”Hela sommaren har varit en uppvärmning inför det här” berättar Fritjof, som utgör ena halvan av Fritjof och Pikanen, när Kulturbloggen möter upp honom på Café String. Dagen därpå ska de spela på Debaser Medis i Stockholm för att fira släppet av nya singeln Säg då. ”Vi har fått välja förband – två DJ:s – och förhoppningsvis dyker det upp några hemliga gäster. Vilka kan jag inte avslöja ännu”. Den 22:a oktober släpps deras debutalbum Danvikstullsbron.
Hur skulle du beskriva Säg då?
Det är en total hybrid mellan gammal och ny produktion. Låten handlar om att vara fattig och hur det kan vara när man inte har några pengar.
Hur brukar det gå till när ni skriver låtar?
Juuso och jag är goda vänner men dåliga på att jobba tillsammans, så vanligtvis går det till som så att jag gör en demo som jag skickar till honom. Han brukar ta a capellan, göra om resten av låten och överraska mig med något.
Hur länge har ni skrivit låtar ihop?
Vi lärde känna varandra för tre år sedan. Vi gick samma musikutbildning och märkte att vi hade en gemensam smak och syn på musik. Jag bad honom att mixa om en låt jag hade gjort och fick tillbaka en total dubstep-remix av Slussen 23:15.
Kan du sätta ord på er gemensamma syn på musik?
Vi har en väldigt humoristisk syn på musik. Det roligaste som finns är att göra narr av sina genrer. En genre kan ju vara så öppenbar.
Försöker ni experimentera med olika genrer i er musik?
Onekligen gör vi ju det. Det är ingen utgångspunkt men det är roligt att försöka hitta nya ljud.
Kan du ge ett exempel på något nytt ljud ni hittat?
Alla våra låtar är hybrider av reggae och elektronisk dansmusik med en stor touch av pop.
Är det de genrerna ni själva brukar lyssna på?
Ja, jag har lyssnat och spelat reggae hela mitt liv medan Juuso kommer från dansscen-hållet. Vi gör verkligen den musik vi älskar och lyssnar på själva.
Blir ni någon gång osams när ni skriver låtar?
Lite grann hela tiden. Vi blir väl inte osams men vi för en diskussion och kompromissar för att få det att funka. Det är ju roligare att få en låt som båda är nöjda med. Det kanske inte låter så roligt att säga att man kompromissar men man gör ju det inom bandet.
Vad har inspirerat era texter?
Vardagen. Utgångspunkten är att skriva något som kan nå så många som möjligt utan att det blir ihåligt.
Är texterna självupplevda eller är det berättelser?
Jag skulle säga att det är berättelser beskrivna av en själv. Det är klart att det är självupplevt men allt är inte autentiskt.
Har du någon förebild när det gäller textförfattare?
Allt från Cornelis Vreeswijk till Max Peezay. Det som fascinerar mig är hur enkelt och vardagligt språk man kan ha men ändå få det att låta snyggt med beats och rim. All popmusik där man vågar skriva på svenska och göra någonting nytt med språket är intressant.
