• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Intervju

Intervju med Per från Kriget

24 oktober, 2011 by Redaktionen

Svenska bandet Kriget är aktuella med sitt andra album Submissions. Kulturbloggen satte sig ner på ett fik med trummis Per Nordmark för ett samtal.

Berätta om den nya skivan.

Submissions är en förlängning på första skivan. Lite förfining och förfulning sen sist.

Hur startade ni bandet?

Vi startade för ett år sen, eller mindre än ett år faktiskt. Gustav skulle spela med mitt gamla band, men det blev aldrig av. Vi har alla känt varandra länge och så kände vi bara att vi ville skapa något nytt. Sen gick vi inte in med 100 tankar på hur det skulle bli utan det var slumpen. Har man en skarp bild av vad man vill göra så blir det sällan bra.

Det har gått väldigt snabbt mellan skivorna, två skivor på mindre än ett år.

Ja första skivan blev klar på en vecka. Den nya har vi jobbat på sen Februari. Man vill ju inte göra samma sak två gånger, det blir anorlunda, nästa skiva blir också det. Kriget spelar inte perfekt musik, det ska vara lite smutsigt. För mycket musik idag är så välproducerat att det blir dåligt. Popscenen är väldigt tråkig och förutsägbar.

Var finner ni inspiration?

Den kommer från oss själva. Det kommer efter sinnesstämningen, mycket personligt kaos och känslor, inte annan musik.

Er musik är ju instrumental, är det svårare att göra musik som tilltalar folk?

Nej,snarare tvärtom.Instrumenten har fått lite av en vokalist roll. Saxen sätter ju melodin för det mesta. Det blir friare när man inte har sång som man måste ta hänsyn till.

Hur jobber ni när ni skriver nya låtar?

Alla skriver delar och sen slår vi ihop allt tillsammans. Vi kommer från samma bakgrund så det går smidigt, inget tjafs. Tycker två av tre en sak blir det så. Vi strävar alla efter samma mål i slutändan.

Hur kom ni fram till namnet Kriget?

Oj, det kom rätt snabbt efter att vi bestämde oss för att starta bandet. Gustav föreslog Kriget och då blev det så.

Den första skivan släpptes aldrig som skiva utan den gick att ladda ner från er hemsida. Kommer Submissions också vara så?

För första skivan ville vi skapa något icke fysisk. För andra skivan ville vi gärna släppa den på vinyl. Sen kommer den finnas att köpa digitalt via iTunes. Man vill ju spara på plasten. Jag förstår inte grejen med cd-skivor. De går bara sönder. Och sen så låter allt bättre på vinyl.

Vad är ambitionen med Kriget? Vart är ni påväg?

Vi satsar på världsherravälde. *skratt* Nej, men målet är att ha något att ge live. Vi har spelat ute och det funkar väldigt bra, folk verkar peppade.

Hur ser den närmsta framtiden ut?

Skivan släpps ju idag, sen ska vi spela ute. Vi spelar på debaser slussen den 18e november. Sen  blir det utomlands, det är ett mål vi känner oss redo för. Sen finns det låtar till en ny skiva, minst en skiva per år.

Det låter bra, har du något mer du vill tillägga?

Lyssna på Submissions!

 

Recension av nya skivan kommer inom kort.

Arkiverad under: Intervju

Kulturbloggen möter Craft Spells

22 oktober, 2011 by Jonatan Södergren

Tidigare i år släpptes indiegruppen Craft Spells debutplatta Idle Labor. Vi var många som gick i taget och fullkomligt överöste dem med beröm. Nu var det lilla bandet från det stora landet på besök i Stockholm för en spelning på Debaser Slussen och Kulturbloggen mötte upp dem för en pratstund.

Hur träffades ni och vad fick er att bilda bandet?

Alla låtarna var redan inspelade innan bandet ens kom till. Jag hade spelat in skivan hemma hos mina föräldrar i Kalifornien och kände att jag ville kunna framföra låtarna. Jag flyttade till Seattle och sakta men säkert började vi lära känna varandra.

Hände det någonting med låtarna efter att ni blev ett band?

Det är mer underhållande och energiskt nu. Tempot varierar i varenda låt och vi skapar en helt annorlunda atmosfär än den på skivan.

Hur kom ni på bandnamnet?

I college var jag besatt av schamanism och läste allt jag kunde komma över inom ämnet. I stammarna brukade de sjunga sånger för att bota de sjuka och när jag spelade in låtarna kändes det som att jag skapade någonting som skulle få människor att må bra.

