De har under sin sjuttonåriga karriär hunnit uträtta mer än vad de flesta band ens kan drömma om. Under 2009 var de bland annat förband till U2 under deras 360 Tour. Den fjortonde november släpper nordirländska Snow Patrol sitt sjätte album Fallen Empires och Kulturbloggen mötte upp frontmannen Gary Lightbody när han besökte Stockholm för att göra promotion.
Fallen Empires är ert sjätte album. Ni har naturligtvis genomgått vissa förändringar genom åren, hur skulle du beskriva er nya musikaliska riktning?
Vi har inte genomgått några massiva förändringar men vi har testat lite olika saker. De stora låtarna och episka balladerna, det som folk hatade eller älskade oss för, är fortfarande där men vi har även försökt föra in elektroniska element. Vi har försökt skriva låtar du kan dansa till men det är inte dansmusik. Det här är skivan vi har försökt göra i sjutton år.
Varför döpte ni skivan till Fallen Empires?
Jag önskar att det fanns en bättre historia bakom valet av namn. När jag skrev texten till titelspåret gjorde jag det under en ström av omedvetenhet, låtarna jag hade skrivit innan dess tog evigheter men Fallen Empires skrev jag hur fort som helst. Tyvärr är det ingen kommentar på Amerikas förfall, jag tyckte bara det var en episk titel på en episk skiva.
Har skivan något genomgående tema?
Hemmet. Inte var jag kommer ifrån utan den större frågan, var vi kommer ifrån. Försöket att återta barndomens under, oskuldsfullhet och enkelhet. En del av mig vill fortfarande springa runt i cirklar ute i trädgården.
Har du några egna barn?
Nej men jag har flera gudbarn och ett syskonbarn. De senaste fem åren har barn börjat dyka upp lite varstans i mitt liv, flera av mina vänner har blivit föräldrar. Det är som en hel armé av barn har attackerat mitt liv men det är inte mina egna. Att bli förälder är vad jag vill men då behöver jag ju en kvinna också, så mitt första steg är att hitta någon som står ut med mig.
Kan du beskriva arbetsprocessen bakom skivan?
Det var en långsam process den här gången, vanligtvis brukar vi vara ganska snabba. Istället för sex veckor tog det sex månader vilket verkligen konsumerade våra liv. Det var som att börja om på nytt utan några mallar. En låt kunde förvandlas från en skör ballad till en dancefloor filler innan jag ens hann blinka. Att vi inte hade några regler var både frigörande och tidskrävande. Vi var inte bundna till det konventionella.
Stämmer det att du kampades med writer’s block under arbetet med nya skivan?
Ja, förutom de sex månaderna det tog att göra skivan led jag av skrivkramp i tre månader. Från oktober till december förra året kunde jag inte skriva någonting. Jag var medveten om att vi behövde förändra vårt förhållningssätt till låtskriveri men att försöka byta tankesätt blev helt enkelt för mycket. Min hjärna lade bara av. Efter tre månader tog mitt tålamod slut så jag bad några andra sångare om råd. De sa att jag bara skulle fortsätta skriva och skriva vilket var frustrerande när jag inte kunde skriva något överhuvudtaget. Det är som att gräva efter guld, först måste du få ur dig allt skräp innan du kommer till de bra sakerna.
Stämmer det att Michael Stipe var med på ett hörn?
Han var en av personerna som hjälpte mig när jag hade skrivkramp. Han besökte oss under en dag och lyssnade igenom de cirka femtio låtarna vi hade skrivit och var väldigt hjälpsam. Han tyckte vi var på rätt spår och kom med några textförslag som vi ändrade oss efter.
Hur kände du dig när du fick höra att REM splittrades?
De lämnar ett stort hål efter sig och precis som alla andra musikälskare världen över kommer jag sakna dem. Men de lade av på sina egna villkor och är fortfarande vänner. De gav oss trettio år av bra musik så vi borde vara tacksamma.