Krönikor

Socialdemokraterna har tappat fotfästet. Partiet har förlorat valet två år i rad. I början av december kommer en valberedning att utses som ska vaska fram förslag till ny partiledare som ska väljas på den extra partikongressen i början av 2011. Att S minskat i den ena opinionsundersökningen efter den andra efter valet är inte särskilt konstigt. Det är inte mycket konstruktivt politiskt som presenteras från S när det stormar. Det är enorm turbulens sedan Mona Sahlin meddelade att hon hoppar av som partiledare. Det är för tillfället öppet mål och givetvis har det gett Moderaterna ännu bättre stöd i opinionsmätningarna.

Det är väl ett stålbad som Socialdemokraterna måste igenom. Eller? Behövs Socialdemokraterna längre? Jag tycker det känns som att någon har kidnappat Socialdemokraterna.

Det var så mycket tydligare förr. Människor inom industrin, människor som arbetade på byggen, som målare, byggnadsarbetare, stenhuggare – de gick ihop och bestämde att ingen skulle sälja sitt arbete alltför billigt. Det var samma klassiska situation då som nu:
En liten elitgrupp är chefer och vd:ar: de tar in de stora vinsterna.
En stor grupp är löntagare: de jobbar och sliter och får en liten lönesumma.

Vem ska ha makten över vinsterna och hur ska det fördelas? Det är samma gamla fråga som sysselsatt politikerna i mer än hundra år.

Men det pratas aldrig om sådant från Socialdemokraterna längre. Jag hör mycket lite av detta. Vad beror det på?

Det har hänt något under hundra år: det har vuxit fram en stark övre medelklass som inte tillhör elitgruppen men ändå har det bättre än människorna inom låglöneyrkena. Det har slagit sönder den naturliga solidaritet som fanns. Övre medelklassen känner mer samhörighet med elitgrupperna.

Och det är där vi står nu. Ska Socialdemokraterna värna om övre medelklassen eller alla de grupper som får det sämre på grund av nedmonteringen av arbetsrätten. Sakta men säkert får vi en stor grupp av människor inom låglöneyrken utan fast anställning och med sämre och sämre arbetsvillkor (inom telemarketing, bemanningsföretag, personliga assistenter anställda av riskkapitalföretag).

Det borde ju vara så att dessa grupper, de som jobbar hårt men ändå inte får ut så mycket: de borde vara delaktiga i det som sker inom Socialdemokraterna. Historiskt sett borde dessa grupper vara med och kämpa för att stoppa nedmonteringen av välfärden för en tredjedel.

Men jag hör väldigt lite om detta från S. Och har hört väldigt lite de senaste tio åren. S har mer och mer blivit ett parti för övre medelklassen.

Nu har några socialdemokratiska bloggare skrivit en debattartikel som tagits in på DN där de kräver mycket mer transparens inom S inför valet av partiledare:

Socialdemokraterna har nu en historisk chans att genomdriva en verklig förnyelse av partiet och visa att det går i takt med dagens informationsvana och fritänkande väljare. Men helt avgörande blir vilken valberedning som utses den 4 december och om den väljer att arbeta öppet eller slutet, skriver fyra medlemmar av det socialdemokratiska nätverket Netroots på DN Debatt.

Det är mycket som är bra och fint formulerat i det Alexandra Einerstam, Sara Gunnerud, Peter Högberg och Johan Westerholm skriver:

Det finns de som säger att den ny valberedningsprocess måste utredas, och att tidsramen för partiledarevalet inte medger en öppen process. Struntprat. Väljare och medlemmar förväntar sig en öppen process redan nu, och den möjligheten måste partiet ta. Det går inte att avvakta resultatet från en tioårig utredning.

Peter Johansson som också är S-bloggare är dock rätt kritisk till deras slutsatser:

”Historisk chans för S att förnya partiet” är rubriken på artikeln.
Synd att de inte tar upp detta viktiga ämne utan koncentrerar sig på den faktor som betyder minst, metoden för val av partiledare. En och annan kommer säkert anse att det är symboliskt viktigt, men personligen avskyr jag symbolhandlingar eftersom de tenderar att ersätta de verkliga åtgärderna, vilka i detta fallet är innehållet i politiken på kort och lång sikt.

Visst har partiledaren betydelse, men han/hon ska vara en naturlig följd av vilka som är partiets medlemmar och vad partiet har för politik.

Debattartikeln tycker jag mest handlar om att de vill ha transparens, mer öppenhet. Ett problem med S har varit att partiet kidnappats av en grupp människor som har gemensam makt och känner varandra och lever i en helt annan värld än de som borde representera.
Och att sedan en hel del beslut tas utan transparens. Jag håller helt med dem om detta.

Det är lite lustigt eller ironiskt. Detta går igenom i många sammanhang inom S. Kanske är det helt enkelt mänskligt, kanske är det så att människor alltid vill ha en inre krets som är gruppens elit. Att de för att genomföra sin agenda (som inte alls behöver vara ond) inte vill ha för många andra som är med och påverkar.

För att vara helt ärlig: det finns en tendens också inom Netroots med 700 rödgröna bloggare att det bildas mindre kretsar som är mycket duktiga på att göra sig hörda. De är jätteduktiga. Så kanske är det så: det är ett naturligt beteende inom S att ha sina inre kretsar. Förmodligen är det likadant inom Moderaterna, Folkpartiet och alla sammanhang där människor har med maktfrågor att göra.

Fast …
Jag tycker inte om sammanhang med maktstrukturer som bygger på dold eller öppen rangordning. Några anses kunna saker så bra att alla inte ska vara delaktiga.
För mig har Socialdemokratin stått för motstånd mot detta, det är vad som för mig ligger i begreppet ”allas lika värde”.

Men nu är det tydligt: någon har kidnappat Socialdemokraterna.
S är sjuk, svårt sjuk.

Men om S tynar bort i denna sjukdom: var lugn: de grupper som utnyttjas kommer förr eller senare att gå samman.
Det kommer att komma nya partier som bättre kämpar för dessa grupper eller rättare sagt: de kommer själva att kämpa där.