Var hittar ni inspiration till er musik?

I det simpla och vackra i livet. När jag gick på college gick jag, precis som alla andra, igenom en massa saker så låtarna handlar till stor del om den moderna människans problem.

När jag såg ert omslag kunde jag inte undgå att föra tankarna till New Order, är det en influens?

Jag lyssnade mycket på New Order när jag växte upp men omslaget är faktiskt ingen referens till Power, Corruption & Lies även om många tror det. Det finns en slags symbolism och tematik som går genom hela skivan. Kärlek och död. Det kändes som att blommorna på omslaget representerade det.

En av låtarna heter Scandinavian Crush så jag måste självklart fråga om den har något med Sverige att göra?

Jag kände en flicka vars föräldrar kom från Skandinavien men jag vet inte specifikt vilket land det var. Det är bara en allmän låttitel.

Hur känns det att komma till Sverige?

Jag är helt uppspelt eftersom en person från Labrador Records ska komma och se oss spela. Det är mitt favoritskivbolag. Han skickade hela deras katalog till mig eftersom han gillade vår skiva.

Har ni hunnit skrivit något nytt material?

Jag har skrivit bitar som förhoppningsvis kommer bli låtar till en EP vi tänkte ge ut i början av nästa år. När turnén turnén är över åker jag hem till mina föräldrar för jag vill spela in låtarna på samma plats som debutskivan. Det verkar som att jag blir betydligt mer produktiv när jag är i San Fransisco, det är en så inspirerande stad. När jag är i Seattle sitter jag bara i mitt rum och blir stenad och lyckas inte åstadkomma någonting överhuvudtaget.

Hur är San Fransisco som stad?

Det är en vacker metropol och troligtvis den mest öppensinnade staden i världen. Ingen är fördomsfull, du ser de skummaste sakerna när de kliver på bussen men det är ingen som oroar sig.

Girls är ett annat San Fransisco-band, är ni bekanta med dem?

Jag har gått på flera av deras konserter och jag tycker det de gör är stort. Dessutom tycks de dela vår förkärlek till blommor. Min flickvän såg dem nyligen i San Fransisco, det var någon slags hemkomstspelning, och hela scenen var fylld med blommor. Vi har tyvärr bara en blomma på scen.

Är det några andra lokala band ni vill lyfta fram till den svenska befolkningen?

Melted Toys och Soft Moon. Sedan finns det massa psykedeliska grupper som min flickvän skickade mig en mixtape med men jag kommer inte ihåg vad de hette.

Vad är era tankar om att spela live och att turnera?

Det är inte alla som får chansen att spela i ett band med människor de trivs med. Det är väldigt roligt men samtidigt lite stressigt. Du vaknar upp på en ny plats varje dag. Saker kan gå överstyr, ibland är det som en tryckkokare. Massor med saker händer under en kort period. Det är som att vi är med om lika mycket som de flesta är med om under en hel livstid inom loppet av en månad.

Vilka är era ambitioner för framtiden?

Att turnera så mycket som möjligt och spela in en ny skiva nästa år. Att träffa nya band och fortsätta med det vi håller på med.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Craft Spells, Debaser Slussen

Kulturbloggen möter Deportees

20 oktober, 2011 by Jonatan Södergren

Kulturbloggen mötte upp bröderna Peder och Anders Stenberg från Deportees på deras skivbolags kontor för att prata om deras fjärde fullängdare Islands & Shores som ges ut den nittonde oktober. Det lät ungefär så här.

Kan ni förklara valet av titel till er nya skiva? Islands & Shores, är det en metafor?

Det är en typ av ingångspunkt till skivans tematik. Texten till titelspåret går ”in a world where everyone’s an island I find myself there waiting at the shore”. Albumet kretsar kring utanförskap och bristen på ett kollektiv. Folk står där på sina stränder och tittar på olika öar.

Mitt intryck av era nya låtar är att de är lite mindre organiska än förra skivan, har ni bytt musikalisk riktning?

Det är en korrekt analys. Vi har flyttat oss lite granna från vår trygghetszon, till exempel använde vi inte bara akustiska gitarrer. I hopp om att kunna bryta mönstret bestämde vi oss på förhand för att vi inte skulle låsa oss vid en viss miljö. The Doctor in Me lät i slutändan inte alls som grundversionen. Först innehöll den drivande akustiska gitarrer men sen fick vi ett infall och lät oss inspireras av Steve Reich och minimalism så nu bygger den på slagverk, marimbas och xylofoner.

