forsa strax utanför Hudiksvall har en kultur kring folkmusik precis som övriga Hälsingland.

Då pirrar det lite extra hos mig, Hälsingland och Forsa, Delsbostämman, Bjuråker…jo då Magnus missar inte en Delsbostämma och själv minns jag såväl regniga som soliga stämmor invid Dellensjöarna.

Det har gått bra för Nordic, förutom mycket spelningar i Sverige har det blivit övriga nordenländer samt Tyskland, Holland och Italien. Det senare lite speciellt, då publiken oftast består av familjer med genuint kulturintresse och där restaurangen kvällen till ära serverar nordisk meny. Och har de aldrig lyssnat på svensk folkmusik innan är det ju onekligen ett pionjärsarbete för svensk traditionell folkmusik som Nordic utför.

Var finns folkmusiken i Sverige då undrar jag och berättar om den hopplösa jakten efter en skiva med folkmusik att ge till en amerikansk god vän. Magnus instämmer i att skivbutiker knappast idag är stället för traditionell svensk musik, (Multikulti är stängt) men att den svenska folkmusiken lever och frodas. Ålderspannet är jämt fördelat mellan 15 och 30 i Stockholm (publik) och i övriga landet alla åldrar. Ofta består konserterna av två pass, varav det andra är dans. Människor som tycker om svensk folkmusik tycker om att dansa. Det finns dessutom en god återväxt bland yngre som spelar, så risken för att musiken dör ut är avlägsen.

I Nordic spelas både egna och andras låtar. Björn Ståbi riksspelman från Dalarna är en inspirationskälla och Björn själv tycker att Nordic är värdiga bärare av svensk musikarv, eftersom de också vågar satsa på egen komponerad ”folkmusik”.

– Vi spelar väldigt mycket eget men ofrånkomligt är det väl att vi plockar från olika delar av den svenska. Anders har ju varit gitarrist i ett reggieband och det ger också influens.

Inom folkmusiken finns musikaliska dialekter, vilket det tränade örat hör skillnaden i, om den t.ex kommer från Småland eller Värmland. Mest förekommande spelmansmusik är polskorna som vanligtvis spelas i tretakt, men i Småland och Värmland spelas de i 16delstakt. På så vis kan det bit för analyseras och ortsbestämmas var en låt kommer ifrån.

Ett delas emellertid med spelmän, det spelas notlöst och på gehör. Gamla spelmän kunde inte noter och lärde sig låtar av att lyssna på andra och ett tag sades det att svensk folkmusik kännetecknas av att det inte spelas efter noter. En sanning med modifikation eftersom en stor del av folkmusiken också finns i notform. Sedan är det också otympligt att släpa runt på notblod och ställ ute på festivaler och stämmor. Nordicgänget läser noter, åren på Musikhögskolan innebar att lära sig noter, men det spelades mestadels på gehör på folkmusiklinjen där vi gick, säger Magnus.

Magnus tycker att det är skönt att inte folkmusiken har en bred masspublik som pop och rockmusiken har. Att det är bra med musik som har tyngd och tradition och bygger på kunnande.

En sorts finkultur, inflikar jag, ”jo exakt”.

– Det är inget fel på finkultur, om det i detta läggs genuint kunnande och intresse för musiken. Mycket av dagens musik bygger på trender och tyckanden, byts snabbt ut mot något annat. Folkmusik lockar en inte stor publik, däremot en publik som både älskar att lyssna och att dansa.

Vi får tacka Anders Zorn som lade grunden till folkmusikens spridande vid sekelskiftet , tillägger han.

Vi enas om att i finkulturens vardagsrum passar också grupper som Pink Floyd, Eric Clapton mfl från 60-70-talet för att inte skrämma bort musikälskare inom pop och rock.

Nästa steg för Nordic, är en ny CD som börjar spelas in i höst och ges ut i början av nästa år. Det blir lite mer av aggressiv och adrenalininspirerande musik. ”Jag skulle vilja träna styrketräning till den musiken, säger Magnus för att visualisera begreppen,

Nordicdialekt i modern tappning!

Slutligen berättar Magnus att begreppet Folkmusik uppstod på ett kontor med kostymklädda herrar (Strindbergs utsaga) som döpte musiken till Folkmusik, innan var det bara musik.

Lite kuriosa om Zorn och Svensk Folkmusik:

1906 ordnades den första spelmanstävlingen i Dalarna med stöd av Anders Zorn, 1910 var det dags för den första riksspelmansstämman på Skansen som arrangerades av Anders Zorn och Nils Andersson. Zornuppspelningar anordnas idag av Sveriges Spelmäns Riksförbund.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,