När vi spelade in Under the Pavement – The Beach var det som att vi gick in i en fin studio med det vi hade gjort i replokalen och bara fräschade till det lite grann. Den här gången ville vi göra det på ett annorlunda sätt. Till viss del var det en inställningsfråga, vi spelar instrumenten på ett annorlunda sätt. Vi försökte hitta essensen av låten och förädla den maximalt. Vi var helt enkelt mer disciplinerade och tyska i vårt förhållningssätt till vad vi tyckte var kärnan av låten.

På en krass nivå bidrog det simpla faktumet att vi inte använde akustiska gitarrer till en helt ny rymd och vi blev själva rätt så förvånade över skillnaden. Låtarna är ju skrivna på samma sätt som förut och hade säkert även låtit bra akustiskt.

Förra skivan gav oss ett nytt självförtroende. Förut har vi nästan varit övertydliga i vår iver att få folk att förstå men nu har vi fått ett ökat förtroende för omvärlden. Det finns väldigt mycket substans i kompositionerna och vi kan kosta på oss att våga lita på att folk kommer hitta det.

Kan ni beskriva arbetet bakom Islands & Shores? Uppstod det några svårigheter under processen?

Att göra skivor är damn hard work. Vi har slitit oss i håret ett antal gånger men en insikt vi kommit till ju längre vi har hållit på är att hårt arbete lönar sig i slutändan. Det är ingen idé att gräva ner sig. Vi har fått ett större tålamod, även om det är tufft vet vi att det blir bra till slut. Det är alltid jobbigt att behöva börja om på nytt när du spenderat flera timmar på att göra pålägg, den här gången gjorde vi det på ett radikalt sätt och längre in i processen.

Hur ser ni på er karriär? Är ni stora utomlands? Hur stora vill ni bli utomlands?

Vi är inte alls stora utomlands. Det är en tråkig detalj men vi har tidigare varit juridiskt bundna till en world wide deal med ett och samma bolag men nu har vi bytt och har bara ett avtal i Skandinavien. En del var peppade på att släppa oss utanför Sverige redan tidigare men det var svårt när vi var i ett sånt avtal. Nu är det några som har hört av sig och visat intresse. Vi har inget exakt datum men vi planerar att bli nya U2 under 2012.

Sverige är ändå ett litet land, för ett band i vår kategori finns det cirka femton orter att spela i. I vissa storstäder kan vi spela flera gånger med mellanrum. För att få proportion skulle vi vilja komma ut och spela mer på nya ställen nu när vi lagt ner så mycket tid på nya skivan. Att vi sjunger på engelska beror på att vi är formade av världen vi lever i. Med våra ambitioner och typ av anslag finns det ingen anledning till att vi bara skulle vara en nationell angelägenhet.

Vad driver er till att göra musik?

Det var ganska länge sen vi ställde oss den frågan. Det här är vi bra på så det är inget vi reflekterar över. Vi har spelat ihop i olika band sedan 1995. Det är något vi alltid har gjort som har blivit en del av ens identitet. Det ger ju någonting tillbaka, i texter och musik når vi ut med något. Folk är bra på olika saker och det här är vi bra på.

Skulle ni beskriva er musik som introvert eller extrovert?

Man kan prata i det begreppsparet fast själv tänker jag ofta i mikro/makro och personlighet generellt. Om vi använder dina begrepp kan något i början vara introvert. Det händer någonting inombords men sedan ser man att det även händer i andra. Då lyfter det, man säger något om världen vi lever i och nuet. Det börjar alltid i det personliga men jag nöjer mig aldrig med att vara introvert. Från den utgångspunkten hoppas jag säga något om världen. Det går såklart även att vara introvert. Folk känner igen sig i en, det har en viss styrka, men det är inte exakt så i vårt fall.

Oroar ni er över hur Islands & Shores kommer mottas?

Nej, faktiskt inte. Med det sagt är vi inte ointresserade men det är mer förväntan än oro. Det är alltid en konstig känsla när något man har jobbat hårt med når det offentliga rummet. Oavsett om det är bra eller inte så är det en konstig grej att kritiker ska tycka till, det är inte så många professioner det gäller men det spelar en viss roll. Vi vill att folk ska tycka om vad vi gör. Vi gör musik vi själva skulle lyssna på i förhoppningen att folk gillar det.

Ni spelar på Berns den tredje december, vad har vi att se fram emot gällande er liveshow?

Vi vill lyfta fram ett ännu mer utpräglat tänk i vår ljussättning och i vårt upplägg av låtar. Precis som på skivan har vi funderat över våra möjligheter och begränsningar. Vi är helt bestämda att vara bättre på scen än vi någonsin varit tidigare. Det känns lyxigt att ha med sig fyra plattor, vi börjar få en mäktig katalog av låtar. Mest peppade är vi ju så klart på att spela låtarna från de senaste skivorna.

Hur ser era planer för 2012 ut?

Just nu är vi fortfarande i ett planeringsstadium så det är inte så mycket som är helt klart ännu. Vi ger några konserter i slutet av 2011 och vi kommer säkert spela lite grann i början av 2012 också.

Hur blir det med festivaler?

Det är först nu det börjar komma på tals. Sedan får vi se hur det blir med utlandsgrejer, det är fortfarande lite oklart. Det kan säkert bli lite sånt i vår. Vi håller det öppet för att kunna hoppa på om någonting läckert dyker upp.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Deportees, Islands & Shores

Kulturbloggen möter James Morrison

20 oktober, 2011 by Jonatan Södergren

James Morrison har länge blandats ihop med James Blunt men nu när hans tredje album The Awakening petat självaste Adele från de brittiska försäljningslistorna är det väl slut på det en gång för alla. Kulturbloggen mötte upp den brittiska singer/songwritern när han var på besök i Stockholm för att göra promotion, det lät så här.

The Awakening är din tredje skiva, har du gått i någon ny musikalisk riktning?

Det tror jag, ingen vill väl vara slav till en viss typ av musik. Jag försökte till exempel göra något funkigt med snabba, rytmiska melodier. Framför allt var min ambition att ta ett steg ifrån alla mellantempo-låtar som jag annars tycks skriva så många utav. Jag ville framkalla en större ljudbild samtidigt som jag höll mig inom ramen för vad som kändes bekvämt för mig, jag är ju ingen rockstjärna så jag skulle inte kunna börja rocka loss helt plötsligt. Jag försökte tänja på gränserna och prova på nya saker.

Kan du förklara valet av titel, vad är det för uppvaknande du syftar på?

När jag skrev låten hade jag ett slags uppvaknande till livet i åtanke. När jag fick min dotter insåg jag vad som behövde göras så ett av skivans tema blev just att vakna upp till livet. Alla människor kommer till insikter, jag insåg hur jag ville leva mitt liv och vem jag var som artist.

Du nämner uppvaknandet som ett av skivans teman, har den några fler teman?

Min fader dog under arbetet med skivan så undermedvetet skulle jag säga att fyrtio procent av skivan handlar om det. Det var något jag helt enkelt var tvungen att våga handskas med. Det var en helvetesperiod i mitt liv men jag försökte att behålla en positiv syn på saker och ting. Dessutom hade jag turnerat i två år så för första gången på två år hade jag chansen att pusta ut, träffa mina vänner och inte behöva bekymra mig över att bli framgångsrik. När du är på turné handlar det bara om spelningarna men jag har kunnat njuta av att träffa mina nära och kära igen. Jag kände mig fri igen och för mig är det viktigare än hur framgångsrik jag blir. Att få en dotter och förlora en förälder fick mig att vakna upp till livet och jag ville fånga det på skivan.

Kan du beskriva arbetsprocessen bakom skivan?

Ett och ett halvt år ägnade jag åt att skriva låtar. Jag åkte till Amerika men problemet var att vädret där var så bra att det hindrade mig från att skriva. Själva inspelningsprocessen gick ganska fort, bara lite mer än två veckor. Jag mötte upp producenten, Bernard Butler, och diskuterade hur jag ville att det skulle låta och sedan spelade vi in. Det mesta är liveinspelningar och produktionen är rätt så straight forward.

Du har även stått för en del kollaborationer, är det något samarbete du tycker har varit bäst?

Det är en svår fråga, varje gång jag samarbetar med en artist är det av olika anledningar så resultaten blir av naturliga skäl vitt skilda. För tillfället är samarbetet med Jessie J min favorit, delvis eftersom det var det senaste. Dessutom passade det in musikaliskt i var jag är just nu.

Hur var det att arbeta med Jessie J?

Nervigt, hon är en vacker diva med en stark vilja och hennes röst är helt fantastisk. Hon gjorde mig nervös och även om hon var lika nervös själv var hon bättre på att dölja det. Andra gången jag träffade henne var under videoinspelningen och då var det under mer avslappnade former. Hon är rolig, har sinne för humor och är vacker att se på.

Finns det någon du skulle vilja samarbeta med i framtiden?

Ray LaMontagne, hans röst är så raspig och makalös, men det är en distinktion mellan vilka du vill arbeta med i praktiken och vilka du vill arbeta med i teorin. Jag trodde ju aldrig att jag skulle samarbeta med Jessie J. Min dröm är att samarbeta med Stevie Wonder eftersom han är min favoritartist men frågan är om det skulle resultera i något bra. Jag skulle ha samarbetat med Alicia Keys på den här skivan men sedan blev hon gravid. När det gäller samarbetspartners försöker jag hålla ett ganska så öppet sinne, ju mer osannolikt samarbetet verkar på förhand desto mer spännande brukar resultatet bli. Jag skulle vilja arbeta med Eminem, det hade varit coolt.

Lyssnar du på samma musik nu som du gjorde när du var yngre?

När jag var yngre lyssnade jag på alla möjliga fantastiska låtskrivare. Van Morrison, Beatles och Stevie Wonder för att nämna några men jag har alltid föredragit att göra min egen musik. Jag började spela på olika pubar som hade open-mic-kvällar relativt tidigt och jag har alltid tyckt det varit mer spännande att skapa själv. På sistone har jag fastnat för Jamie Woon som uppenbarligen verkar i en helt annan värld än jag, annars lyssnar jag i stort sett på samma musik som när jag var yngre. När jag förlorade min far sökte jag mig tillbaka till mina rötter och ville lyssna på sånt som kändes familjärt.

Vad har du för planer för framtiden?

Jag vill sätta upp min egen studio och kanske starta ett eget skivbolag men det är längre fram i tiden. Min första prioritet är att bygga en egen studio så jag kan jobba hemifrån. Sedan skulle jag vilja lära mig grunderna i musikproduktion så jag om jag känner för det även kan spela in andra band.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: James Morrison, Jessie J, The Awakening

Tyvärr är det ingen kommentar på Amerikas förfall, jag tyckte bara det var en episk titel på en episk skiva – Kulturbloggen möter Snow Patrol

17 oktober, 2011 by Jonatan Södergren

De har under sin sjuttonåriga karriär hunnit uträtta mer än vad de flesta band ens kan drömma om. Under 2009 var de bland annat förband till U2 under deras 360 Tour. Den fjortonde november släpper nordirländska Snow Patrol sitt sjätte album Fallen Empires och Kulturbloggen mötte upp frontmannen Gary Lightbody när han besökte Stockholm för att göra promotion.

Fallen Empires är ert sjätte album. Ni har naturligtvis genomgått vissa förändringar genom åren, hur skulle du beskriva er nya musikaliska riktning?

Vi har inte genomgått några massiva förändringar men vi har testat lite olika saker. De stora låtarna och episka balladerna, det som folk hatade eller älskade oss för, är fortfarande där men vi har även försökt föra in elektroniska element. Vi har försökt skriva låtar du kan dansa till men det är inte dansmusik. Det här är skivan vi har försökt göra i sjutton år.

Varför döpte ni skivan till Fallen Empires?

Jag önskar att det fanns en bättre historia bakom valet av namn. När jag skrev texten till titelspåret gjorde jag det under en ström av omedvetenhet, låtarna jag hade skrivit innan dess tog evigheter men Fallen Empires skrev jag hur fort som helst. Tyvärr är det ingen kommentar på Amerikas förfall, jag tyckte bara det var en episk titel på en episk skiva.

Har skivan något genomgående tema?

Hemmet. Inte var jag kommer ifrån utan den större frågan, var vi kommer ifrån. Försöket att återta barndomens under, oskuldsfullhet och enkelhet. En del av mig vill fortfarande springa runt i cirklar ute i trädgården.

Har du några egna barn?

Nej men jag har flera gudbarn och ett syskonbarn. De senaste fem åren har barn börjat dyka upp lite varstans i mitt liv, flera av mina vänner har blivit föräldrar. Det är som en hel armé av barn har attackerat mitt liv men det är inte mina egna. Att bli förälder är vad jag vill men då behöver jag ju en kvinna också, så mitt första steg är att hitta någon som står ut med mig.

Kan du beskriva arbetsprocessen bakom skivan?

Det var en långsam process den här gången, vanligtvis brukar vi vara ganska snabba. Istället för sex veckor tog det sex månader vilket verkligen konsumerade våra liv. Det var som att börja om på nytt utan några mallar. En låt kunde förvandlas från en skör ballad till en dancefloor filler innan jag ens hann blinka. Att vi inte hade några regler var både frigörande och tidskrävande. Vi var inte bundna till det konventionella.

Stämmer det att du kampades med writer’s block under arbetet med nya skivan?

Ja, förutom de sex månaderna det tog att göra skivan led jag av skrivkramp i tre månader. Från oktober till december förra året kunde jag inte skriva någonting. Jag var medveten om att vi behövde förändra vårt förhållningssätt till låtskriveri men att försöka byta tankesätt blev helt enkelt för mycket. Min hjärna lade bara av. Efter tre månader tog mitt tålamod slut så jag bad några andra sångare om råd. De sa att jag bara skulle fortsätta skriva och skriva vilket var frustrerande när jag inte kunde skriva något överhuvudtaget. Det är som att gräva efter guld, först måste du få ur dig allt skräp innan du kommer till de bra sakerna.

Stämmer det att Michael Stipe var med på ett hörn?

Han var en av personerna som hjälpte mig när jag hade skrivkramp. Han besökte oss under en dag och lyssnade igenom de cirka femtio låtarna vi hade skrivit och var väldigt hjälpsam. Han tyckte vi var på rätt spår och kom med några textförslag som vi ändrade oss efter.

Hur kände du dig när du fick höra att REM splittrades?

De lämnar ett stort hål efter sig och precis som alla andra musikälskare världen över kommer jag sakna dem. Men de lade av på sina egna villkor och är fortfarande vänner. De gav oss trettio år av bra musik så vi borde vara tacksamma.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Fallen Empires, Snow Patrol

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 67
  • Sida 68
  • Sida 69
  • Sida 70
  • Sida 71
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 109
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Broken Voices – en stark och välgjord film som inte går att skaka av sig

Broken Voices Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Broken Voices – en stark och välgjord film som inte går att skaka av sig

Filmrecension: Kärlek över Tanger – vacker och engagerande

Kärlek över Tanger Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Kärlek över Tanger – vacker och engagerande

Foto: Dexys Midnight Runners

Dexy's Midnight Runners på Pustervik 6 … Läs mer om Foto: Dexys Midnight Runners

Filmrecension: Monster Mia – en färgstark, underhållande och rolig film med mycket Halloween-känsla

Monster Mia Betyg 3 Svensk biopremiär 9 … Läs mer om Filmrecension: Monster Mia – en färgstark, underhållande och rolig film med mycket Halloween-känsla

Operakritik: Vem fan gillar opera? – Gripande nutidssaga om musikens kraft och mytologins djup

Foto: Nadja Sjöström Vem fan gillar … Läs mer om Operakritik: Vem fan gillar opera? – Gripande nutidssaga om musikens kraft och mytologins djup

Filmrecension: Arkipelag – trots vissa brister är det ändå en klar skinande regidebut

Arkipelag Manus och regi av Alex … Läs mer om Filmrecension: Arkipelag – trots vissa brister är det ändå en klar skinande regidebut

Tajt groove väcker ljuva minnen – Emrik & Wefunky Band på Valand

1/10 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Tajt groove väcker ljuva minnen – Emrik & Wefunky Band på Valand

Teaterkritik: Vernon Subutex – vad kan man annat göra än att le åt mänskligt elände och beteende

Vernon Subutex Teater Galeasen dramat i … Läs mer om Teaterkritik: Vernon Subutex – vad kan man annat göra än att le åt mänskligt elände och beteende

Teaterkritik: Sisyfos i vardagsrummet

Lisette T. Pagler, Joonas Heikkinen, … Läs mer om Teaterkritik: Sisyfos i vardagsrummet

Teaterkritik: Hamlet, nypremiär på Dramaten

Hamlet Av William Shakespeare i fri … Läs mer om Teaterkritik: Hamlet, nypremiär på Dramaten

Starkt bioår 2026 – unga går mest på bio

Foto: Pedro Ossowicki/Svenska … Läs mer om Starkt bioår 2026 – unga går mest på bio

Mångsidig duo växlar skickligt mellan två världar – Absolute Shakespeare som Lunchteater

v 40 (29/9 - 2/11) 2026 Göteborgs … Läs mer om Mångsidig duo växlar skickligt mellan två världar – Absolute Shakespeare som Lunchteater

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in